Svärmödrar från helvetet

Jag hör till de lyckligt lottade. Min svärmor är helt OK. Hon har en tendens att ta över vårt kök när de hälsar på, men jag har insett att det är bäst att låta henne hållas. När de har åkt hem kan jag sortera rätt i skåp och lådor igen (hon vet inte var någonting skall vara, men hon skall prompt plocka undan ändå - då blir det som det blir). Jag vill egentligen inte att hon ägnar nästan hela besökstiden till att jobba i köket - men det är så hon trivs bäst har jag insett.

Svärfar är helt olik mig, men vi har några gemensamma fritidsintressen som gör att vi i alla fall har något att prata om. Vi kan umgås civiliserat utan problem. Ibland drar vi iväg tillsammans och fiskar ihop med barnen - då är det riktigt trevligt.

Mina föräldrar funkar jättebra ihop med min fru. Hon har själv många gånger uttryckt verklig uppskattning för den släkt hon gift in sig i.

Jag tycker synd om er som har såna bekymmer med era respektives föräldrar. En möjlig tröst kan vara att det från början inte alla funkade mellan mig och mina svärisar. Vi har på något sätt lyckats hitta ett sätt att uppskatta varann istället för att reta upp oss. Givetvis var vägen dit grundlagd med en ömsesidig respekt - annars tvivlar jag på att det blivit något annat än pannkaka av hela skiten. Min frus farmor lyckades jag däremot aldrig komma överens med - där var en människa som ville att andra skulle leva enligt hennes villkor. På henne har jag sett hur jobbig en svärmor kan vara...