Jobbigt när kollega vabbar hela tiden!

Jag kan förstå ts frustration på ett plan. Med största sannolikhet har hon aldrig haft barn själv då hon tror att det är semester att vabba. Jag kan säga att jag har mycket hellre friska barn och är på jobbet.

Jag fasar för hur det ska bli när min föräldraledighet är slut då jag är ensam om äldsta dottern och vi är två om ettåringen när sambon har vissa dagar han inte kan vara frånvarande då betongen är beställd och de måste gjuta när vädret är bra. Självklart blir det jag som är hemma när han måste vara på jobbet. Sedan känns det vettigare att jag är hemma med magsjuka barn, då mitt arbete lättare drabbas av magsjukeepidemi, då jag arbetar på förskola. Vanlig feber och förkylningar med kraftig hosta är ju inte smittsamt, om inte jag är sjuk.

Jag kan säga att jag är ganska mör idag efter två nätter med magsjuka barn och då har vi ändå delat på bördan då sambon var uppe på natten och såg på hockey. Så att tro att det är semester att bli väckt av någon som spyr ner sängen efter ingen eller bara någon timmes sömn har inte varit med om det. Sedan tar det en halvtimma att bädda rent och tvätta barnet samt vänta på om det kommer mer. Kanske hinner man precis komma ner i varv och kanske somna innan barnet spyr ner sängen igen 2 timmar efter första gången. Så ca 4-5 oroliga timmar en natt, då man alltid har en oro för sina barn vid sjukdom och kanske 2-3 sammanhängande timmar 2 gånger i natt. Visst nu sover stora tjejen, men vad spelar det för roll när lilla tjejen sovit i förmiddags och är pigg nu. Sova igen får jag förhoppningsvis göra i natt, om jag har tur.

Ser jag till äldsta dotterns förskoleår hade jag nog drygt 20 dagar ihopräknade på det året, troligen på fler tillfällen. Pappans är nog inte medräknade. Då räddades jag ändå mycket av att jag hade lediga onsdagar, då det mesta bröt ut efter 2 dagar på förskolan.

Likaså har jag arbetat i förskolan med en långtidssjukskriven kollega och outbildad vikarie, så jag förstår missnöjet med extrajobbet, men livet ser sådant ut. Alla kan inte vara friska som nötkärnor jämt.

 Visst man väljer att skaffa barn, MEN man väljer inte hur lätt de har för att vara sjuka. Jag är tacksam att någon av oss är föräldralediga nu, då denna vår har varit gräslig. I januari-februari hade vi fler sjuka dagar i familjen än friska. Öroninflammation, förkylningar med kraftig hosta och feber i omgångar. Själv fick jag en kraftig bakteriell infektion, så sambon fick ta barnen några dagar. Vi hade med glädje valt att vara friska istället.

Karriärkvinna: Sedan väljer jag inte mellan karriär och barn. Jag har valt bort karriären, men väljer att arbeta för att försörja mig och mina barn. Hade det fungerat rent praktiskt OCH ekonomiskt så hade det kanske varit smidigt att ha en mer flytande tjänstgöring per vecka på sin gamla arbetsplats. Det är knappast inte lättare att lära känna en ny arbetsplats när man är som minst tillgänglig för arbete p g a sjuka barn.

Men du får väl skapa ett segregerat samhälle med arbete där småbarnsföräldrar arbetar respektive andra arbetsplatser där ungdomar UTAN barn och gamlingar med minst tonårsbarn och karriärsfolk utan barn arbetar, om du tror det blir bättre rent kompetensmässigt för företagen att människor är borta helt  i 6-7 år ...