Min snart treåring börjar komma in i värsta trotsperioden och livet är lite tufft för honom (och mig) just nu med hela frigörelseprocessen, ja ni vet. I oktober får han ett syskon. Hur reagerade era när de fick syskon? Vad gjorde ni för att underlätta? Han ska dessutom byta till äldreavdelningen på förskolan samtidigt. Är det bra eller dåligt tror ni? Känner att jag behöver förbereda mig lite (om det nu går 
)
Vi har haft lite annan ålder på våra så kanske inte helt jämförbart, men delar med mig av lite erfarenheter ändå. 16 månader mellan mina äldsta. Högst odramatiskt när lillebror föddes. Han var rätt ointressant enligt storebror helt enkelt. Liten amöba som hängde med överallt, men inte så mycket annat. När lillebror blev rörlig för egen maskin runt 8 månader och storebror var 2 år med allt som hör därtill.....ja, då blev det liv i luckan minst sagt. Vi hade ett riktigt jobbigt halvår där då de på något vis skulle hitta sig själva och varandra och dela på utrymme, uppmärksamhet och även börja sätta gränser kring sig själva.
Nu har vi en liten trea också. Våra äldsta var 4 respektive 5,5 när han föddes. Något helt annat. Yngsta är 1 år nu och storebröderna har inte varit något annat än helt och fullt positiva. De har älskat och visat sådan omsorg om sin nya bror sedan dag ett.
Fast även om de (i alla fall min mellanson) var mer i samma ålder som din "stora" så var han ju redan van vid att ha ett syskon (han har ju aldrig upplevt att vara ensambarn) och var dessutom "lillebror", så han uppskattade enormt att få vara "den store" också .
Mitt varma tips är att ta det hela lite som det kommer. Vi läste en hel del böcker inför lillebrors ankomst. "Så blev jag till" älskades och det väckte ett väldigt intresse kring dem själva....deras tid i magen, deras födelse etc. Kul . De kan behöva mycket närhet och att bara få vara med också. Tänker på det där med förskola. Mina två första barn hade jag hemma tillsammans väldigt länge. Äldsta hade ju inte hunnit börja förskola så var hemma tills han var 3. Nu när yngsta föddes så ville mellansonen (4 år) vara hemma mycket hela första halvåret. Det är egentligen bara nu i vår som han verkligen velat gå till förskolan alla sina 15 timmar. Han var helt enkelt hemma mycket med mig och lillebror.
Min dotter var nästan 3 år när lillebror kom förra året. Hon och jag badade mycket tillsammans i badkaret och magen blev ju en påtaglig del av badleken ju mer den växte
Vi läste mycket böcker om att få syskon och försökte göra henne delaktig i bebisen ankomst. Men det är ju svårt att förutsäga hur det ska bli. Vi hade nog lite tur, vår tjej har inte visat svartsjuka vid någon tillfälle, nu är lillebror snart ett och ett halvt år. Har man otur och prickar in en trotsperiod så kan det säkert bli tuffare. Att byta dagisavdelning samtidigt låter inte att rekommendera, tycker jag, men prata med förskoleperioden. De och ni känner ju ert barn bäst och kan avgöra vad som är lämpligt. Men jag vet att barnpsykologer brukar säga att man inte ska införa flera stora förändringar samtidigt.
Min dotter fick syskon vid 2,5 år. I början var hon väldigt stolt storasyster. Vi läste många syskonböcker både innan och i början när bebisen kommit och pratade om vad man fick och inte fick göra och vad hon respektive bebisen kunde.
Vid 9-10 månader bet hon sin lillasyster, som tur var bara en gång. Sedan har det varit lite knuffar och nu när lillasyster går är det roligt att dra leksaker ur händerna på henne, till lillasysters stora förtret.
Se till att ni båda ger storasyskonet så mycket tid som möjligt och att få vara delaktig i det h*n vill. Med förskola lät vi tösen påtala om hon ville gå. Hon pratade om sina fröknar och kompisar varje kväll, så då fanns det ingen anledning att bryta rutinen.
Jag har 2 år mellan mina eller om man ska vara kinkig 25, 23 och 27 månader mellan mina.
Äldsta hade det lite jobbigt i övergången mellan att vara själv och ett syskon men när nummer 3 och 4 föddes har ingen av syskonen reagerat nämnvärt. De har redan varit vana med syskon och delad uppmärksamhet och äldre syskon har alltid varit roligare än det lilla knyttet.
Köpte en bok som heter ronny och julia (och just den boken tror jag inte hade någon mer titel än så) som handlar om när Ronny får en lillebror som han tycker är högst onödig. Den älskade min dotter och jag var också noga med att hon fick tycka att lillebror var jobbig (för han var en rätt krävande bebis) och satte aldrig några krav på henne att hon måste tycka om honom eller så. Däremot fick hon ju inte vara dum. När han började skratta åt alla hennes upptåg tyckte hon att han var klart roligare.