trösta-missfall

Lyssna inte på din pappa. Han verkar ha svårigheter med att förstå andra människors känslor.

Att din mamma just idag bryr sig mer om ditt döda syskon betyder inte att hon inte bryr sig om dig. Om hon fortfarande skulle stöta bort dig om några månader skulle det vara en annan sak, men hon förlorade sitt barn för bara någon dag sedan. Du behöver fortfarande din mamma, men du klarar dig några dagar utan henne utan att få några allvarliga men. Just nu orkar hon inte riktigt med att träffa någon som inte helt och fullt delar sorgen med henne. Hon kanske känner att hon måste vara stark inför dig, men orkar inte just nu? Din mammas sms visar att hon absolut älskar dig och bryr sig om dig. Ge henne lite tid bara.

Jag har fått missfall i vecka 9 och är nu gravid i vecka 29. När jag var i vecka 23 hade jag redan känt bebisen sparka i 6 veckor, han sparkade extra till vissa låtar, reagerade på min och min sambos röst och kunde bli skrämd av plötsliga ljud. Jag har inte träffat honom på utsidan av magen än, men det är klart att jag känner honom - han är ju med mig dygnet runt. När jag fick missfall i vecka 9 blev jag jätteledsen, men det jag förlorade var drömmen om ett barn, för rent fysiskt var ju inte det jag förlorade mycket mer än en klump. Jag skulle aldrig kunna jämföra mitt missfall med förlusten av ett barn i vecka 23 och jag tycker att det är respektlöst av din pappa att jämföra hans frus reaktion på missfallet med din mammas reaktion på förlusten av ett barn.

Om du tycker att det känns för läskigt att se en död bebis ska du självklart inte känna dig tvingad, men det ska du själv få bestämma utan att din pappa lägger sig i. Jag såg min mamma när hon var död. Det var inte läskigt och det hjälpte mig att förstå att hon var borta. Om du känner att du orkar tror jag att det kan vara väldigt bra för dig att se ditt döda syskon. Då kommer du att förstå att det är en riktig bebis som har dött och inte bara något som skulle ha kunnat bli en bebis. Din mamma kanske känner att det blir lättare att dela sorgen med dig då och du behöver inte längre känna dig bortstött.

Jag beklagar sorgen!

Tycker du själv att han beter sig vuxet och respektfullt mot din mamma? Jag tycker tyvärr att det låter som att din pappa är avundsjuk på din och din mammas relation och ser denna tragiska händelse som ett tillfälle att vinna kriget om vem som är den bästa föräldern genom att vända dig och din mamma mot varandra. Jag tycker inte att du ska diskutera detta med din pappa just nu. Det gör dig bara ledsen och förvirrad och han är inte ett bra stöd om han säger sånt. Det verkar som om han försöker övertyga dig om att din mamma inte bryr sig om dig även om du inte själv kände så från början. Utan hans dumma kommentarer skulle du ju "bara" ha förlusten av ditt syskon att vara ledsen över. Genom att uttala sig så respektlöst om händelsen förringar ju din pappa även din sorg.

Din pappa låter väldigt manipulativ :( Att din mamma inte gör exakt likadant som din pappa innebär inte att han älskar dig mer. Din pappa kan ju dessutom inte veta hur han skulle reagera om han förlorade ett barn eftersom han inte har varit i den situationen. Lyssna inte på vad din pappa säger om din mamma. Lyssna på vad din mamma säger istället. Hon skickade det fina sms:et, kommenterade att hon älskar dig och taggade dig i bilden. Hon ser uppenbarligen dig, sambon och syskonet som en familj och älskar dig även om du kan vara svår att hantera ibland. Din pappa är inte snäll mot dig när han drar in dig i konflikten mellan honom och din mamma.

Varför är det en dålig sak? Din mamma får ett till barn och du får ett syskon.

Att din mamma inte kommer att bry sig om dig om hon får ett till barn är skitsnack. Du älskar väl både din mamma och din pappa? Att du har två föräldrar innebär väl inte att du bara kan älska och bry dig om en av dem? På samma sätt älskar föräldrar alla sina barn lika mycket. Jag tror att man får ännu mer kärlek när man får ett till barn, så det är inte så att du får 50% av kärleken och ditt syskon 50%. Du får fortfarande 100% och ditt syskon får också 100%.

De kommer säkert att ta reda på vad som gick fel om de inte redan vet det. Om det visar sig att det var något fel på henne kommer hon att få hjälp så att det inte händer igen och om det bara var otur är risken mindre än 1% att det händer igen.

Då får du ju visa att hon faktiskt har dig som älskar henne även om det kanske inte alltid känns så. Du kanske skulle kunna ge henne ett brev där det står något i stil med: "Hej mamma! Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig otroligt mycket även om jag inte alltid visar det. Spara det här brevet och läs det när jag skriker att jag hatar dig, för det gör jag verkligen inte innerst inne. Puss och kram din dotter!". Det skulle säkert betyda väldigt mycket för henne.

Jag vet inte exakt och det beror väl på vad som hände, men först måste livmodern läka och sen måste mensen komma igång igen, så ett par månader i alla fall.

Det beror väl på varför. Om du tycker att begravningar är väldigt obehagliga och förklarar det för din mamma tycker jag inte att det är elakt, men om du känner att du skulle klara av det kan det ju vara bra om du går i alla fall för att visa stöd för din mamma.

Det är väl upp till dig om du vill gå eller inte och du behöver ju inte bestämma dig än. Att gråta kan vara nyttigt och du lär inte vara den enda där som gråter. Att gå på en begravning är ett sätt att acceptera vad som har hänt och kan hjälpa en att gå vidare i sorgen. Det kan säkert vara viktigt för din mamma att hennes familj är samlad på begravningen. Din pappa har ingenting med saken att göra.

Vad fint av dig! Skicka fler sms till din mamma om du vill. Det fina med sms är ju att man kan svara när man orkar, så du behöver inte oroa dig över att "störa" henne. Om din pappa blir sur är det för att han själv är osäker, så strunta i det.