orkar inte!

De är 6 och 8. Sambon jobbar mycket och jag jobbar mindre, det är därför jag får ta alla hämtningar (han lämnar dem i skola och förskola på morgonen), alla eftermiddagskonflikter, fixa mat mm. De bråkar ofta både med mig och med varandra. Jag bävar för hur det ska bli när vår gemensamma föds om ca 3 månader? Då kommer jag ju att gå hemma hela dagarna! Visserligen är de i skolan och sen på fritids, men sen då? Jag måste ju kunna fokusera på vår gemensamma bebis!

Pappan kan vara pappaledig med er bebis och du kan gå och jobba istället? Då får han ta hand om alla sina barn.

Undrar också hur ditt jobb kan spela in eftersom du kommer vara föräldraledig? Du tycker alltså på fulla allvar att barnen skall bo med en strulig mamma för att du är "trött"? Säg att barnen är hemma 17 från fritids och lägger sig 21, du kan alltså inte offra 4 timmar från fullt fokus på nya bebisen som får din fulla uppmärksamhet under resterande 20? Fattar att pappa inte visar någon förståelse.

Jag håller med, men det är också viktigt att påpeka att TS ingenstans har skrivit att hon inte "vill ha" dem eller inte bryr sig om dem. Bara att det har blivit för mycket.

Det finns så många problem och så mycket "manipulation" inblandat i sådana här situationer. Bonusmammor utmålas ofta som häxor som inte bryr sig om barnen eller som vägrar anpassa sig. I vissa fall stämmer det, men tittar man närmare på situationen handlar det i själva verket OFTA om att bonusmamman tvingas ta ansvar som egentligen inte är hennes och tillslut tröttnar. Dvs bioföräldrarna utnyttjar (medvetet eller omedvetet) bonusmamman och använder barnen som "vapen" när hon säger ifrån. ("Du bryr dig inte om barnen" eller "du vägrar anpassa dig.")

Sedan kan man VÄLJA att vara - eller kalla sig - bonusförälder, men det ska i så fall vara ett aktivt val. Att man automatiskt betraktas som bonusförälder så snart man börjar kila stadigt med någon som har (yngre) barn sedan tidigare, är problematiskt, om ordet tolkas som att man faktiskt blir någon slags extraförälder till barnet eller har en föräldraroll.

Hur många "jag vet inte om att jag är redo att bli bonusmamma"-trådar har man inte läst här? Som om hela konceptet är någon slags plikt och inte något man faktiskt väljer.

Normala vuxna har inga problem att umgås med andras barn, respektera barnen och även hjälpa till ibland. Att just "bonusförälder" ofta leder till problem, beror på att det då plötsligt tillkommer helt andra förväntningar, ibland t om krav. Inte av alla, men av många. Se bara på den här tråden och alla liknande trådar...

Vad gör du när ditt biologiska barn är fött och du blir sjuk/trött? Ska du lämna bort det med för att du inte orkar?

Klart hon gör eftersom biologiska pappan lämnat henne när han inser att hon gör skillnad på barn i hushållet.

Är man så dum så man stannar hos och blir gravid med en man som man vet inte tar hand om sina tidigare barn så förtjänar man att behandlas som en dörrmatta. Som man bäddar får man ligga och ts får också komma ihåg att när hennes biologiska barn bor vv hos pappan kommer han ha en ny så småningom som behandlar det barnet sämre än sina egna biologiska barn....

Säger du samma sak till adoptivföräldrar?

Kanske för att TS inte kan både äta kakan och ha den kvar. De kanske (liksom de flesta familjer) är beroende av att den ena föräldern jobbar när den andra är fl?
Hyra,mat och andra räkningar behöver betalas varje månad.
Därför är det oftast inte hållbart att båda föräldrarna går hemma med barnen.

Vill TS inte ta ansvar för de hemmasysslorna som behöver göras när mannen är på jobbet så är det ju bättre att TS jobbar och mannen är hemma.

Är du lika förvånad över män som jobbar heltid och mamman är hemma med bebisen?
När det gäller gemensamma barn? Vill de papporna inte heller ha sina barn enligt dig?

I en familj är man oftast beroende av att en av de vuxna jobbar heltid medan den andre är fl. Känns som att du inte har riktigt koll på att en familj har utgifter som måste betalas varje månad.
Tror du verkligen att föräldrar som arbetar gör det för att vara borta så mycket som möjligt och glatt "lämnar över ansvaret" till någon annan?
Sånt tänk kanske man har om man aldrig jobbat en enda dag i sitt liv men för oss andra som har jobb vet vi att vi jobbar för att försörja familjen.

Och så var vi där igen... Bonusmamman ska vara "tacksam" för att mannen "jobbar och försörjer familjen", och därför glatt ta hand om hans barn utan att gnälla. Men nu är det ju så att hon också arbetar med att ta hand om deras nyfödda barn snart och försörjer också familjen med en inkomst. Utan ts insats så skulle pappan inte kunna både jobba och få uppleva att bli pappa igen samtidigt, som han kan nu.

Men pappan har i detta fallet tänkt så här: Självklart kan mina barn sedan innan flytta hit! Det spelar ingen roll att jag för det mesta jobbar och jobbar konstiga tider för jag har ju sett till att det finns en "mamma" i huset. Vill inte "mamman" ta hand om bonusbarnen så måste det ju vara något fel på henne och hon måste bytas ut, för JOBBA utöver dagistider det måste ju ändå komma först av allt.

Tänk så många ensamstående mammor det finns runt om i sverige och världen som är riktiga föräldrar och tar hand om sina barn och rättar sina arbetstider efter barnomsorgen. När jag träffade min sambo så fanns det inte på kartan att jag skulle ta kvälls eller helg-jobb (fast jag blev erbjuden), jag har ju mina barn på kvällar och helger. skulle aldrig kräva att han skulle ta hand om dem, det skulle förmodligen få honom att tröttna i längden och dra. Kan själv tänka mig hur jobbigt det skulle vara att ta hand om andras barn, som man inte älskar från djupet av sitt hjärta, vecka ut och vecka in. nej, fy.

Javisst kan man hårddra det så. Men om nu pappan behöver jobba mycket för att försörja alla sina barn + sambo när hon är fl så behöver han få hjälp med lite av sina andra ansvarsområden.

För är man så hård i sitt "mitt och ditt tänk" förutsätter detta även att TS och sambon har helt separat ekonomi. Alltså skall den lön han får in oavkortat gå till honom och hans barn och TS skall inte få nytta av dem alls.

Så i samma familj skulle mannen kunna äta oxfilé och TS havregrynsgröt. Deras gemensamma får en liten bit oxfilé och lite gröt. Men vem lever så i praktiken? Ingen hoppas jag. 

Storhetsvansinne??
Det står i TS att biomamman är strulig. Vad det betyder vet ju bara TS men det lutar ju åt att hon inte kan ta barnen just nu.
Har du hört talas om att människor ibland p.g.a sjukdom/droger eller annat inte kan ta hand om sina barn?

I detta fallet finns ju en pappa (med familj) där barnen kan bo. Det måste ju vara den bästa lösningen just nu.

TS själv har skrivit att de i familjen delat upp det att TS jobbar lite och mannen jobbar mycket. Varför de valt att ha den uppdelningen vet vi inte men eftersom det ser ut så nu så får ju den som är på hemmaplan ta ett större ansvar.

Naturligtvis kan denna uppdelningen ändras om de inte är nöjda. Men om mannen då jobbar mindre så betyder det oftast att kvinnan inte också kan jobba lite utan behöver jobba mer för att få ihop ekonomin.
Du vet att räkningar inte minskar för att man jobbar mindre?

Därför menar jag att TS inte både kan ha kvar kakan och äta den....

Vi vet inte alls om TS och sambon har delad ekonomi. Just i de fall där kvinnan jobbar lite och mannen mycket brukar kvinnan faktiskt vara väldigt noga med att de skall ha gemensam ekonomi. Annars blir det väldigt olika förutsättningar för dem. Men vi vet ju inte hur det ser ut just här.

Jag tolkar det inte alls som du. Om nu jag har rätt.....att TS jobbar säg 50% och mannen 100% har du samma åsikt då?
Det är inte många familjer där båda kan jobba 50% så varför är mitt förslag då dåligt att TS jobbar 100% och mannen 50%?

Jag tror inte TS jobbar 100%. Då hade hon aldrig skrivit att hon jobbar "lite". En heltid är inte lite. Det är möjligt att mannen jobbar mer än 100% och då skall han naturligtvis kunna skära ner det till en rimlig nivå om det det som TS vill.

Men, säg att jag har tolkat det rätt,  om TS vill fortsätta jobba lite och vill att mannen skall jobba mycket för att möjliggöra detta....tycker du inte ens då att TS borde kunna ställa upp mer på hemmaplan?

För det kan ju inte vara så att TS inte är varken beredd att jobba mer eller att ta ansvar för barnen om de nu inte har råd att ingen av dem jobbar 100%.

V A R F Ö R måste någon alltid dra upp 'men om mamman dör'? Det är en HELT annan sak.

JA, om min mans barns mamma dör, då måste vi ha hans barn på heltid eller så blir det fosterhem. MEN det finns INGET som säger att JAG måste ändra och anpassa MINA arbetstider efter hans barn. Det får HAN göra. Givetvis ställer jag upp tills han hittat ett jobb som fungerar med barn, men han får inte HUR länge som helst på sig.

 

Självklart kan hon gå hemma på heltid och inte betala en enda räkning och samtidigt inte ta något ansvar men då får man heller inte bli förvånad om man åker ut en vacker dag.
För det är sant att TS inte har ansvar för hans barn.....men sambon har väl heller inget ansvar att försörja TS?
Om han har färre personer att försörja kan han ju dessutom jobba mindre.

I fungerande familjer brukar man gemensamt sträva åt samma mål och man brukar också gemensamt bestämma hur man vill lägga upp sitt liv. Man ger och man tar. Det viktiga är att man är överrens och att önskningarna är realistiska.

Just nu vill TS fortsätta jobba lite och verkar egentligen inte klaga på att mannen jobbar mycket men vill samtidigt inte underlätta så att mannen kan jobba mycket.
Då är lösningen enkel....mannen jobbar mindre och om detta innebär att de då inte har råd så får de antingen minska sina utgifter eller öka sina inkomster....

Att istället skicka två barn till fosterhem kan ju inte vara lösningen!?

 

Vad är egentligen skillnaden från denna TS?
Mamman kan ju inte ta hand om barnen.
Då måste ju TS familj göra förändringar eftersom de får barnen på heltid.
Jag hade två förslag: mannen är fl och hon jobbar. Det var visst inget bra förslag.
Det andra var att TS jobbar mer och mannen mindre om de nu inte har råd att båda jobbar lite.

Men en sak är ju säker. De kan inte fortsätta som de har det nu. Frågan är ju egentligen om de har råd att mannen jobbar mindre och att TS fortsätter som innan.
Då är ju problemet löst.

Är han ändå inte villig att jobba mindre då är han en skitstövel som inte tar sitt ansvar, det håller jag med om!