Hej!
Några av vår familjs vänner har, om inte deras barn lyssnar, satt lekförbud. Dvs att barnen tex inte får leka med sina kompisar på ca en vecka. Barnen är 6 resp 8 år och jag tycker detta är en bra regel om det nu funkar riktigt.
Jag har själv barn, den äldsta är 3 år och jag funderade på om "lekförbudsregeln" skulle va bra även för henne.
Det jag funderade på är om hon ännu är för liten för att ha en sådan regel här hemma? Vad säger ni? :)
Om man nu helt bortser från att jag tycker att en treåring är för liten för den typen av straff, så måste man ju ta hänsyn till barnets läggning. Min äldsta dotter, som alltid trivts med lugn och ro och ensamhet, skulle bara ha ryckt på axlarna och tyckt att det varit skönt. Hennes översociala bästis hade förmodligen klättrat på väggarna första dagen och varit nära sammanbrott efter en hel vecka.
Vilka konsekvenser ett barn ska få om det inte uppför sig måste ligga på en lagom nivå med tanke på barnets ålder, mognad och läggning.
Tycker det är ett dåligt straff. Och absolut inte lämpligt för en 3 åring. Har 3 åringen gjort något väldigt dumt i leken då är det ok med lekförbud resten av dagen. Men man kan inte ge ett så litet barn ett förbud som inte hänger ihop med "brottet". Barnet kan inte förstå sambandet med att t ex bråka vid maten och att inte få gå ut och leka med kompisarna. Precis som om du själv skulle gå mot röd gubbe och får pga det fängelse för mord = helt ologiskt. Sen är en vecka en hel evighet i ett barns värld, på tok för länge.
För en treåring uselt, för ett äldre barn bara dåligt.
Alltså jag det vara straff (eller då konsekvenser) så tycker jag i möjligaste mån de ska ha koppling till vad som gått fel.
Leker två barn och missköter sig rejält så kan väl en konsekvens vara att de endast får leka under övervakning en period eller ges betydligt mindre frihetsgrader än innan. Men att förbjuda barnen att leka tycker jag är dumt om inte ens egna barn mår tydligt dåligt av relationen till ett visst barn.
Varför vill man förbjuda sina barn att leka?? Jag blir glad när mina barn leker, det är ju leken som är barnets hela värld!
Personligen tror jag inte på sådana straff överhuvudtaget och definitivt inte för en 3-åring!! Jag tycker, som någon tidigare sagt, att konsekvensen bör kunna kopplas ihop med som gjorts.
Sen funderar jag på vad som anses vara lek. Rita?bygga? Titta på tv? Ska barnet bara sitta i sängen och glo en vecka??
Jag fattar inte varför alla på fl ska vara så fördömande, såg ni ens alla frågetecken jag skrev? Jag hade en tanke och ville ha tips, men ni skriver som om jag redan uppfostrar mina barn med straff, straff och straff...
Och till malima: Barn leker väldigt bra själva så nej de behöver faktiskt inte sitta och glo i sängen, och kallar dina barn för att glo på tv för leka, har de nog missuppfattat hela poängen med vad lek innebär...
Sen en fråga till er: har ni ALDRIG sagt till era barn om de har missköt sig på något vis, mer eller mindre att ni inte åker iväg på planerad resa etc, om de inte lyssnar? För det är ju också ett straff, även om resan blir av eller inte. Tänk på det!
Nej, jag skulle faktiskt aldrig få för mig att hota med en utebliven resa/aktivitet eller ge lekförbud. Hela grunden för det tänket är mig totalt främmande. Läs Ingegerd Gavelins Att möta sitt barn och sig själv eller Lars Gustafssons Växa-inte lyda eller kanske Petra Krantz Lindgrens blogg och du förstår vad jag menar.
Nej, vi har aldrig straffat vårt barn (numera tonåring), vissa konsekvenser visst det har hänt och tillsägningar absolut.
Om man frånser att en tre-åring är för liten för att kunna ha ett konsekvenstänkande och lever i nuet och inte har stor impulskontroll, som gör straffen väldigt meningslösa, så är straff något som jag anser endast behövs i situationer där inget annat fungerar.
Jag kan väl också tillägga att min grabbs 3-årstrots, 6-årstrots samt pubertet har varit väldigt tydliga och nog sjutton har man blivit så förbannad att huvudet kunnat lyfta från halsen, men straff, faktiskt inte en enda gång
Men det har ju också gjort att han har kunnat tala om att han gjort något dumt och vi har pratat igenom detta
Ts vi är inte fördömande mot dug men vi talar om vär uppfattning i frågan och den skiljer sig mot den i din ts, skilj på sak och person.
Och nej, jag hotar faktiskt aldrig med den typen av straff. Häromveckan var jag sjukt arg på barnen och letade verkligen efter något vettigt att hota med om de inte lugnade sig men jag kom inte på en enda grej som inte vore ett straff och därmed helt ologisk följd så jag fick nöja mig med att blänga på dem och gå därifrån...