Vi finns, vi som ångrar barn

Nu börjar fasad snacket. Tråden var intressant i början- sen gnäll. sen fasad hur lycklig man är...suck

Första delen av tråden är förstående- och ingen anklagan på hur andra känner eller bör känna som det är senare i tråden. Det kan vara underbart med barn eller också en mardröm. Den som hävdar att det ena bara finns bygger upp en fasad i rosenrött eller den andra i kolsvart. Tycker det är en självklarhet att folk kan ångra sina val men de behöver inte vara en sämre föräldrar det. Det är styrka i att erkänna sina fel, berätta sina känslor- då man är sårbar.
Att skriva allt i fasad hur "enbart underbart" allt är- likt stepford wife version är lögn och en fasad. Den som liksom hävdar att det enbart är underbart 24/dygnet ljuger- det är ju självklart att de också ångrar något eller har det svårt ibland eftersom vi är människor. Det är naturligt att känna så. Men att inbilla sig allt är underbart hela tiden är en fasad. Kommentar #294 var en sådan dömmande kommentar med brist på empati och kompetens. Att berätta om sina fel, ånger, misstag- det är exstremt långt ifrån omognad och egoism. För då har man självinsikt och en öppenhet. Att dömma folk som gör det- är dock omognad och inkompetens.