Vi finns, vi som ångrar barn

Jag har nog aldrig egentligen tänkt tanken att jag skulle kunna känna ånger inför mitt val att bli mamma. Däremot har jag på sistone känt att det var ett egoistiskt val av mig... Jag ville så gärna bli mamma att jag inte valde pappa med omsorg. Jag visste tidigt att mannen jag valde inte var mannen jag skulle leva med och det får mina barn lida för idag. Vi har det tufft, jäkligt tufft på många plan, jag och barnen. Ibland funderar jag på vad jag skulle gjort med all min tid och alla mina pengar om jag inte haft barnen men landar alltid i att det hade varit grymt tomt och trist. Och inte under en enda utredning, inte under ett enda möte på skolan, inte efter något samtal från polis eller upprörda föräldrar har jag ångrat något av mina barn! Usch för att göra det, fy vilken tuff känsla att ångra något man, i de flesta fall antar jag, älskar så! Tycker faktiskt synd om er!!!