Varför har jag oförmågan att lämna destruktiv relation? :(

så länge du tillåter att han kommer tillbaka så länge kommer han att fortsätta

svårare än så är det egentligen inte... 

du behöver helt enkelt komma till insikt om att det här är vad du får, det här är vad som händer. Thats it liksom.  

så länge du hittar på ursäkter för att inte säga ifrån och sätta stopp så länge kommer detta att pågå.. 

Du behöver helt enkelt komma till insikt och när du kommit dit behöver du ta kontakt med någon som kan hjälpa dig rent praktikst med att komma ifrån honom. 

Han gör som han vill. Vill han komma in slår han sönder en ruta om jag inte öppnar och han inte har nyckel. Innan har jag sagt att han ska flytta och då tar han lite prylar och drar. Sen sitter jag där gravid, eller med barnen, eller både och, och är helt själv. Då har jag inte fixat det efter ett par dar och ringt och tjatat tillbaka honom. Bett om ursäkt tusen gånger fast det inte var mitt fel. Skyllt på att vi måste träffas och lösa situationen med barnen och sen har vi blivit sams.

Det går inte att lösa situationen så länge jag är ekonomiskt beroende känner jag. Om han inte lämnar så får jag nog stå ut tills huset är sålt och jag börjat jobba igen.

Det gäller bara att undvika att reta upp honom när barnen är med.

Om han kommer tillbaka vill säga. Han är just nu iväg och har den stora barnet (2 år) med sig. Vi hade ett bråk som slutade med att han försökte slita ut mig ur bilen och lämna mig vid vägkanten. Hade inte barnen suttit i bilen hade jag bara gått men nu höll jag mig kvar med blåmärken som följd.

Kontakta en kvinnojour och ta dig därifrån. Det där kan aldrig sluta lyckligt. Du blir lyckligare tom om du så måste gå på soc. Du ser säkert själv att stanna kvar är inget vidare alternativ och ser du inte det så måste du få samtalsterapi och åtgärder för att stärka ditt självförtroende.

Menar du mig?

Det är inte ekonomin i sig som är ett problem, jag har ok mammapenning. Men huset, det måste göras i ordning innan försäljning och det är rätt mycket som ska målas och fixas. Jag gör allt själv när jag hinner för har inte räd att anlita någon och han hjälper ju inte till eftersom det är mitt hus. Sen ska det "stylas" lite också om det ska bli sålt. Köpte lite dyrt och vill ju såklart få så mycket att det täcker lånen. Skulle säkert klara att bo här själv om jag jobbade, men inte på mammapenning, det går inte.

Jo jag menade dig. Sälj huset som det är rakt av...det är inte värt din hälsa för ett jävla hus. Han verkar ju helt galen. Känns som du har huset som en förevändning att stanna kvar i en helt vansinnig situation. Men men det är ju ett fritt val...

som sagt var, den dagen du slutar hitta på ursäkter , den dagen är det dags att börja om på nytt liv.

Bjud på kaffe o macka och fixa 10 personer som målar o tapetserar så kan du sälja huset efter en vecka.   Klart! 

med 9 mijoner invånare i landet borde det lätt finnas tio arbetsvilliga personer som kan hjälpa dig ett par timmar att måla o tapetsera. 

som sagt var, inga ursäkter.. se till att få det gjort...

du kan ju liksom inte sitta och fundera på varför inget händer när du själv är den som ser till att just inget händer...

Jag försökte sälja huset för ett tag sen men ingen nappade. Ligger i en liten by. Ja det kanske är en ursäkt, fast jag har funderat på att elda upp det.

När man inte mår bra är det inte lätt att tänka. Var skulle jag hitta dessa personer menar du?

Då är vi två. 
Jag blev sittande kvar i huset, som vi båda ägde och som han hade "renoverat" på. 
Jag bor fortfarande kvar och har fortfarande inte kunnat göra de nödvändiga reparationerna. Visst, jag har gjort småsaker som att tapetsera, byta köksbänkar och bitvaror och blandare. men fixa tak, byta fönster och fasad, är inte något jag kan göra själv. Jag tillåter inte heller nån glad amatör komma och göra det. det är gjort en gång och resultatet är det jag sitter i nu. Jag kommer självklart aldrig att elda upp det, men tankarna på att göra så dyker upp ibland när jag är som mest förtvivlad över att bo i ett hus som är halvfärdigt. 
Han vägrade göra bodelning, så efter nio år som skilda tvingade banken fram en delning av huset, så jag sen blev ensam ägare. Under de åren hade jag jobb, stadig inkomst och hade kunnat låna och renovera. men kunde inte göra så, eftersom han hade fått hälften av vinsten, jag hade blivit tvungen att köpa ut honom. 
Men , Anna, jag håller med de andra. Du använder huset som en ursäkt. Nu vet ju inte jag hur mkt som måste göras, men kan du inte bo kvar själv med barnen, det är ju ditt hus, säger du. 

När han slår sönder en ruta för att komma in, då ringer du polisen. 
Förmodligen har du inte kommit så långt i processen att du är klar för att ge upp honom. Du bör söka stöd hos tex kvinnojouren. Det kan du göra anonymt, via telefonen. Bara prata om du så vill. Jag vet, jag jobbar på en kvinnojour

Jag tror genomsnittlig månadskostnad är 9000:- så med en fp på ca 11000:-, plus lite bidrag och så, så blir det nog tight. Men jag ska försöka.

Det är egentligen inte överdrivet mycket att göra, men huset och alla fönster måste målas om, sen är det mest småfix inne.

Jag får väl underhållsbidrag också? Han har gemensam vårdnad om den stora men inte den lilla.

Jag tror du har helt rätt, jag har inte varit redo. Men igår såg jag hur den stora flicka blev ledsen av det han gjorde och nånstans där måste ju gränsen gå. Som sagt, lättare om han bara försvann och huset gick upp i rök...