orkar inte!

oj oj. Det finns inga enkla lösningar här. Rent allmänt så skulle jag säga att det inte kommer att hålla mellan er.
Föräldrarna kommer att utnyttja dig till max. Du kommer att bli trött, sliten och när du väl börjar säga ifrån så kommer du bli anklagad för att behandla barnen olika, vara den elaka styvmamman osv. Du kommer att kämpa i ett antal år, allt från 1-6 år tills du ger upp och ingen kommer att tacka dig. Det är ofta så tyvärr att när man väntar barn så ska bonusbarnen ofta flytta in i familjen på heltid eller öka sitt umgänge från varannan helg till varannan vecka. Detta är ett beslut mellan bioföräldrarna men ett jobb som hamnar på den gravida bonusmamman.
Jag har mycket erfarenhet inom detta område om du vill prata mer. 

Män har ofta ingen förståelse för hur jobbigt det är att vara gravid, att första tiden med sitt nya barn ska vara mysigt för mamman elle så kan hon bli stressad, deprimerad, bitter osv. Denna tid med ditt första barn kommer aldrig igen. Slösa inte bort det genom att vara andra till lags. Biomammor mår alltid dåligt när bonusmammor är gravida. Då "orkar dom inte" ta hand om sina barn och tycker att bonusmammor ska vara hemma med alla barn på sin mammaledighet. papporna ser ofta kvinnor som en mjölkande kossa, en barnmaskin och evighetsmaskin, som ska sitta leende med utsträckta armar till alla barn i världen medans de själva jobbar, handlar, fixar i garaget och går på after work.

Jag är hård, jag vet, men jag är bara ärlig och gör en sammanfattning av mina och vänners erfarenheter.

Och så var vi där igen... Bonusmamman ska vara "tacksam" för att mannen "jobbar och försörjer familjen", och därför glatt ta hand om hans barn utan att gnälla. Men nu är det ju så att hon också arbetar med att ta hand om deras nyfödda barn snart och försörjer också familjen med en inkomst. Utan ts insats så skulle pappan inte kunna både jobba och få uppleva att bli pappa igen samtidigt, som han kan nu.

Men pappan har i detta fallet tänkt så här: Självklart kan mina barn sedan innan flytta hit! Det spelar ingen roll att jag för det mesta jobbar och jobbar konstiga tider för jag har ju sett till att det finns en "mamma" i huset. Vill inte "mamman" ta hand om bonusbarnen så måste det ju vara något fel på henne och hon måste bytas ut, för JOBBA utöver dagistider det måste ju ändå komma först av allt.

Tänk så många ensamstående mammor det finns runt om i sverige och världen som är riktiga föräldrar och tar hand om sina barn och rättar sina arbetstider efter barnomsorgen. När jag träffade min sambo så fanns det inte på kartan att jag skulle ta kvälls eller helg-jobb (fast jag blev erbjuden), jag har ju mina barn på kvällar och helger. skulle aldrig kräva att han skulle ta hand om dem, det skulle förmodligen få honom att tröttna i längden och dra. Kan själv tänka mig hur jobbigt det skulle vara att ta hand om andras barn, som man inte älskar från djupet av sitt hjärta, vecka ut och vecka in. nej, fy.