trösta-missfall

TS, eftersom du själv inte verkar förstå skillnaden på missfall och att förlora ett barn ska göra det väldigt tydligt för dig.

I vecka 23 är det ett barn, i vecka 9 ett foster/embryo och alltså inte livsdugligt. Min brorsson föddes i vecka 23 och är idag en stor och stark 18 åring. Ett missfall i vecka 9 kan ALDRIG leda till ett livsdugligt barn"

Foster i vecka 9...

Bebis född i vecka 23...

Kan du kanske se skillnaden nu?

Men det är väl klart som fan hon sörjer. Eller tycker du att hon inte skulle sörja dig om du dog om hon hade andra barn i livet? Är du på riktigt?

Nej, för hon är i chock och djup sorg. Det är klart att hennes sambo förstår henne och att dom kan trösta varandra. För han har också förlorat ett barn.

Din pappa verkar vara ett riktigt jävla stolpskott, ursäkta uttrycket men man gör inte som han gjort när någon förlorat ett barn. Hans partner förlorade ett embryo, din mamma ett barn som skulle är ditt syskon, som du skulle få se växa upp..

Hur kan man vara så känslokalla som du och din pappa är..

Din fantastiska pappa får väl ställa upp och hjälpa dig, eller är han för upptagen med att trycka ner någon som sörjer?

Han är ledsen? undrar som den som skrivit ovan om han har någon form av empatistörning? För uppenbarligen klarar han inte av att sätta sig in i andras känslor... Hon behandlar dig inte illa, hon är som vilken annan som precis förlorat sitt barn. Hennes sms till dig som du citerat hör ovan bevisar bara hennes sorg där hon skriver att hon inte haft för avsikt att såra dig. Kan du inte ta till dig sånt?

Som jag skrev ovan har hon OCH hennes sambo gått igenom det värsta man kan gå igenom, förlora ett barn. Något jag för guds skull hoppas att du aldrig kommer behöva uppleva. Dom har ett band, DOM har tillsammans förlorat SITT barn. Att hon bara vill tröstas av honom är därför inte konstigt, utan något helt normalt... 

Och ja, du borde se ditt syskon för det är nog först då du kan förstå att det faktiskt är ett barn det handlar om och varför din mamma mår så dåligt som hon gör. Tänk dig att det där lilla barnet skulle sprungit omkring hemma hos din mamma och avgudat dig som storasyskon... 

Barn som är döfödda eller dött strax efter födseln ser oftast ut som sovande barn. 

För att han är en normalt funtad människa? Men uppenbarligen inte.. Jag känner för folk jag inte ens känner som förlorar sina barn. För det är som sagt det värsta man kan gå igenom!

Vem mer förutom din mamma och hennes sambo är det synd om? Dig, så klart för du har förlorat ett syskon. Men det är inte synd om dig för att din mamma inte vill kramas, hon klarar uppenbarligen inte av det just nu. Så låt det bara vara! Man ska aldrig tvinga sig på någon som är i sorg, låt henne komma till dig om hon vill. Men visa att du finns där för henne. Eller ja, börja visa det. Genom att svara på sms och i telefon! 

Frågar igen, om DU dog skulle du tycka att hon skulle gå vidare utan att sörja och må dåligt bara för att hon hade fler barn? Vi kan vända på historien. Hon hade ett barn och du var barnet hon förlorade i graviditeten... Kan du svara på det? För jag har ställt frågan tre gånger nu......

Ja, och det är sorg funkar. Man måste få ha rätt att prata med folk oavsett vem det är när man själv känner för det. När min mamma gick bort pratade jag inte ens med varken bonusdotter eller make på nästan en vecka... 

Ja, och vad var det som är fel med att hon fått massa kommentarer på den bilden? Förstår verkligen inte varför du är så grinig över det här.

Träffa ditt syskon, visa din mamma att du finns för henne OM och NÄR hon orkar med det och säg till din pappa att han ska sluta kalla DIN mamma för ragata osv. För det är verkligen inte hans uppgift att trycka ner någon som redan är i djup sorg. Tror ni det blir bättre?

Och fortfarande inget svar på min fråga om det var ombytta roller... Vågar du inte svara på den eftersom du vet att du tänker så fruktansvärt fel om din mammas skyldigheter till dig?

Hur hade du tyckt om det var du som dött och din mamma hade fler barn? Skulle hon gått vidare som om inget hänt och gjort saker hon egentligen inte orkar eller klarar av bara för att "hon har ju faktiskt fler barn"?

Ragata är i rätt användningsområde en "äldre argsint och grälsjuk kvinna". Men används som nedvärderande ord i dagens samhälle när man menar att någon är otrevlig, elak, dum i huvudet..

Men hon KAN INTE hjälpa dig för hon har fullt upp med att själv klara av att hålla ihop efter att förlorat ett barn...

Ok, du skulle inte känna något.. Då vet jag vart din empatinivå ligger på. Tack för svaret, då förstår jag varför du resonerar som du gör med att det är DIG det är mest synd om..

Lycka till i framtiden och jag hoppas som sagt att du ALDRG själv behöver uppleva en förlust av ett barn, fött som ofött.

gör bara ett <3 Man behöver inte skriva mer om man inte vet vad man vill säga. 

Det kan du absolut skriva. 

Det kommer hon inte tycka, inte utifrån det smset du postade tidigare i tråden.

Nej, det tror jag inte.. Det är ditt syskon och jag tror att om du visar att du sörjer henne så tror jag även att din mamma kan ta till sig mer att du faktiskt bryr dig och vill din mamma väl och att du finns för henne.

skriv också ett sms till din mamma där du berättar hur mycket du älskar henne. Utan att skriva något om att du känner dig bortstöött.

Nej, jag skulle vänta lite med det. Men, om du känner att du skulle vilja se bebisen så säg det till henne. Tror det kan betyda mycket för din mamma.

Sjukvården rekommenderar att man erbjuder sin familj och vänner att träffa barnet. För det blir mer verkligt att dom som förlorat barnet faktiskt ÄR föräldrar. Men det är inget tvång, ingen kan tvinga dig och du kan förklara att du är rädd för att det ska se obehagligt ut osv.

Vad din pappa vill är inte relevant alls, utan du ska göra vad du vill och det som känns bra för dig.