Vi finns, vi som ångrar barn

Ni som säger att ni ångrar era barn menar ni då att om ni kunde så skulle ni gå tllbaka i tiden och välja ett liv utan era barn, hm vad jag undrar är om ni verklgen skulle välja bort att få träffa era små och att aldrig få lära känna dem? Jag har så svårt att förstå att ni kan känna så, kan ni verkligen titta på era barn och ärligt säga att ni önskar att de aldrig hade födds?

Jag menar inte att vara drygeller något här utan är verkligen nyfiken på om jag har uppfattat det hela rätt?
Jag kan vara så jäkla trött på mina ungar ibland och kan tänka att det hade varit så mycket skönre om jag aldrig hade skaffat barn men aldrig att jag ångrar barne utan det är situationen jag ångrar och så fort det jobbiga har gått över så vet jag att jag är den lyckligaste människan i världen just för att dessa fyra underverk är mina.
Därför undrar jag om ni verkligen skulle vilja att barnen inte fanns om ni fick vlja om.

jag tycker det är jävligt ego att ångra sina barn
herregud att hjälpa andra, ta hand om andra är väl meningen med livet i grund och botten
det är genom det du lär dig om dig själv

Tycker det är obehagligt att så många ångrar sina barn
det visar att det finns mer egoism i människor än vad jag trodde!!!

Tror faktiskt det måste finnas en diagnos bakom det,
det kan bara inte vara elakhet...

Egoism i ett nötskal.

Människor som inte har upplevt krig, svält, bo i en icke demokrati etc. Människor som är så korkade så de pga all välfärd blir egoister istället för en förståelse för varför vi har det så bra som vi har det. 
Samma människor som fullständigt skulle strunta i och rycka på axlarna och tycka att detta är inte mitt problem om en person blev misshandlad på gatan, råkade ut för en hjärtinfarkt eller någon som slog ett barn.
Samma människor som ångrar sitt val av att skaffa barn och som anser att det är ett misstag.

Hur blev dessa människor såhär (om vi bortser från dem med tydliga autistika drag)? Min egen definition är bortskämdhet.

Tänker inte ens svara på din låga kommentar. Förstår du inte vad jag menar så är det ditt problem.

Vill inte ha barn egentligen men kanske ett...isf en pojke, dels för att föra mannens namn vidare och sen för att det är lättare med pojkar tror jag. Mycket press på flickor redan i barnåldern. Smink och tjejgrejer är dyrare och sen ska det rakas och vaxas och utseendehets kryper allt lägre ner i åldrarna, nä usch.
Jag vill framförallt inte skaffa barn pga ANDRAS ungar vars föräldrar inte uppfostrar dem. Det krävs en by för att uppfostra ett barn och det stämmer, tyvärr.
Föräldrar kan endast göra så mycket....sen är det kompisar, media och samhället som påverkar. Men om man lever kring likasinnade så går det bättre. Sen så skulle jag aldrig i livet ha barn i detta landet med svenska värderingar som är upp och ner. Förstår varför folk ångrar.

Som sagt, det finns individer som inte kan älska någon annan än sig själv. Som folk som är notoriskt otrogna även fast de påstår sig älska sin partner.
Det är ju inte konstigt om de människorna sen ser barnen som några som bara förstör..

Har man en stabil tillvaro, en partner som man är kär i, en familj som stöttar en, goda vänner och arbetskamrater osv. så är nog risken väldigt LITEN att man ångrar sitt barn. Oftast har det nog med att göra med en viss problematik i bakgrunden.

Jag tycker det börjar låta som att en del i tråden som inte vill ha barn riktigt njuuuuuter av folk som säger sig ångra sina, vilket ju visar på något slags förutfattat hat.

Min son är det bästa som hänt mig, så är det bara.

Hej och varmt välkommen till 2014!
Här i år 2014 är vi glada att meddela att barnen har två föräldrar som med fördel kan dela på ansvaret gällande barnen oavsett vilket kön föräldrarna har (ibland kan föräldrarna rent av vara fler än två eller ha samma kön, tänka sig). Vi har också länge arbetat hårt för att kvinnor ska ha samma möjligheter till arbete/karriär som männen, även när de bildar familj. Tyvärr har vi inte nåt ända fram, det finns ju alltid bakåtsträvare, men vi har ändock kommit en bra bit på väg vilket vi är glad för. (Nåja, de flesta av oss.) Vi är idag inte beroende av släktingar för att sköta barnen när föräldrarna arbetar, vi har nämligen något som kallas för förskola. Mycket praktiskt. Det finns också andra alternativ som dagmamma mm.

Idag har vi också kommit fram till att det inte finns några människoraser och att alla människor har samma värde. Vi vet också att de "blonda och blåögda svenskarna" även de från början är invandrare. Även om Sverige går under benämningen "kristet" är vi väldigt få som egentligen är kristna i egentlig benämning och vi praktiserar religionsfrihet i Sverige.

Det vi har lärt oss genom åren är att världen är i ständig förändring, så också människorna i den. Inget är konstant. Eller ja, mer än människors rädslor och förutfattade meningar om dessa förändringar. Det finns dock information att tillgå för de som är villiga att ta till sig den så ingen ska egentligen behöva vara rädd för saker i onödan.

Så återigen, varmt välkommen till 2014. Hoppas att du kommer att trivas.