Anonym (:() skrev 2014-06-06 13:08:33 följande:
Beklagar din sorg! Jo jag och hon brukar bråka mycket annars. Ibland känns det att det är mitt fel att hon fick missfall för att jag har psykiska problem och skriker som en idiot. Men det är inte mitt fel. Kommer säkert inte få bo hos henne ett tag, tror inte hon orkar med mig just nu. Hon sa till mig förut att jag betedde mig som ett svin och skulle hålla tyst.
Det är ingens fel att hon fick missfall! Men lyssna inte på din pappa. Din mamma älakar dig, alla bråkar med sina föräldrar. Det du kam göra att de henne tid, och space. Om hon förlorade sitt barn för några dagar sedan är det verkligen inte konstigt att hon mår som hon gör. Skicka sms och säg att du tänker på henne. Det kan göra jätte mycket. När jag fick mitt missfall. Ville knappt vara med någon. Ville inte ens hålla hand, krama någon. Man behöver lite tid för sig själv. Bearbeta. Jag ville inte ens vara med pappan till mitt barn efter missfallet (vi bor inte ihop) jag börjar bli lite bättre. Men långt ifrån bra. Det kommer ta tid. Och folk som aldrig fått missfall kan förstå förlusten. Ge din mamma lite tid hon behöver det.