Vi finns, vi som ångrar barn

Jag hoppas att du den dag dina barn gör revolt, undviker att träffa dig eller värst av allt är med dig trots att dom helst skulle slippa, att du den dagen har ett stöd omkring dig. För det vi blir tvingade till gör vi kanske av plikt en kort tid, sen börjar vi undvika det så gott vi kan och kan vi inte det så börjar vi hata den som tvingar oss in i något vi inte vill vara med om. Så om jag var du skulle jag vara väldigt försiktig med att sätta kontrakt på mina egna barn. Själv föredrar jag att mina barn är med mig för att dom vill, inte för att dom är bundna av något slags obskyrt kontrakt dom inte ens fått vara med och säga sitt om. Det var inte helt ovanligt förr när man faktiskt inte kunde bli av med äldre anhöriga att dom dog av mystiska åkommor, typ förgiftning eller sk. olyckor. Det är sällan bra att tvinga sig på andra människor, inte ens sina närmaste eller kanske framföralt inte dom.