Inlägg från: Anonym (K) |Visa alla inlägg
  • Anonym (K)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Jag önskar ofta att det inte var så jobbigt att ha barn och tog så mycket ork och energi. De sliter ut mig. Jag blev oplanerat gravid med ett 3:dje barn när min yngsta var 11 mån och min äldsta var 3 år. Jag mådde skit( fick depressioner) efter båda förlossningarna, jag var sjukt ångestfylld och mådde dåligt flera år efter mitt 3:dje barn fötts. Fick GAD och svårt hypokondrisk. Nu är det mycket bättre och min minsta tjej, som är 3,5år, är mitt hjärta! Jag skulle ALDRIG vilja vara utan henne, fast hon och de andra tillsammans är skitjobbiga ofta. Det är väl det som är det oerhörda med föräldraskap, att man älskar trots allt man får utstå!

  • Anonym (K)
    Anonym (maria78) skrev 2014-06-14 20:33:11 följande:
    Ur återhämtade du dig från deppen? Påverkade det förhållandet? Här också depp sen många år och vi försöker bli gravida...

    Jag gick i psykoterapi privat. Psykiatrin ville helst att jag skulle medicinera, men jag vägrade. Dessutom har tiden gått, barnen är större och det blir lite lättare. Jag hade svårt för bebistiden, så hade jag två bebisar och en till liten samtidigt. Jag blev översvämmad av allt och höll på att tappa fotfästet ordentligt! Men inte så många runtom märkte, jag var väldigt kompetent utåt men hade kaos inombords. Jag och min man har och har haft det tufft, det sliter. Svårt att älska på samma sätt som förut, jag har nog förlorat mycket ork att ha en bra relation med honom.
  • Anonym (K)
    Randig skrev 2014-06-15 14:19:16 följande:
    Precis vad jag skulle vilja säga också! Att få barn är både det bästa och det värsta jag gjort. Det är kännsloförstärkande med barn på alla plan:)

    Exakt så tycker jag!!
  • Anonym (K)
    AnooYoo skrev 2014-06-15 23:13:43 följande:
    Hahahahahahahahaha! %0-talet ringde. Det vill ha tillbaka sin människosyn.

    Så jäkla bra, hahaha!!
    Varg77 skrev 2014-06-15 23:22:00 följande:
    Alltså jag måste ändå försvara henne lite här, jag förstår vad hon menar.. även om det kanske låter galet. Min sambo ser inte vårt barns behov på samma sätt som jag gör, han står liksom helt handfallen ibland när barnet gråter och han inte förstår att det är dags för mat.. Det kan ju ha att göra med att jag är den som varit ledig efter förlossningen (givetvis!!) och spenderat mest tid med barnet, och det gör honom inte till en dålig förälder! Men ja, jag är den som har koll. Att barnet får mat på bestämda tider, vilka kläder som ska tas på, vilka grejor vi ska packa med när vi ska ut osv. Min sambo är underbar, men han "ser" liksom inte detta på samma sätt som jag, jag vet inte varför men så är det bara. Jag försöker "lära" honom men det går trögt..

    Jo, men frågan är om mäns sämre förmåga(om vi nu ska generalisera) beror på en biologisk grund eller vi faktiskt socialiseras att utveckla olika egenskaper. Och nu är det ju så att den iden inte är särskilt ny eller revolutionerande. Precis som att flickor inte föds till att älska rosa.
  • Anonym (K)

    Förtydligande: JAG tycker inte att män har en sämre förmåga, jag hänvisar till vissa åsikter.

Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn