Jobbigt när kollega vabbar hela tiden!

Det finns många problem med det du skriver. Inte bara ur ett individperspektiv, utan också ett samhällsperspektiv. Kvinnor gick hemma så sent som på femtiotalet. Det var då arbetsmarknaden reformerades och kvinnor tågade in i arbetslivet. Anledningen var att samhället behövde flera förvärvsarbetande. Det var inte lönsamt att hålla kvinnorna utanför arbetsmarknaden. Det ligger i samhällets intresse att dess medborgare arbetar och betalar skatt. Det ligger också i samhällets intresse att vi förökar oss och skapar nya människor som kan arbeta och betala skatt. Eftersom vi har provat på modellen med att kvinnor går hemma och bara skaffar barn, och det visade sig olönsamt och inte önskvärt bland kvinnorna själva (den slutsatsen kan man ju dra iom att feminismen fått sådant genomslag) kanske din lösning inte är riktigt genomförbar? Kanske även kvinnor måste kunna kombinera arbetsliv och familjeliv?

Jag har precis avslutat min fjärde, möjligen femte, hela arbetsvecka sedan november förra året. FATTA hur inibomben PINSAMT det är.  Vi har alltid delat på vabben, min man och jag, men sedan han bytte jobb och mer än dubblade sin lön är det ekonomiskt katastrof om han vabbar nu. (Förra månaden backade vi nästan 10.000 på hans vabbdagar: lön + reseersättning + traktamente.) Efter senaste svängen magsjuka - givetvis fint över kristi flygare - undrade min chef om det var något fel på mina barn eftersom de alltid är sjuka. Min chef vill säkert också bli av med mig, men jag kan också tycka att då mitt arbete är administrativt och jag under lugna perioder mycket väl skulle kunna sköta det hemifrån hade det kunnat vara ett fullt godtagbart alternativ till mitt vabbande. Dock är väl jag en krävande 80-talist om jag värderar sådant arbete som arbete, eftersom arbetar gör man bara på ett kontor mellan 08 och 17. 

Vi klarade oss - med nöd och näppe - då jag studerade och jobbade extra däröver. Nu har jag en tillsvidare på 50% och har inte hittat ngt extra vid sidan av som är fasta tider. Timvicka funkar inte bra som det är just nu. (Dessutom fick vi en extrautgift på redigt mkt när jag slutade plugga - csn.) Så säg att jag har tappat omkring 11 000 varje månad, och han är upp mot 50-strecket. Iom det får han ut drygt vad han tjänade brutto förut, men vabbar han så försvinner det mer pengar nu än vad som påverkade oss då. Är du med på hur jag tänker? Givetvis söker jag fler jobb - både deltid och heltid - men är superglad att jag trots allt fick en anställning princip direkt efter studierna, så den håller jag hårt i tills något annat dyker upp! :)

Nej, inte om man har i överflöd. Annars är pengar väldigt viktigt!

Nä. Det här med att betala mat och husrum är ju faktiskt helt oviktigt. Speciellt när man har småbarn.