trösta-missfall

För någon dag sedan? Ja, då fårstår jag att hon inte vill ha kramar. Hon är heller inte i behov av utskällningar av sitt ex (som jag antar att din pappa är). Hon har förlorat sitt ofödda barn, hon behöver space att bearbeta det på egen hand, om det är det hon vill. Alla sörjer olika. Det du kan göra, hur gammal eller ung du än är, är att låta henne veta att du finns där när hon behöver dig, till vad som helst. Om någon vecka kan du kanske också påtala att du behöver prat, för det behöver du säkert. Men kräv ingenting och ha inte bråttom.

//Aniiee, förlorade ett ofött barn i vecka 23//

Det är ju inte missfall i vecka 23!! Inte konstigt att hon inte vill prata med dig du förstår ju inte! I vecka 23 finns det en chans för barnet att klara sig utanför magen. Hennes barn har dött hon har inte fått missfall. Du borde bara trösta henne och ni ska fan inte skälla ut en kvinna som precis förlorat sitt barn!!!!! .

För skäll är säkert vad hon behöver...

Om du själv får missfall en dag förstår du nog bättre. Den dag man inser att man är gravid blir man mamma. Det är en fruktansvärd upplevelse att få missfall även om det är så tidigt att det inte finns något barn att se. Att förlora ett barn som man får föda fram (vilket jag antar att din mamma gjorde) och till och med se det måste vara ännu värre. Många mår väldigt dåligt länge efteråt,

Det är väldigt tråkigt att din mamma stötte bort dig, det är ju inte ditt fel, men i hennes nuvarande stora sorg vet hon nog inte riktigt vad hon gör. Ge henne tid och blanda för allt i världen inte in din pappa i det hela. Han kan vara ditt stöd, men har ingen rätt att skälla ut din mamma.

Att få höra att "det händer så många" är ingen tröst utan får en bara att känna att det säkert kan hända fler gånger. Tycker såna kommentarer skär i hjärtat även om de i grund och botten är väl menade.

Hoppas din mamma snart mår bättre, annars får hon nog söka hjälp, för om du bor hos henna har hon ett ansvar för dig också och att se till att du har det bra.

Hoppas det löser sig för er!

Ha lite medkänsla. Det verkar som att din pappa försöker övertala dig att din mamma är en dålig människa för att hon förlorat sin bebis, en bebis som din mamma och hennes sambo säkert längtat efter av hela sitt hjärta. Att få det bortslitet från sig tär såklart på en människa, speciellt vecka 23, när man börjar rädda dom bebisar där det finns en chans.

När du börjar få lite livserfarenhet så kommer du att inse vilka douchebags ni varit mot din mamma, och då hoppas jag på att du ber om ursäkt.

Något av det värsta en människa kan råka ut för är att förlora ett barn. Jag tror din mamma mår VÄLDIGT dåligt och kanske behöver läkarvård för depression om det inte blir bättre snart. Hon är inte sig själv nu och ångrar sig säkert sedan, men just nu kan hon bara dela sorgen med den enda andra människan i världen som är ens i närheten av att förstå hennes smärta, dvs barnets pappa. Har du bra kontakt med din mammas nya man? Kan du be honom prata med henne om hur ledsen du blir över att hon stöter bort dig?

Jag tycker du ska svara på din mammas sms och prata med henne. Just nu är hon i en depressionsfas som kan ta tid att ta sig ur, men det går inte fortare om du är arg på henne. Om dina föräldrar inte är riktigt sams efter att de flyttat isär, så kanske din pappa inte är rätt person att skälla, men sök stöd hos honom så mycket du kan utan att själv stöta bort din mamma. Det mår ingen av er bra av i längden.

Så ledsen för er skull! :(