Vi finns, vi som ångrar barn

Jag undrar alla ni som ångrar era barn varför har ni inte adopterat bort barnet? Satt dom i fosterfamilj? Varför har ni valt att uppfostra ett barn ni ångrar och inte vill ha när det finns andra möjligheter?

Det är sådana uttalande som gör att folk inte pratar om det. Nej, de är inte sjuka i huvudet, inte heller något annat fel på dom. Troligen arbetar de hårdare för sitt föräldraskap än vad många andra gör. Jag vågar inte tänka på vilken ångest de har, för att de har dessa förbjudna tankar.
Och jag är ganska säker på att de älskar sina barn, även om de ångrar att de valde att bli föräldrar.

Jag skulle också vilja vet vad ni känner för era barn, ni som ångrar dem. Någon som kan svara?

Gissar att det är någon genetisk defekt som gör att du ångrar ditt barn. Jag längtade aldrig efter barn innan jag blev förälder men likt förbannat så händer det något. Kärleken till ens barn är ju något starkt som bara kommer oavsett hur krävande barnet är. 
Och jag erkänner, jag kan inte fatta hur man kan ångra sitt barn. Jag är separerad och avskyr tiden jag inte har mitt barn. Har valt att inte söka ny partner för att mitt barn titt som tätt kommer över fast det inte är min vecka och en ny kärlek skulle göra att jag inte kan vara hemma lika ofta och då missar flera av dessa stunder. Dessutom räcker det med att exet har en ny, vill inte röra till det mer för mitt barn.

Ja men det är klart att man inte talar högt om något som är så avvikande. Det är helt enkelt djävligt svårt för de flesta att förstå att man kan ångra sitt barn. Vad skulle du göra istället med din tid menar du?

Och jag undrar ju då vad det handlar om? När det nu inte är något av det du just skrev.

Exakt vad är det som gör att ett liv utan din dotter skulle vara ett bättre liv? Du måste ju veta varför du ångrar ditt barn, är det ansvaret du inte pallar med?

Det finns nog många par som gärna tar över din dotter, dvs adoption. Det tycker jag du ska fundera på.

Sen tycker jag Jonasson ställde en mycket bra fråga till dig: Exakt vad är det som gör att ett liv utan din dotter skulle vara ett bättre liv? Du måste ju veta varför du ångrar ditt barn, är det ansvaret du inte pallar med?

Ok, ja tycker man inte om sina barn så tycker man inte om sina barn det är bara för jäkligt att barnen inte har något att säga till om utan måste bo under samma tak i många år och veta om att mamman inte tycker om en.

Har jag sagt något om att jag inte tycker om henne? Och hon vet inte om det, jag visar det inte på något sätt och hon får precis lika mycket närhet och uppskattning och jag fick som barn. När jag bodde under samma tak som mamma som önskade att hon inte hade fått mig. Vilket jag, som jag tidigare skrivit, inte märkte något av.

Klart hon vet.