Inlägg från: Anonym (lev o låt leva) |Visa alla inlägg
  • Anonym (lev o låt leva)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Själv tycker jag att det är löjligt att folk jämnt ska diskutera vad andra bör och inte bör känna. Vem är du som ska bestämma vad en annan ska känna? Alla har rätt till sina känslor. Om du inte ångrar ditt barn Good for you om någon annan ångrar sitt varför ska du då säga att personens känslor är fel?!

    Folk ångrar en del i sina liv, några att de skaffade fel utbildning och andra att de valde fel partner. Det är mänskligt. Ångest är en del av att vara människa, en av de många känslor vi kan känna. Därför är det normalt att ångra sitt val att skaffa barn. Man kanske inte ångrar just själva barnet utan valet att skaffa barn. Varför ska just det valet då vara "omänskligt" och "fel" att ångra ?

    Att veta att man inte är en "barnvänlig" människa är inte en självklarhet för alla. Vissa är säkra på att de inte vill ha några redan från början medan andra måste få ett barn för att få klart för sig om var de står i frågan.

  • Anonym (lev o låt leva)
    Anonym (vh) skrev 2014-06-15 17:18:02 följande:
    Jag är varannan helg mamma och är så jävla nöjd med det. Får ofta många höjda ögonbryn över det, särskilt av andra mammor. Hade garanterat inte fått samma reaktion i den utsträckningen om jag varit varannan helg pappa.

    Jag ringer mina barn varje dag och jag har dem alltid längre när det är möjligt och på semestrar och liknande, men jag är sjukt glad över att jag inte har vardagsansvaret. Jag är lyxförälder!



    Jag är säker på att jag skulle välja att ha barnen varannan vecka om jag fick välja. Mina barn är väldigt krävande. Jag ångrar inte själva barnen men fick jag göra om hade jag aldrig skaffat dem.
  • Anonym (lev o låt leva)
    vampyria2 skrev 2014-06-15 19:54:58 följande:
    Ni som säger att ni ångrar era barn menar ni då att om ni kunde så skulle ni gå tllbaka i tiden och välja ett liv utan era barn, hm vad jag undrar är om ni verklgen skulle välja bort att få träffa era små och att aldrig få lära känna dem? Jag har så svårt att förstå att ni kan känna så, kan ni verkligen titta på era barn och ärligt säga att ni önskar att de aldrig hade födds?

    Jag menar inte att vara drygeller något här utan är verkligen nyfiken på om jag har uppfattat det hela rätt?

    Jag kan vara så jäkla trött på mina ungar ibland och kan tänka att det hade varit så mycket skönre om jag aldrig hade skaffat barn men aldrig att jag ångrar barne utan det är situationen jag ångrar och så fort det jobbiga har gått över så vet jag att jag är den lyckligaste människan i världen just för att dessa fyra underverk är mina.

    Därför undrar jag om ni verkligen skulle vilja att barnen inte fanns om ni fick vlja om.



    Hade jag aldrig träffat de hade jag inte saknat dem. Hur skulle jag sakna nåt jag aldrig fått?
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn