Vi finns, vi som ångrar barn

Nu får du det att låta egoistiskt och beräknande. Jag ser det snarare så här: man hjälps åt i en familj. Först när barnen är små så tar föräldrarna hand om dem - och far- och morföräldrarna hjälper till så länge de har ork. Sedan när far- och morföräldrarna är gamla, så får DE hjälp av sina vuxna barn och barnbarn... och detta går vidare från generation till generation. (I normala, sunda familjer, that is.)

Nä, där håller jag inte med. Det där är en modern, västerländsk syn, som Gud ske lov inte delas av de flesta familjer i verkligheten, inte ens här... Jag anser att man föds till två kontrakt - och JA det gör man trots att man inte bett om att födas. Det ena är med ens föräldrar och andra blodssläktingar, och innehåller just detta om hjälp mellan generationerna (och även mellan syskon, i alla fall så länge som syskonen inte har egna familjer som det kan gå ut över.) Och det andra är med hela samhället: man får barnomsorg, skolgång, utbildning, sjukvård och annat av samhället under de åren då man inte kan försörja sig själv. Sedan, när man börjar jobba, betalar man tillbaka genom skatten. Jag tycker att det är lika fult att inte ta hand om sina gamla föräldrar (eller i alla fall se till att de har det bra på ett vårdhem eller liknande, och ge dem av sitt sällskap). Som att dra utomlands för att tjäna skattefria pengar som 25-åring, när samhället har betalat för hela ens skolgång - och en dyr universitetsutbildning dessutom... Den skolgång och utbildning som gett en det välbetalda jobbet i USA eller Dubai...

Livet är fullt av bördor man inte bett om, det är bara att acceptera. Självklart har man ett ansvar för sina åldriga föräldrar, inte för att de satt dig till världen utan för att de tagit hand om dig medan du växte upp. Därmed inte sagt att man måste sluta jobbet och ta hand om dem i hemmet som förr. Men se till att samhället tar sitt ansvar för numera gör inte samhället det av sig självt, så långt har det gått. Undantaget är när föräldrarna svikit sina barn medvetet, varit elaka, missbrukat, struntat i sina barn och inte tagit ansvar. Sådana föräldrar har förverkat sin rätt till hjälp av vuxna barn!

Naturligtvis bör man stötta sina närmaste om relationen är god och stödet är ömsesidigt, men när man som Jeaninne tycker att det är fel att flytta utomlands för att uppfylla sina drömmar, då går det för långt. Barn måste få vara individer och få leva sitt eget liv. Och att skaffa barn för att de ska ta hand om en på ålderns höst är fortfarande egoistiskt eftersom det handlar om att tillfredsställa sina egna behov.

jag tycker det är jävligt ego att ångra sina barn herregud att hjälpa andra, ta hand om andra är väl meningen med livet i grund och botten det är genom det du lär dig om dig själv Tycker det är obehagligt att så många ångrar sina barn det visar att det finns mer egoism i människor än vad jag trodde!!! Tror faktiskt det måste finnas en diagnos bakom det, det kan bara inte vara elakhet...

Egoism i ett nötskal. Människor som inte har upplevt krig, svält, bo i en icke demokrati etc. Människor som är så korkade så de pga all välfärd blir egoister istället för en förståelse för varför vi har det så bra som vi har det.  Samma människor som fullständigt skulle strunta i och rycka på axlarna och tycka att detta är inte mitt problem om en person blev misshandlad på gatan, råkade ut för en hjärtinfarkt eller någon som slog ett barn. Samma människor som ångrar sitt val av att skaffa barn och som anser att det är ett misstag. Hur blev dessa människor såhär (om vi bortser från dem med tydliga autistika drag)? Min egen definition är bortskämdhet.

Hur vore det om besserwissrarna som tror att de vet så mycket om saker som de uppenbart inte har någon aning om tar till sig vad de som faktiskt är i situationen skriver istället för att tro så mycket. Vem vet - ni kanske lär er något nytt och blir en erfarenhet rikare. Att lyssna på andras erfarenheter berikar betydligt mer än att försöka överösta med sina egna felaktigheter. Att ponera att ni vet mer än dem det berör är ju bara så urbota dumt. Sen är det komiskt att det anses egoistiskt att inte vilja ha barn men att skaffa barn som en försäkran att man är älskad och slipper vara ensam som gammal, det är bevis på motsatsen. Jo men. Många av dem jag känner som inte har barn jobbar (både för lön men också ideellt) med att hjälpa andra - t ex inom vården men också med att hjälpa katthem, hemlösa, jobba för BRIS, arbeta aktivt med miljöfrågor etc. Men bara för att de inte själva vill klämma ur sig en unge är de egoistiska och jordens avskräde. Det som är skrämmande är hur högt vissa människor tror om sig själva och bristen på ödmjukhet och empati inför andra människor.

Nä, tur att det bara finns några egon som inte vill föra mänskligheten vidare och hjälpa andra tur att det inte är alla människor på denna jord

jag tror inte man ångrar sina barn om man tycker det är viktigt att ta hand om sina medmänniskor ja...

Jo, fast då var det ju det där som sagts flera gånger redan i tråden: många har känt av att deras föräldrar (i detta fall, modern) inte ville ha dem och att det inneburit ett stort psykiskt lidande! Det går ju inte att bortse från. Mycket kan du fejka i ditt liv, men äkta kärlek är mycket tveksamt om du kan fabricera. Sedan tycker jag att det är mycket märkligt med en här i tråden som säger att hon ångrar sina barn, men som samtidigt håller en mästrande ton om att inte skola in sina barn efter ett år (que?) (överkompensation?). Den där ofrivilliga självuppoffringen märks nog den också. Och vad är anledningen till att man ångrar sina barn? En besvikelse över att man inte fick något annat i livet? Det är många som inte får sina drömmar infriade. Det är snarare normen att livet inte blir som man tänkt/drömt. Ofta blir det bra ändå. Sedan är det ju de som helt enkelt inte passar som föräldrar och som inte vill ha barn, utan att det grundar sig i något annat - okej, jag köper det. Och hon som skrev något om en utebliven vinresa till Frankrike i sommar pga graviditet och en sorg över detta: Frankrike finns kvar. Det gör vinet också. Och en forskningskarriär om man så vill (jisses människa, var är dina problemlösningsförmågor?).

Det enda som, i min mening, är riktigt hemskt är att faktiskt önska livet ur ungen eller att på något sätt behandla det illa eller låta det förstå hur man känner.

Är det vanligt att folk börjar knarka EFTER att de bildat familj, i din erfarenhet..? I min erfarenhet är det tvärtom: att man försöker SLUTA knarka när man fått barn. Men ibland hjälper inte det incitamentet, eftersom beroendet är så starkt. Dessutom är det lättare att få hjälp av samhället att bli av med missbruket, när det finns barn med i bilden. Men nu är vi OT.

Problemet är att vi som upplever saker annorlunda får det nedkörda i skoskaftet och upplysta om att vår upplevelse är fel och den finns inte eller är oerhört sällsynt

Om Fluu har en positiv upplevelse, som har vuxit upp med en mamma som ångrade sig, är väl ändå hennes sanning mer verklig än alla som inte ens har den upplevelsen utan bara tycker en massa elaka saker. Det kan var många fler som har mammor som ångrar sig, men inte ens vet om det och har haft kärleksfulla uppväxter.

Det finns ju de som, som inte ens verkar ha mer erfarenhet än vad man sett på ett äldreboende och hänvisar till en roman, hur kvinnor som väljer bort barn har det.

Vi som har träffat dessa kvinnor i verkligheten har ju inte aning om hur det ser ut, men en, som inte ens verkar ha någon sådan kvinna i sin omgivning (eller råkar ha en otrevlig sådan) vet självklart hur det med 100% blir

Sedan finns det alltid dåliga föräldrar, föräldrar som lever genom sina barn, kväver dom, föräldrar som förverkligar sig via sina barn, föräldrar som inte kan låta sina barn leva som vuxna.

Men du pushar ju så hårt för just det skälet? Hur synd det är om dessa ensamma, barnlösa gamlingar. Alla människor vill inte ha barn, borde inte ha barn och tycker inte att barn är meningen med livet. Om en sådan människa skaffar barn för att inte bli ensam på ålderns höst, så är ju risken stor att den ångrar det barnet. Och när man ändå står där, med en unge som man älskar men ändå ångrar, så kommer människor som du och säger att det är något fel på en, att man är sjuk.

Det är för övrigt alltid egoistiskt att skaffa barn. Alltid. Det är dock inget fel med att vara egoist.

Med tanke på hur du och många andra i denna tråden dömer ut folk och tillskriver dom negativa egenskaper baserat på era egna fördomar så är det inte alls konstigt om era nära och kära håller tyst i er närvaro. Det hade jag också gjort.

Trend att inte vilja amma? dagens mammor ammar mycket mer nu än vad de gjorde under 60-talet och 70-talet, kejsarsnitten ökar något, men inte alls så vanligt som man kan få intrycket av.

Skillnaden då mot nu, är att man pratar om det "öppet", på forum som detta t.ex.

För 40 år sedan så satt den blivande eller nyblivna mamman rätt ensam med "förbjudna" tankar, men jag är väldigt säker på att de tankarna som finns idag fanns även då, även i ungefär samma utsträckning