Jag längtar efter barn, sambon har två

Om det är det du önskar, att barnet är lika efterlängtat av båda, men inte tror din kille kommer känna så, så har du nog valt fel man för det ändamålet.

Du kan också tänka så här; varje barn är unikt. En individ. Även fast han inte känner längtan efter ett till så betyder inte det att han inte kommer älska erat barn lika mycket som sina tidigare

Hans barn är så små ännu. Ge det några år så kommer han kanske börja längta efter en liten igen?!

Hur länge har ni varit tillsammans?

Vi har varit tillsammans i 1 år

Ja jag har funderat och pratat med väninnor om detta och det finns två sidor med att vänta. Den som du säger, att han kanske kommer att längta senare och att det kanske blir mycket men en till nu när de barn som finns tar mycket tid.. Eller så kanske det är dumt att vänta då en bekant med vana av detta sa " vänta inte för länge för ju längre tid det går desto mer kommer han att vägra med tanka på att han troligtvis inte kommer att orka börja om med småbarnsåren igen ".. Tyvärr känns det som att det senare alternativet passar in bäst på honom.. Men jag vet att jag har mina fel också, att jag tjatar.. Tack för era svar!

Att försöka övertala eller tjata sig till ett barn tycker jag är helt fel. Han ska givetvis inte gå med på att skaffa ett barn för du vill det. Ett barn ska väl vara lika önskat av båda sina föräldrar? Sen är ju hans barn så små, och ni har endast varit ihop i ett år, så varför börja fundera på barn redan nu? Jag skulle aldrig välja att skaffa barn med någon som gör det för min skull. Det skulle kännas helt fel.

Jag väntade på mitt ex i fem år, då hade vi varit tillsammans fem år innan det. Alltså tog det slut efter 10 år tillsammans för att vi ville olika. Jag visste att jag ville ha barn men han var osäker. Träffade en man som hade barn sen innan som hade samma önskan som jag. Nu önskar vi plussa med barn nummer två. Jag vet inte hur gammal du är men utefter det så kanske du ska göra en bedömning om hur länge du kan tänkas vänta på honom. Likaväl som han inte ska skaffa fler barn än han vill ha så ska inte du sitta å vänta för länge samt att alla barn förtjänar att vara önskade. Lycka till

Men varför så bråttom? Om ni varit ihop i ett år kan ni ju knappast bott ihop mer än ett par månader?

Eftersom han redan gått igenom en separation med väldigt små barn så kanske han vill känna sig säker på att känslorna håller efter att förälskelsen går över och vardagen kommer.

För att min klocka tickar och för att han börjar vara till åren och säger att det inte är länge kvar innan han börjar känna sig för gammal för att bli pappa.. Så jag måste liksom ligga på, annars kan det vara försent och lönlöst

Tack för ditt svar! Härligt att höra att du hittat någon med samma mål! :)

Ojdå, har du den inställningen så kanske du borde separera och försöka träffa någon yngre som har samma önskan som du?

Att "ligga på" och tjata om barn efter ett så pass kort förhållande och av de anledningar du beskriver låter verkligen inte som en bra idé.

Min sambo har aldrig längtat efter barn, han har skaffat barnen för min skull. Ser inget problem alls med det. Kanske det beror på att jag själv aldrig riktigt längtat heller. Att man inte längtar efter barn innan man får det har för mig ingenting att göra med kärleken och engagemanget när barnet väl är där.

Tråkigt att du har så bråttom att du känner att du måste få barn med "första bästa".

Det behövs nog iallafall ett par års förhållande för att klara av de jobbiga småbarnsåren.

Se bara på din kille. Separerade när minstingen bara var ett år. Det är ju naturligtvis ett stort misslyckande.

Han verkar inte redo att hoppa från en familj och direkt skaffa en ny. Det är nog bättre att du letar efter en annan man som är redo för barn.

Kloka ord!

Tråkigt att du är så fördomsfull och drar mig över en kant för att vara någon som skaffar barn med första bästa. Så är inte fallet om du trodde det och jag behöver inte förklara mer än så.

Ett år är väldigt liten tid att ha varit tillsammans och skaffa barn ihop. Däremot förstår jag att du talar om saken, det är ju en viktig grej för många.
Tyvärr har han gjort den resan en gång och kanske var det en stor del i att de skildes, vad de än säger för småbarnsåren ÄR slitsamma för de allra flesta.

Tror inte du kommer att få honom att längta efter fler tyvärr, han har sina, han är nöjd och vill inte ha fler som kommer kräva större bil mm. Ju äldre hans blir desto mindre vill han börja om antagligen med allt vad det innebär med att de kommer att ha olika intressen och vilja göra olika saker på semestern. Då kommer det bli hans barn mot era och han kommer troligen stå mest på sina tidigare barns sida för du står ju på era gemensammas.
 
Jag har tonåringar, maken en i förskoleåldern, det finns ingenting som fungerar att göra ihop som familj i princip. Detta trots att jag har en som är megaintresserad av tecknad film, det barnet har nämligen en diagnos och klarar inte av bonus som är vild och högljudd.

Vi ha insett att vi får semestra på varsitt håll hela semestrarna tills min flyttar hemifrån.
Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag inte valt att flytta ihop med den här mannen.

Jag var nästa med om samma sak när jag träffade min sambo. Han hade dock mycket äldre barn sedan tidigare.

Han var sådär ang att "börja om" med småbarn. Ville helst inte gifta om sig heller. Jag bestämde mig för att jag ger detta 2 år om han inte har ändrat sig så försöker jag gå vidare. När vi hade bott tillsammans ungefär i ett år, tillsammans i 1,5 år så ändrade han sig. Det hela hade med att han ville vara säker på vårt förhållande och hans längtan efter ett barn med mig växte fram. Nu är jag gravid och han har till och med friat.

Ge honom lite tid att få känna sina egna känslor istället för att känna sig tvungen att känna som du vill för att inte såra dig.

Det kommer, och om inte... Då är han inte rätt för dig. Och då har du nog antagligen redan kommit på det och lämnat honom.

Men för många andra har det det. Förhoppningsvis tar båda hand om barnet när det väl är här, men väldigt många fall visar att det inte blir så.
Kvinnor som tjatar till sig barn får ha med i beräkningen att bli ensamma föräldrar, även om förhållandet nu skulle hålla.

Det är inte värt att chansa med ett barns liv på det viset anser jag.

Men ett år är ju kort tid, jag vet inte hur gamla ni är (hur gamla är ni?) men jag och min man diskuterade aldrig ens barn när vi varit tillsammans i bara ett år. Kanske är det annorlunda om det redan finns ungar i och för sig.

Jag tycker du ska ge det lite mer tid, är hans yngsta bara 2 år förstår jag att han inte längtar efter fler. Det är, tycker jag, en intensiv ålder. Min som blir 4 i september och det är först nu jag skulle kunna överväga fler. (Nu är jag för gammal och vill inte ha fler men du fattar)

Annars var väl en tidsgräns på hur länge du ger det ett bra tips!

Tja så kan det bli. Prata med honom på allvar hur han ser på att skaffa ett barn till ganska snart.

Jag och min man hade varit ihop knappt ett år när vi började försöka. Vi var båda så pass gamla att om vi skulle vänta 5 år ca. så hade vi lika bra kunnat lägga ner allt.
Han hade två tonåringar sen innan och var ganska nöjd med det, så han kände ingen press att vi måste skaffa barn. 

Visst är det bra att känna någon innan man skaffar barn, men det är ingen garanti för att det ska hålla. 
Han hade varit ihop med exet i ca 10 år innan dom skaffade barn, och det sket sig ändå.
Vi har nu varit ihop i över 10 år och har tre barn på rättså kort tid, och håller fortfarande ihop.