Vi finns, vi som ångrar barn

...och dessutom: en väldigt stor skillnad mellan då och nu, är att då - i alla tider - så räknade man med att det skulle bli barn när man gifte sig. Alla räknade med det. Det var en självklarhet. Därmed inte sagt att det åttonde barnet alltid var lika välkommet som det första, såklart... Men ett barnlöst äktenskap var i alla fall inget som några normala människor önskade sig.

Varför skriver du under två nick i samma tråd?

Ja, det har väl alla hört om, hur den snåla, elaka svärdottern övertalar sin man att sätta gamla farmor på fattighuset... Vad var din poäng..? ALLTING finns ju och har hänt någon gång. Det tar inte bort det faktum, att äktenskap i allmänhet setts som välsignade när det fötts barn, och att par som förblivit barnlösa har ömkats.

Klart att vissa har en naturlig fallenhet för att ta hand om barn, precis som vissa är födda med förmågan att "ta människor". Eller att vara bra med hästar. När det gäller att ta hand om barn, så tror jag att det är en kombination av ärftliga faktorer och hur ens egen mamma har varit som mamma. (Vilket sammanfaller i de flesta fallen såklart, eftersom vi för det mesta uppfostras av våra riktiga mammor.)

Ja, jag tycker också att det låter jättekonstigt. Såvida man inte är ensam mamma helt utan tillgångar, och inte har något annat val.

Japp. Skatterna är mycket lägre där, vilket gör att det ofta går att leva på en lön. Detta faktum "glömmer" alltid de feminister, som påstår att Sverige är ett så bra land för kvinnor och barn... 

Det är HELT annorlunda idag. Tre personal på arton barn är det normala. Och ofta tas det inte in vikarier, om någon av dem är sjuk... på grund av sparkraven.

...fast du kan ju inte räkna så att de har det sämre, för att de sparar undan..! Det är ju frivilligt. Att spara till sitt barns college är också frivilligt. Barnet kanske inte ens vill gå på college. Eller så kanske han är så duktig att han får ett stipendium, och jobbar extra vid sidan av, och söker privata lån av olika slag.

Nej då, det är jag medveten om. Men det beror ju på att de lägsta lönerna är så skamligt låga där. Det jag sa om skattetrycket är sant - skatten ÄR så låg, att har du bara en HYFSAD inkomst så kan du försörja både partner och barn med den. Och likadant är det ju i t.ex. Storbritannien, Tyskland, Österrike, Schweiz.. Andra länder har ju, till skillnad från Sverige, dessutom olika skattetabeller för gifta och ogifta. En gift man betalar lägre skatt än en ogift, för att det är tänkt att det han får över ska räcka att försörja familjen på. Dessutom är det sambeskattning i nästan alla länder utom Sverige, vilket också gör det mera lönsamt att ha mamman hemma. Marginaleffekterna på det hon tjänar blir ju så stora, att det inte är någon idé att betala en nanny för att hon ska jobba utanför hemmet.

Ja, SÅ är det absolut. Och småbarnsåren ÄR tuffa, för vem som helst.

Jag har länge efterlyst någon form av samhällelig tjänst, som kunde underlätta för föräldrar under småbarnsåren. Detta skulle ju även stimulera barnafödandet. Folk som tvekar skulle våga föda det där tredje eller fjärde barnet... och det BEHÖVS fler (svenska) barn här i landet!

RUT finns ju nu, men problemet med det är att det ändå bara är relativt högavlönade som kan använda sig av det, eftersom det är ett AVDRAG. (Då måste ju minst en i familjen ha så hög inkomst, att beloppet man vill dra av inte är högre än den skatt man betalar.)

Jag skulle vilja se ett system där ALLA kan ansöka om ett visst antal timmars hjälp i veckan, för varje barn under en viss ålder. (Låt oss säga åtta år.) Taxan ska gå efter föräldrarnas inkomst och förmögenhet, och för de allra fattigaste ska det vara helt gratis. Samtidigt omvandlar man bidrag, Fas 3-platser, meningslösa jobbsökningskurser och andra åtgärder till fasta jobb. Finns massor av människor i olika åldrar som skulle kunna ta dessa jobb - i alla fall några timmar i veckan. Alla är förstås inte lämpliga att vara barnvakter, men de kan städa, putsa fönster, klippa gräset, tvätta och stryka, diska... Någon äldre dam kan gå med barnen till parken två timmar - och ge mamman ett par timmars välbehövlig egentid... Sådana saker betyder ENORMT mycket.

Har du missat att det faktiskt råder stor arbetslöshet i Sverige..? I synnerhet bland ungdomar. Tvärtom skulle det vara mycket bättre, om unga människor - utan barn och annat att leva för - skulle kunna få en del av mammornas jobb, och kunna börja sitt vuxenliv med egen lägenhet o.s.v.. Något som inte går idag.