Vi finns, vi som ångrar barn

Jag tror min mormor egentligen skulle haft ett bättre liv om hon aldrig skaffat familj och barn. (Nu får jag vara väldigt tacksam att hon gjorde det ändå, annars skulle jag inte funnits till :) ) Hon har så många drömmar hon aldrig fick möjlighet att uppfylla. 

Min morfar dog häromåret efter en längre tid sjukdom. När jag frågade mormor om hon skulle känna sig ensam nu svarade hon: "Nej, vet du vad! Har har faktiskt alltid trivts bättre själv!" Snacka om förvånad jag blev! Men det är sant, hon har lyst upp nu sista året, den 89-åriga gamla damen. Hon hittar på en massa aktiviteter, ringer sina vänner stup i kvarten (de som inte stupat än ;) ) Jag kan bara tänka mig hur hon skulle ha levt om hon aldrig träffat morfar, aldrig blivit bunden till familjen, plikttroget och givetvis med kärlek men samtidigt med sorg till det liv hon aldrig fick leva.

Mormor gillade inte barn, ändå skaffade hon tre. Det fanns liksom ingen val på den tiden. Man gifte sig. Man skaffade barn. Minns att jag var lite rädd för henne när jag var liten, till skillnad från morfar som var hur barnkär och lekfull som helst. När jag blev tonåring kom jag mycket närmare mormor. Hon berättade om sina drömmar, alla äventyr, att hon velat flytta till Amerika då morfar fick en chans att jobba där men att han sa nej. De kunde ju inte bara lämna huset och allt sådär.. Sen kom barnen och mormor blev fast på riktigt, med alla de förpliktelser det innebar att vara mamma.

Jag vet så klart att mormor älskar sina barn och oss barnbarn. Samtidigt tror jag att hon känt sig låst större delen av livet, inte fått leva det liv hon faktiskt ville. Hon är en äventyrare, inte någon som ska sitta instängd i ett hus, serva man och barn osv. Men det var förr..nu finns ju större möjligheter att göra både och (även fast en del i detta forumet skulle säga att man är en urusel förälder om man inte lever som en martyr och hänger sig till 100 % åt sina barn, utan även fokuserar på egna intressen)

Slutligen- min mormor är definitivt ingen egoist. Hon är en av de mest generösa personer jag känner. Hon har hjälpt många, samtidigt som hon har typ noll intresse i barn. Och hon skäms inte att visa sitt ointresse.