Vi finns, vi som ångrar barn

Jag kan förstå att någon kanske tagit fel beslut, oavsett om man valt att behålla eller ta bort. Men till er som valde att behålla och som nu ångrar sig.... Dom växer upp och blir vuxna. Sen är dom ute ur era liv och ni får erat liv tillbaka. Visst det tar kanske 18-20 år. Men det kommer...
Själv älskar jag mina barn. Ingen av dom har gått smärtfritt genom barn- och ungdoms åren. Många gånger har jag önskat att dom skulle varit friska... men nu är det som det är.
Håller absolut med om att man inte ska tjata på folk att de ska skaffa barn. Tycker att det är bra att den diskussionen kommer upp till ytan.

Varför är du säker på att ts trots att hon ångrar sina barn, är en bra förälder?

Hur sjukt har inte samhället blivit när mammor börjar ångra sina barn, när barn inte är önskvärda bara för att livet har blivit beroende av kapitalism och pengar, när barn ses som problem snarare än tillgångar.

Kanske dags att vi börjar se på barn som det finaste vi har istället för det som prioriteras längst ned efter villa, efter bil, efter karriär och efter allt annat som man "måste" ha.

Det tror jag också. Sådant känner barn av direkt. Hemskt.

Herregud säger jag! Får ju verkligen hoppas att du får perspektiv på saker och ting när du väl får barn. Du kommer tids nog kunna gå på restaurang och åka på vinresor igen även om det kommer se annorlunda ut på dina framtida restaurangbesök. Skrattar när jag tänker på restaurangbesök med min vilda 5-åring, ingen njutning direkt. 
Själv tycker jag det är skönt att släppa på allt det där ego-tänket som man har haft hela tiden före barnet. Man förstår att livet inte bara är att jaga så mycket fördelar det går att hitta till sig själv. Man lär sig upptäcka världen på nytt, alla små detaljer genom sitt barn. Så mycket glädje även om mycket av ditt liv nuvarande liv kommer gå upp i rök. Vilket säkert bara är bra för ingen kan må bra av för långt, trendkänsligt liv i SOFO med omnejd. Finns annat än krogen, fula trendiga kläder, stoppa korv och baka surdeg.

Hur kan man vara mentalt frisk och ångra sitt barn? Jag förstår inte det alls, men så har jag förlorat ett barn så jag tar inte barn förgivet!

Snälla TYST bara ts! Fyf-n säger jag bara. SKYLL INTE på att "samhället tvingat dig till att ligga med en man och bli befruktad" det finns SKYDD och FRI ABORT. Pga sådana jävla egoistiska varelser som dig så får barn lida genom sin uppväxt och känna sig i vägen jämt. Kom inte och säg "jag visar det inte" för ett barn är ingen jävla växt, ett barn känner av sånt. Om du inte vill ha/gillar barn, FINE, skaffa inte några. Skyll inte på samhället för ditt psykopatiska beteende. Fy vad äcklad jag blev av den här tråden.

Du har ingen aning om hur barn som inte är välkomna av sin egen mamma lever idag som vuxna.
Däremot är det några stycken som har svarat här i tråden och det har påverkat dem enormt. 

Helt övertygad om att barn som har en mamma/och/eller pappa som är oönskade känner av det till 100%.
Det är verkligen inte lätt att som barn känna sig oälskad och växa upp till ett dåligt självförtroende som kan leda till stor misär.