Vi finns, vi som ångrar barn

Det är ju gamla tungrodda strukturer som ligger bakom det.. I moderna jämställda familjer i medelklassen är kvinnorna lika högutbildade som männen och offrar inte karriären för att få barn. I stort sett alla tjejer jag känner i min ålder (30+) har bra karriärer och barn/planerar att ha barn. Jag jobbar på universitet, så bland mina kollegor har tjejerna t.o.m. disputerat och gjort riktigt bra ifrån sig OCH fått barn. Bara några få är barnlösa, men skälen till det är oklara - det kan ju även handla om att de aldrig kunnat få barn.
Barn gör det lite svårare (men också roligare!), men föräldrar är å andra sidan extremt mycket mer effektiva med sin tid, vilket är en väldigt nyttig egenskap när man gör karriär.

Jag är fullständigt övertygad om att barn inte är något som passar alla. Det finns säkerligen de som ångrar sina barn och det finns folk som vet att de inte vill ha några. För min egen del velade jag innan jag tog beslutet och jag ångrar mig inte alls. När jag under perioder med lite egentid och sömn har saknat mitt gamla barnlösa liv, så tänker jag att det inte var det livet jag hade levt resten av livet, ens utan barn. Hade jag varit utan barn och närmat mig klimakteriet hade det nog funnit en del ångest över beslutet att vara barnlös och framtiden utan familj och barnbarn.