orkar inte!

Varför?
Ska hans arbete omöjliggöra för ts att va fl med sina barn, bara för att han dyngar ansvaret på henne.
Han får välja. Umgänge= att själv ta hand om barnen.

När man skaffar egna barn så gör man det för att man vill ha barnen och sen älskar man dem över det mesta.
När barnen kommer till en på köpet sas, då förutsätter man att föräldrarna ska ta hand om dem ev att man kan hjälpa till om det kniper. Men när det läggs ett föräldra ansvar och uppfostrings ansvar på en utomstående, då skiter det sig direkt eftersom grundkärleken inte finns där. Den "kärleken" eller gillandet man känner är avhängig av uppförande och personlighet.
Detta gäller även åt andra hållet.

Jag förstår faktiskt inte varför så få ger svar på tal när mannen kommer och anklagar dem för att inte bry sig om barnen. Varför inte bara svara, nej det gör jag inte och inte du heller tydligen eftersom du är så snabb att dumpa dem på mig för att själv bli av med dem.

Jag förstår heller inte hur man ens kan överväga att ha sina barn heltid, när man inte är där och tar hand om dem. 
Jag tycker det är bra att ts satt ner foten och sagt nej nu. Väljer han att göra slut pga det, så vet hon ju med 100% säkerhet varför han blev ihop med henne till att börja med och kommer att ha lättare för att glömma honom och gå vidare.

Hade jag varit dig ts hade jag lämnat detta stolpskott till man trots din graviditet. Hur har han MAGE att förvänta sig att du ska hämta och passa upp HANS barn och förvänta sig att de ska få bo hos er på heltid?! Hur står du ut? Jag hade inte gjort det en dag.

Är inte mannen hemma, som det är just nu. Då ska han inte heller ha heltid, inte halvtid heller för den delen.
När det blir hans tur att va fl, då kan han ta hem sina barn på heltid, OM det fortfarande är intressant när det är han själv som får ta alltihop.

Brister den ena föräldern så är det den andra som får ta över, ansvaret faller ALDRIG på en sambo/partner utan är enbart en föräldrafråga.

Det är inte tal om att han ska gå hemma heltid, utan byta jobb till ett med bättre arbetstider som går ihop med att ha barnen på umgänge, sedan kan dom va på fritids tills han slutar för dagen.
Det är ju liksom grundansvaret när man skaffat barn. Förstår inte hur du kan få det att bli partnerns ansvar att reda ut hans röra.

Och så var vi där igen... Bonusmamman ska vara "tacksam" för att mannen "jobbar och försörjer familjen", och därför glatt ta hand om hans barn utan att gnälla. Men nu är det ju så att hon också arbetar med att ta hand om deras nyfödda barn snart och försörjer också familjen med en inkomst. Utan ts insats så skulle pappan inte kunna både jobba och få uppleva att bli pappa igen samtidigt, som han kan nu.

Men pappan har i detta fallet tänkt så här: Självklart kan mina barn sedan innan flytta hit! Det spelar ingen roll att jag för det mesta jobbar och jobbar konstiga tider för jag har ju sett till att det finns en "mamma" i huset. Vill inte "mamman" ta hand om bonusbarnen så måste det ju vara något fel på henne och hon måste bytas ut, för JOBBA utöver dagistider det måste ju ändå komma först av allt.

Tänk så många ensamstående mammor det finns runt om i sverige och världen som är riktiga föräldrar och tar hand om sina barn och rättar sina arbetstider efter barnomsorgen. När jag träffade min sambo så fanns det inte på kartan att jag skulle ta kvälls eller helg-jobb (fast jag blev erbjuden), jag har ju mina barn på kvällar och helger. skulle aldrig kräva att han skulle ta hand om dem, det skulle förmodligen få honom att tröttna i längden och dra. Kan själv tänka mig hur jobbigt det skulle vara att ta hand om andras barn, som man inte älskar från djupet av sitt hjärta, vecka ut och vecka in. nej, fy.

Pappan har tre barn som han delar ansvaret över med barnets mamma.
De två äldsta har två föräldrar som ska ta ansvaret över dom.
Hur pappan och hans ex ska ta hand om sina barn, det får de komma överens om och fixa det. Kan inte pappan fixa det, då är det mamman som får ta den biten, fixar inte någon av dessa, då får de söka familjehem till de barnen, för det är inte ts sak att lösa detta

Ts är inte ens fl ännu, så den biten kan du stryka. Ts har hela tiden fått ta hans barn under hans veckor pga hans jobb. Nu har han drabbats av storhetsvansinne och ska ha dem på heltid, vilket ju är ett lätt beslut när han vägrar att själv engagera sig och göra någon som helst uppoffring för deras skull. 

Jag förutsätter att ts och mannen har separat ekonomi, eftersom hon är en person och han är tre. Lika självklart är det att han står för större delen av kostnaderna utav samma anledning.

Sambon och jag fixar det så, och även under min FL (på den tiden då man endast fick 75% av sin lön) och se, det gick jättebra.
Vi delade de gemensamma kostnaderna, han lite mer eftersom hans barn var här vh, åt lite mer (två personer till) och sedan så betalade han sitt underhåll, utgifter för hans barn utöver underhållet, det han fick ut mer än vad jag fick, täckte den biten.

Det är storhetsvansinne när man inte själv är beredd att ge avkall på något för att ta hand om sina barn. För barnens del så är det trist att två dåliga föräldrar lyckades para sig.

Ts har inte alls skrivit "att familjen delat upp". Utan bara att han jobbar mycket och sällan är hemma och hon jobbar mindre (än honom).
Vilket jag tolkar som att han jobbar ca 10 timmars dagar och kanske även helger och/eller övernattningar. När ts har ett vanligt heltidsjobb.

I vilket fall som helst så kan inte pappan ta barnen på heltid om han inte är hemma och tar hand om dem. Hur löser han det nu när ts tröttnat och hellre blir ensamstående än ett tjänstehjon åt honom?
Han har två val. Skicka tillbaka ungarna till mamman på heltid, vilket kanske inte funkar så bra eftersom hon strular.
Eller att agera och lägga jobbet efter barnen, alt hyra barnvakt.

V A R F Ö R måste någon alltid dra upp 'men om mamman dör'? Det är en HELT annan sak.

JA, om min mans barns mamma dör, då måste vi ha hans barn på heltid eller så blir det fosterhem. MEN det finns INGET som säger att JAG måste ändra och anpassa MINA arbetstider efter hans barn. Det får HAN göra. Givetvis ställer jag upp tills han hittat ett jobb som fungerar med barn, men han får inte HUR länge som helst på sig.

 

I relation till mannen så jobbar hon lite. Så länge hennes inkomst täcker hennes del av utgifterna så är det hennes sak.

Men egentligen så spelar det ingen roll om så ts går hemma på heltid och inte betalar en enda räkning, hennes ansvar för hans barn ökar inte för det. Dom är och förblir hans och exets ansvar. Hon kan ta mer av hemarbetet i fall dom kommit överens om det. Men barnen blir aldrig hennes ansvar vad som än händer, speciellt inte om hon inte frivilligt vill ta det ansvaret.