Vi finns, vi som ångrar barn

Jag kan inte förstå hur man kan ångra sitt barn men förnekar inte att ni finns av uppenbarliga skäl. Ni saknar helt enkelt den grundläggande föräldrainstinkten precis som asexuella saknar det sexuella behovet. Fortplantning, mat och överlevnadsinstinkterna är grundläggande hos en normal människa men många människor fattas dessa grundläggande behov. Om det är en genetisk defekt el en konsekvens av dagens moderna samhälle som urholkat vissa människor instinkter vet jag inte men ni som inte känner ngn som helst drift att skaffa avkomma: gör det inte heller. Det finns nog en anledning att inte föra era gener vidare heller så följ den "instinkten" tack, för allas skull.

En normalt funtad mamma med normala instinkter och förmåga att älska kan dock aldrig förmå sig känna ngt annat än djup kärlek och tacksamhet över sitt barn.

Tack!! Håller med till fullo såklart. Överlevnads och självbevarelsedriften är starkare än vårt eget psyke. Instinkterna kastar oss åt sidan om en bil kommer emot oss innan vi ens själva hinner tänka. Det enda som är starkare än det är kärleken till våra barn, jag skulle kasta mig ut framför en bil vilken dags som helst om det räddat livet på mitt barn. Hela min existens är till för att skydda och älska mina ungar och utan deras existens vore mitt liv kort sagt meningslöst. Hur man kan känna annat är för mig ofattbart och dessa människor måste vara känslomässigt och instinktivt felprogrammerade.

Nej. Deras instinkt att försvara och skydda sin avkomma är dock minst lika stark. Om jag nu generalliserar. Men precis som det finns mammor som saknar den känslan dom borde ha finns det pappor som har den, det finns alltså alltid undantag.

MEN en bra pappa är bättre än en dålig mamma och en bra mamma är bättre än en dålig pappa men en bra mamma är alltid bättre än en bra pappa. Vi kvinnor har en fingertoppskänsla för barns behov och fostran som män saknar, dom kan ju dock läsa sig till mycket rent praktiskt men har det inte på naturlig väg.

Precis!! pappan är jätteviktig, ett barn behöver både en kvinnlig och manlig förebild och pappan kan vara avgörande om mamman inte är en bra mamma. Men klart som fan att vi kvinnor som faktisk SKAPAR barnet i våra kroppar och sen ammar och har det 24/7 intill oss känner av minsta ljud och rörelse som en man inte ser på samma vis och sen kaaanske det spelar roll att vi kvinnor som fostrat barn och skött hem i århundranden har det lite "i blodet" och det ändrar man inte på 20 år.

Fast nu pratar jag ju inte om söndermoderniserade människor som är antigenus och emot allt vad kärnfamilj heter utan om oss kvinnor som värdesätter vårt moderskap och har en naturlig fallenhet för föräldraskap.

Okej om vi säger så här. Jag kan HÖRA på mitt barns skrik vad som är problemet, om det är pga hunger, rädsla, värme o.s.v. Alla kvinnor kan inte detta men många och jag har än så länge aldrig hört om en man som kan det utan för dom är skrik ett skrik, punkt. Och det är bullshit att det är pga invanda roller. Med vårt andra barn var min man hemmapappa under FÖRSTA halvåret och jag pumpade ut mjölk som han gav i flaska. Men en dag kom jag hem till en skrikande bebis och en desperat man som prövat allt, bytt blöja, matar, vyssjat o.s.v Jag gick bara rätt fram och drog av dregglisen som hade en skavande tvättlapp i nacken. Mannen bara "hur faaaan visste du det??" "Jag hörde att han skrek pga av att något IRRITERADE så kände först om han var svettig i nacken och kände lappen och misstänkte att det var den. Min man som alltså gått hemma med barnet och flaskmatat kunde alltså fortfarande inte barnet bättre än mig. Tror du mig inte så fråga runt bland pappor om dom hör skillnad på skrik och skrik. En proffsig mamma kan till och med uppfylla barnets behov innan det ens behöver det vilket betyder att spädbarnet aldrig ens skriker.

Men ni halvbra mammor tröstar er såklart med att det är en social konstruktion och en myt att mammor är bättre på småbarn än pappor så ni har något att skylla på ;)

Stor suck!

Jag hävdar att de mammor som ångrar sin barn är det ngt fel på. Dem saknar den starkaste instinkten i naturen, modersinstinkten. Och ser du i naturen är ddt just MAMMOR som vårdar ungen medans pappan bara parar sig och drae vidare, så är der hos nästan alla djurarter.

Men det är klart, björnhanarna har nog bara inte fått chansen pga de sociala könsrollerna...

Ja många män är bra pappor, i många fall bättre än många mammor. Det förändrar inte det faktum att det inte är naturligt friskt för en mamma att ångra meningen med livet, sitt barn vilket är det tråden handlar om.

Tummen upp!!

Nä, varför ens den tanken?!