Det finns också fall där män har blivit attackerade av kvinnan med kniv och blivit knivskurna och där polisen svarat mannen att "du är väl en man eller".
Dessa män kommer aldrig så långt så det blir statistik av de fallen. De gömmer sig istället och får plåstra om sig själva och tappar all tilltro framöver till att överhuvudtaget få någon hjälp av samhället.
Visst får man börja där och jag har inget emot att vissa grupper vill fokusera på vissa områden, helt ok.
Men jag ser ett mönster i att när män kommer och vill lyfta sina problem så drar feministerna åt sig öronen och blir rädda att det ska på något sätt förminska deras problem och vågar inte släppa in dem på allvar i diskussionsarenan, ge resurser till mansproblemen osv.
Hur ska de då kunna jobba för det om man inte också i praktiken tillåter frågorna att få utrymme?
Även om man säger att de får jobba för sina problem så verkar det inte följas i praktiken utan att de får mothugg. När det istället borde välkomnas då vi snabbare når jämställdhet om vi kan jobba på två fronter samtidigt istället för bara en. Dessutom så får vi med den resterande halvan av befolkningen männen också på tåget.