Vi finns, vi som ångrar barn

Ni som vet att ni inte vill ha barn men lever med en partner som vill ha barn, varför inte vara 100% ärliga och säga det så DE kan få bestämma över sitt eget liv och ta beslutet om de vill leva med någon som inte vill ha barn eller ej? Tycker det är förbannat oschysst att inte säga det även om ni är förhållandevis unga. 

Tycker det är ett viktigt ämne att våga tala om. Tyvärr är det alltför många som inte riktigt tänker igenom vad det innebär innan man blir gravida och alla barn förtjänar att vara önskade av båda sina föräldrar. Barn är inte för alla och det är inget att skämmas över.

Själv är jag ofrivilligt barnlös och kommer så förbli. Vilket varit en stor sorg för mig, men på senare tid har jag börjat tänka annorlunda. Jag ser hur låsta mina vänner med barn är, hur allt måste planeras runt barnen och hur trötta många är. Efter nu en vecka i fjällen med min sambo, mina föräldrar, min syster, hennes man och två döttrar känner jag mig ännu mer tveksam till om barn verkligen skulle ha varit något för mig. Denna ljudvolym, allt tjafs och bråk mellan barnen, skriken när barnkanalen stängs av eller det är dags att borsta tänderna, m.m. Barnen kräver närmast konstant uppmärksamhet, vi alla väcks tidigt och det går inte att ha en vuxenkonversation vid matbordet. Längtar efter lugn och just nu känns det lite lättare att acceptera att jag inte kan få barn.