Vi finns, vi som ångrar barn

Ja, det inlägget var höjden!  För övrigt tycker jag personligen, att vinprovarresor i Frankrike passar mycket bättre för medelålders människor. Med stora barn. Det är för det mesta den publiken som finns på sådana resor...

Nä, det där stämmer inte. Finns massor av ungdomar med utbildning som också går arbetslösa - i vissa branscher. Samt att det finns massor av arbeten som inte kräver särskild utbildning, utan där man mycket väl skulle kunna lära upp en ung  och rask människa på plats.

Jo, fast jag menade att en flerbarnsmamma har saker att göra ändå på dagarna, även om hon inte arbetar utanför hemmet. Så att det räcker och bli över. En ensamstående ung människa har inte det, utan det kan det lätt bli en destruktiv karusell av spela dataspel hela nätterna och sova hela dagarna. Eventuellt ta till alkohol och droger i tristessen. Komma längre och längre ifrån verkligheten. Det är inte alls någon bra början på vuxenlivet att vara obehövd!

Problemet är ju att det behöver födas fler barn - tänk på hur befolkningspyramiden ser ut! Samt att invandrare från vissa kulturer skaffar väldigt många barn, och ska vi svenskor då fortsätta med att föda mindre än två barn var, så kommer vi som folk att konkurreras ut... och det kommer snart inte längre att finnas några blonda och blåögda människor med kristen religion och västerländska värderingar i Sverige.

Dessutom är det på det personliga planet väldigt sorgligt, om människor som egentligen älskar barn och VILL ha fler barn, inte ska kunna ha det för att de inte orkar med det praktiska. (Som är jobbigt för vem som helst under småbarnsåren.) Och det kanske bara är två-tre timmars hjälp i veckan som skulle utgöra skillnaden mellan att orka ett barn till och att INTE orka. Förr i tiden födde de flesta kvinnor många fler barn än vad vi gör idag, men då hade de oftast hjälp av en gammal mormor eller farmor, eller makens ogifta syster som blivit kvar på gården, eller en lillpiga...

Fast DET säger inte den allmänna erfarenheten. Den allmänna erfarenheten säger, att det är väldigt destruktivt att leva i utanförskap och isolering som ung och ensamstående vuxen. Mycket mer skadligt än senare i livet, när man har familj och ett socialt sammanhang utanför arbetslivet, och när man i alla fall HAR bidragit till samhället med sin arbetskraft i ett antal år.

Är det vanligt att folk börjar knarka EFTER att de bildat familj, i din erfarenhet..? I min erfarenhet är det tvärtom: att man försöker SLUTA knarka när man fått barn. Men ibland hjälper inte det incitamentet, eftersom beroendet är så starkt.

Dessutom är det lättare att få hjälp av samhället att bli av med missbruket, när det finns barn med i bilden. Men nu är vi OT.

Fast då gissar jag att det handlar om ensamstående unga tjejer, som redan var på dekis innan barnen föddes, eller..? Tjejer som redan befann sig i familjehems/HVB-hems/ungdomshemskarusellen..? Och inte om hela familjer. Såvida du inte menar "sobriltanter" - DE kan ju mycket väl ha både gubbe och ungar. Men de brukar vara äldre, och barnen brukar vara stora innan det beroendet börjar.

Fast DET är en annan sak, eftersom alkohol är så lättillgängligt i vårat samhälle.

Det finns naturligtvis folk till allt. Det JAG diskuterade var generella ungdomsproblem. Inte trebarnsmammor som kärar ner sig i egyptier och går bananas...

Du skriver att du ska få stöd i din uppfostran av barnen, och det är väl jättebra! Antagligen har det gått snett för att du inte har orkat gränssätta barnen - och det ÄR inte så himla enkelt heller, beroende på vilket "råmaterial" man har att arbeta med. Att ångra barnen är, som ovanstående säger, dock ingen lösning. Du kommer att ha glädje av dem när de blir större! Tre barn är en SKATT ju - tänk i stället på så hemskt det skulle vara, om du inte kunnat få barn, och bara hade en ensam ålderdom att se fram emot!