• Äldre 13 Jun 16:08
    11304 visningar
    44 svar
    44
    11304

    Åldergräns vid adoption bör vara individuellt anpassat

    Åldergräns vid adoption bör vara individuellt anpassat från fall till fall. Min fru är 35 år och jag är 55 år , vi har varit tillsammans i 13 år varav gift i 10 år. Vi har försökt att få barn i 12 år. Vi har båda fast jobb med bra inkomst, har erfarenhet av att ta hand av barn, är friska, har bra social nätverk osv.. Men vi få inte adoptera på grund av jag anses vara för gammal. Min fru få inte adoptera själv på grund av vi är gifta, ska vi då skilja oss så att min fru ska kunna adoptera själv och sent när det klart gifta oss igen?


    Orättviss
  • Svar på tråden Åldergräns vid adoption bör vara individuellt anpassat
  • Äldre 7 Aug 23:31
    #31

    Det är väldigt vanligt idag att kvinnor upp till 43 år får egna barn. Själv var jag förstföderska vid 41,5 år och nu vid 42,5 år försöker vi få ett barn till. Det är lite förnedrande att kvinnor över 40 år inte kan få ett spädbarn när vi som får egna barn inte sällan lyckas fast man passerat 40 år. Så det stämmer inte med verkligheten. Och varför är det naturligare att män som är 55 år adopterar men inte kvinnor. På förlossningen hade de haft kvinnor som varit 45 - 47 år och det tycker jag är kul.

  • Jeanin­ne
    Äldre 8 Aug 04:54
    #32
    Stockholmsmilen skrev 2014-08-07 23:31:26 följande:

    Det är väldigt vanligt idag att kvinnor upp till 43 år får egna barn. Själv var jag förstföderska vid 41,5 år och nu vid 42,5 år försöker vi få ett barn till. Det är lite förnedrande att kvinnor över 40 år inte kan få ett spädbarn när vi som får egna barn inte sällan lyckas fast man passerat 40 år. Så det stämmer inte med verkligheten. Och varför är det naturligare att män som är 55 år adopterar men inte kvinnor. På förlossningen hade de haft kvinnor som varit 45 - 47 år och det tycker jag är kul.


    Fast då har de där 45-47-åringarna med största sannolikhet använt lånade ägg - det vill säga de blir inte en vanlig, normal familj de heller.

    Att mannen är upp till 55 år (där sätts gränsen vid IVF för mannen inom de flesta landsting i Sverige, och det är väl rätt vettigt), beror ju på att många män i den åldern börjar om med en ny ung fru och skaffar en ny barnkull. På naturligt sätt, alltså. Så det ser inte avvikande och konstigt ut. 
  • Äldre 8 Aug 05:39
    #33
    Jeaninne skrev 2014-08-08 04:54:53 följande:
    Fast då har de där 45-47-åringarna med största sannolikhet använt lånade ägg - det vill säga de blir inte en vanlig, normal familj de heller.

    Att mannen är upp till 55 år (där sätts gränsen vid IVF för mannen inom de flesta landsting i Sverige, och det är väl rätt vettigt), beror ju på att många män i den åldern börjar om med en ny ung fru och skaffar en ny barnkull. På naturligt sätt, alltså. Så det ser inte avvikande och konstigt ut. 
    Fast det stämmer ju inte. Det var förhållandevis vanligt på 1800-talet att kvinnor födde barn upp till 48-50, och det fixades inte på någon klinik   Jag har själv en kompis som fått barn naturligt vid 47. Att ha 45 år äldre än barnet för båda föräldrarna tycker jag är mer naturligt. Det där med att män naturligt måste få skaffa en ny ung fru vid 55, är ju inte sett till barnperspektiv på något sätt.
  • Jeanin­ne
    Äldre 8 Aug 05:45
    #34
    Iselin skrev 2014-08-08 05:39:52 följande:
    Fast det stämmer ju inte. Det var förhållandevis vanligt på 1800-talet att kvinnor födde barn upp till 48-50, och det fixades inte på någon klinik   Jag har själv en kompis som fått barn naturligt vid 47. Att ha 45 år äldre än barnet för båda föräldrarna tycker jag är mer naturligt. Det där med att män naturligt måste få skaffa en ny ung fru vid 55, är ju inte sett till barnperspektiv på något sätt.
    De som använder äggdonation berättar ju ofta inte det. Så du kan inte veta. Redan innan det blev tillåtet i Sverige har det förekommit i bortåt 30 år på kliniker i vissa andra länder.

    På 1800-talet fanns det ingen äggdonation, nej, och VISST - medicinska mirakel förekommer ju. Men annars är det mera troligt, att barnet egentligen var kvinnans barnbarn... Att det var en tonårsdotter som var den riktiga mamman. Så gjorde man ofta för att skydda sin dotter från skammen, och ändå låta henne ha kvar barnet i sin närhet.

    Nej, jag kan också tycka att det är onödigt även för män, att skaffa barn så sent som vid 55. På grund av detta mer orken och förväntad livslängd. MEN det ser inte konstigt ut på samma sätt som en gammal mamma... och det var den aspekten jag diskuterade nu. Den är också väldigt viktigt ur barnperspektivet, för är det något man inte vill när man är barn och tonåring så är det att vara avvikande från kamraterna på något sätt.
  • Äldre 8 Aug 06:13
    #35

    Några otroliga mirakel är det väl knappast frågan om att kvinnor i övre 40-års åldern får barn, eftersom medelålder för klimakteriet är ca 53. Och din förklaring på att alla innan klinikernas tid sa sig vara mor till någon annans barn och fick det inskrivet i födelseboken, har jag aldrig hört. Gäller det även de som är födda på 1970-talet med gamla mammor menar du? Hur kom du på detta?

    Hur som helst, 55-åriga pappor har väl heller aldrig någonsin varit "normalt", inte i vårt land i alla fall.

  • Jeanin­ne
    Äldre 8 Aug 06:27
    #36
    Iselin skrev 2014-08-08 06:13:24 följande:

    Några otroliga mirakel är det väl knappast frågan om att kvinnor i övre 40-års åldern får barn, eftersom medelålder för klimakteriet är ca 53. Och din förklaring på att alla innan klinikernas tid sa sig vara mor till någon annans barn och fick det inskrivet i födelseboken, har jag aldrig hört. Gäller det även de som är födda på 1970-talet med gamla mammor menar du? Hur kom du på detta?

    Hur som helst, 55-åriga pappor har väl heller aldrig någonsin varit "normalt", inte i vårt land i alla fall.


    Medelåldern för sista mens är 51, men när sista mensen kommer har kvinnan redan i runt tio år varit oförmögen att både bli gravid och föda ett fullgånget och levande barn. Mycket handlar om äggkvaliteten - den försämras långt innan sista mens. Hypofysen fortsätter att piska på äggstockarna att leverera ägg, långt efter att äggen är slut... och så länge som den gör det, så byggs livmoderslemhinnan upp och stöts ut som mens.

    Nej, du har inte hört det för att det var så tabubelagt. Det var JÄTTEvanligt att man gjorde så, på den tiden då det var en skam att bli ogift mor. Alternativet var ju att lämna bort barnet till främmande, till en änglamakerska eller att själv döda det och gräva ner någonstans... Fortfarande på 1960-talet - ja även i Sverige - tvingades många unga kvinnor att adoptera bort sina barn. De fick åka till ett "mödrahem" innan graviditeten började synas, och föräldrarna sa till alla att de befann sig "hos en släkting" eller "studerar utomlands" eller "behöver vila ett tag på en klinik p.g.a. svaga nerver".

    På 1970-talet fanns det knappast några gamla mammor. På SCB:s sida står det så här: 
    "På 1970-talet fick kvinnor över 40 år barn i allra minst utsträckning. Då födde kvinnor i åldern 40?44 mindre än fyra barn per 1 000 kvinnor och kvinnor 45?49 år födde knappt några barn alls."
  • Äldre 9 Aug 00:45
    #37

    Visst är sannolikheten stor att man vid 45 års ålder använt sig av donerade ägg och att barnet då inte är ens eget, även om mirakel händer. Att man inte talar om det är helt naturligt, det hade inte jag heller gjort. Men att kvinnor på 43 år får barn med egna ägg är tämligen vanligt. Beakta också att långt ifrån alla kvinnor över 40 år vill/försöker få fler barn. Åldersgränsen borde vara 45 år för att kunna få ett spädbarn och kanske 50 år för äldre barn.

  • Äldre 9 Aug 02:22
    #38
    Stockholmsmilen skrev 2014-08-09 00:45:02 följande:

    Visst är sannolikheten stor att man vid 45 års ålder använt sig av donerade ägg och att barnet då inte är ens eget, även om mirakel händer. Att man inte talar om det är helt naturligt, det hade inte jag heller gjort. Men att kvinnor på 43 år får barn med egna ägg är tämligen vanligt. Beakta också att långt ifrån alla kvinnor över 40 år vill/försöker få fler barn. Åldersgränsen borde vara 45 år för att kunna få ett spädbarn och kanske 50 år för äldre barn.


    Ja, jag håller med. 45 år äldre än barnet är en rimlig gräns.
    Jeaninne skrev 2014-08-08 06:27:06 följande:
    Medelåldern för sista mens är 51, men när sista mensen kommer har kvinnan redan i runt tio år varit oförmögen att både bli gravid och föda ett fullgånget och levande barn. Mycket handlar om äggkvaliteten - den försämras långt innan sista mens. Hypofysen fortsätter att piska på äggstockarna att leverera ägg, långt efter att äggen är slut... och så länge som den gör det, så byggs livmoderslemhinnan upp och stöts ut som mens.

    Nej, du har inte hört det för att det var så tabubelagt. Det var JÄTTEvanligt att man gjorde så, på den tiden då det var en skam att bli ogift mor. Alternativet var ju att lämna bort barnet till främmande, till en änglamakerska eller att själv döda det och gräva ner någonstans... Fortfarande på 1960-talet - ja även i Sverige - tvingades många unga kvinnor att adoptera bort sina barn. De fick åka till ett "mödrahem" innan graviditeten började synas, och föräldrarna sa till alla att de befann sig "hos en släkting" eller "studerar utomlands" eller "behöver vila ett tag på en klinik p.g.a. svaga nerver".

    På 1970-talet fanns det knappast några gamla mammor. På SCB:s sida står det så här: 
    "På 1970-talet fick kvinnor över 40 år barn i allra minst utsträckning. Då födde kvinnor i åldern 40?44 mindre än fyra barn per 1 000 kvinnor och kvinnor 45?49 år födde knappt några barn alls."
    Nej, du får så klart fortsätta tro att alla blir infertila på sin 40-års dag och övriga ljuger. Oavsett om det är ens bästa vän, syster eller farmor så ljuger de alla. Vi säger så.

  • Jeanin­ne
    Äldre 9 Aug 08:00
    #39
    Iselin skrev 2014-08-09 02:22:09 följande:
    Ja, jag håller med. 45 år äldre än barnet är en rimlig gräns.
    Jeaninne skrev 2014-08-08 06:27:06 följande:
    Medelåldern för sista mens är 51, men när sista mensen kommer har kvinnan redan i runt tio år varit oförmögen att både bli gravid och föda ett fullgånget och levande barn. Mycket handlar om äggkvaliteten - den försämras långt innan sista mens. Hypofysen fortsätter att piska på äggstockarna att leverera ägg, långt efter att äggen är slut... och så länge som den gör det, så byggs livmoderslemhinnan upp och stöts ut som mens.

    Nej, du har inte hört det för att det var så tabubelagt. Det var JÄTTEvanligt att man gjorde så, på den tiden då det var en skam att bli ogift mor. Alternativet var ju att lämna bort barnet till främmande, till en änglamakerska eller att själv döda det och gräva ner någonstans... Fortfarande på 1960-talet - ja även i Sverige - tvingades många unga kvinnor att adoptera bort sina barn. De fick åka till ett "mödrahem" innan graviditeten började synas, och föräldrarna sa till alla att de befann sig "hos en släkting" eller "studerar utomlands" eller "behöver vila ett tag på en klinik p.g.a. svaga nerver".

    På 1970-talet fanns det knappast några gamla mammor. På SCB:s sida står det så här: 
    "På 1970-talet fick kvinnor över 40 år barn i allra minst utsträckning. Då födde kvinnor i åldern 40?44 mindre än fyra barn per 1 000 kvinnor och kvinnor 45?49 år födde knappt några barn alls."
    Nej, du får så klart fortsätta tro att alla blir infertila på sin 40-års dag och övriga ljuger. Oavsett om det är ens bästa vän, syster eller farmor så ljuger de alla. Vi säger så.

    40-årsdag sa jag aldrig. 

    Sedan har jag en annan fundering: varför väntar man så länge med att försöka skaffa barn, att man hinner bli 45..? Om detta är viktigt för en, så borde man ju ställa sig i alla tänkbara adoptionsköer långt tidigare..? Man kan ju, vad jag har förstått, stå i kön utan att ha genomgått hemutredning. Så har man lite att välja på sedan, när man har bestämt sig och fått medgivande.
  • Jeanin­ne
    Äldre 9 Aug 08:02
    #40
    Stockholmsmilen skrev 2014-08-09 00:45:02 följande:

    Visst är sannolikheten stor att man vid 45 års ålder använt sig av donerade ägg och att barnet då inte är ens eget, även om mirakel händer. Att man inte talar om det är helt naturligt, det hade inte jag heller gjort. Men att kvinnor på 43 år får barn med egna ägg är tämligen vanligt. Beakta också att långt ifrån alla kvinnor över 40 år vill/försöker få fler barn. Åldersgränsen borde vara 45 år för att kunna få ett spädbarn och kanske 50 år för äldre barn.


    Ja, Hollywoodskådisarna, som får barn runt 45, har ju använt donerade ägg. Men det idiotiska är, att det fattar inte folk som läser om det i vanliga tidningar. Utan de tänker: "om hon kunde få barn vid 45 så har jag ingen brådska".
  • Äldre 9 Aug 10:15
    #41
    Iselin skrev 2014-08-08 06:13:24 följande:

    Några otroliga mirakel är det väl knappast frågan om att kvinnor i övre 40-års åldern får barn, eftersom medelålder för klimakteriet är ca 53. Och din förklaring på att alla innan klinikernas tid sa sig vara mor till någon annans barn och fick det inskrivet i födelseboken, har jag aldrig hört. Gäller det även de som är födda på 1970-talet med gamla mammor menar du? Hur kom du på detta?

    Hur som helst, 55-åriga pappor har väl heller aldrig någonsin varit "normalt", inte i vårt land i alla fall.


    Blandar du i te ihop klimakterium med menopaus nu? Det är mycket möjligt att snittåldern för menopausen är 53, men klimakteriet har oftast börjat tidigare och därmed har kvinnans fruktsamhet successivt avtagit. Även om det förekommer att kvinnor kan bli gravida upp till 47-48 år, är det ovanligt.

    Huruvida det är vanligt eller ovanligt att män blir pappor i 45-55-årsåldern varierar sannolikt mycket beroende på samhällsklass, hälsotillstånd, sociala normer osv. Jag upplever inte det som ovanligt då jag i min närhet känner till flera fall.

    Det finns ett fåtal länder som accepterar blivande adoptivföräldrar ända upp till 60 år.

    Jag personligen anser att alla som söker ska prövas individuellt utifrån sin lämplighet, inte utifrån ålder i första hand. Medgivandet bör begränsas så att barnets ålder anpassas till adoptivföräldrarnas. Ett par i femtioårsåldern bör kanske inte få adoptera ett spädbarn, men kan bli mycket lämpliga föräldrar till ett barn som är låt säga fem år eller äldre. Om man tillåter äldre adoptivföräldrar skulle sannolikt fler lite äldre barn få möjlighet att bli adopterade.
  • Jeanin­ne
    Äldre 10 Aug 01:00
    #42
    Emeli skrev 2014-08-09 10:15:31 följande:
    Blandar du i te ihop klimakterium med menopaus nu? Det är mycket möjligt att snittåldern för menopausen är 53, men klimakteriet har oftast börjat tidigare och därmed har kvinnans fruktsamhet successivt avtagit. Även om det förekommer att kvinnor kan bli gravida upp till 47-48 år, är det ovanligt.

    Huruvida det är vanligt eller ovanligt att män blir pappor i 45-55-årsåldern varierar sannolikt mycket beroende på samhällsklass, hälsotillstånd, sociala normer osv. Jag upplever inte det som ovanligt då jag i min närhet känner till flera fall.
    Exakt. 

    I överklassen och överhuvudtaget bland kända och framgångsrika män, så är det mycket vanligt att de skiljer sig i 50-årsåldern, hittar en ny fru och skaffar sig en ny barnkull. Tänk bara på Janne "SAS" Carlzon och Arne Weise... och Kungens jämnåriga vänner: flera av dem har nya, yngre, fruar och småbarn.

    Samt skådespelarna såklart: Hugh Grant fick två barn med olika kvinnor det år han var 55... och Mel Gibson har fått ett barn med en ung ryska på äldre dagar. Hon födde även ett barn åt Timothy Dalton på HANS äldre dagar...
    As for me, the Lord Jimmie I hold to be my liege-lord, whether he claim it or no. His wish is to me a command.
  • Äldre 10 Aug 19:33
    #43
    Adoption13 skrev 2014-06-13 16:08:07 följande:

    Åldergräns vid adoption bör vara individuellt anpassat från fall till fall. Min fru är 35 år och jag är 55 år , vi har varit tillsammans i 13 år varav gift i 10 år. Vi har försökt att få barn i 12 år. Vi har båda fast jobb med bra inkomst, har erfarenhet av att ta hand av barn, är friska, har bra social nätverk osv.. Men vi få inte adoptera på grund av jag anses vara för gammal. Min fru få inte adoptera själv på grund av vi är gifta, ska vi då skilja oss så att min fru ska kunna adoptera själv och sent när det klart gifta oss igen?


    Nu handlar ju inte adoption om nån form av rättvisa mellan vuxna utan ska ha sin utgångspunkt i barnets bästa. Och man har helt enkelt ansett att det inte är i barnets bästa med föräldrar som är över en viss ålder, även om den andre är yngre.

    Däremot tycker jag att den rekommenderade gränsen på 42 är för lågt satt, och dels tycker jag att åldersskillnaden mellan barnet och föräldern ska vara av vikt(det är ju skillnad mellan att som 45-åring adoptera en ettåring och att ta emot en 6-åring t ex).

    Exakt hur gamla de varit vet jag inte men jag känner några som adopterat i betydligt högre ålder och det har då handlat om barn med särskilda behov, barn som ansetts ha extra svårt at få nya föräldrar.
  • Äldre 9 Jan 22:23
    #44

    Hej

    När vi adopterade var min man 55 år och jag 42  Vår dotter var nästan två år då och är sju år nu. Det har gått bra så här långt. Vi är lite lugnare och mognare än många yngre föräldrar. Känner ett par som gjorde just så som du, Adoption13 beskriver: de skilde sig och hon adopterade ensam. Sedan flyttade de ihop igen.

    Till Jeaninne som undrar varför man väntar länge med att skaffa barn: livet går inte alltid på räls som man vill: man kanske går igenom en del kriser och vill träffa en bra partner osv.

    Lycka till, Adoptera13!

Svar på tråden Åldergräns vid adoption bör vara individuellt anpassat