Vi finns, vi som ångrar barn

Det kryper i mig när jag läser hur ni skriver om barn som behöver bli stöttade av er i flera år. För det är ni som har ansvaret att älska, att ta hand om och att vägleda era barn. 
Att känna sig oälskad är något av det värsta som man kan känna som barn. När man är barn ska man få lov att vara barn.

Ja, jag tycker att ni får lov att ångra att ni fick barn. Ni får lov att ångra tidspunkten eller er partner. Bara ni inte ångrar ert barn. Det är inte barnets fel, därför ska barnet inte få lida. 

Ni måste inse att ni måste ge upp några saker i livet för att bli föräldrar, är ni inte redo så skaffa inte barn. När det finns möjlighet att göra abort, varför inte göra det istället för att ni ska uppfostra ett barn som aldrig kommer att känna sig välkommen och älskad? 

Jag ber om ursäkt om någon tar illa upp, men ni måste inse att ni förstör så många människors liv genom att skaffa barn utan att vilja göra det. Själv lämnade min mamma mig tillsammans med min pappa(som inte egentligen är mycket bättre än mamma) och min sjuka lillasyster som behöver extremt mycket hjälp och stöttning då hon lider av epilepsi som försämrar hennes utveckling.

Jag har valt att älska min lillasyster på ett sätt som min mamma aldrig kunde göra, kanske betyder detta att mitt liv ser annorlunda ut än andra 17åriga tjejers liv. Men min lillasyster som är sjuk och som är underbar ska aldrig behöva lida.