Junibebisar 2014

Jag börjar känna mig deprimerad. I några dagar nu så har jag haft svårt att känna mig glad, att orka vara glad och orka ta hand om lilltjejen. Jag avgudar henne men känner mig skitledsen över att det känns som att jag inte är gjord för att vara mamma jag sörjer min frihet, mitt liv innan graviditeten. Det handlar inte om att festa, utan att kunna jobba hur och när jag vill, träffa vänner över en fika utan att behöva fokusera 99% på bebisen genom hela. Att passa upp på den lilla konstant. Att aldrig få sova längre än Max 2 timmar åt gången. Jag trivs inte i rollen och börjar få panik, för det här är ju resten av livet. Visst, spädbarnsperioden går ju över (om lååååång tid som det känns nu) och då blir det väl bättre. Men fan, känner mig så sjukt ego och skitledsen jag hoppas att det är sömnbristen som spökar, men funderar på nån variant av förlossningsdepression. Kanske borde gå och prata med nån?

Nämen! Har hon vänt på sig?

Nä, jag har faktiskt funderat på om nå vitaminer skulle kunna hjälpa mot ledvärk. Några tips på vitaminer?

Åh, vår tjej är 7 veckor och använder redan strl 62! 5.4 kg & 59.5 cm lång! :) sen sist har hon gått upp 500 g på 3 veckor, det är väl ändå bra? Bvc sköterskan sa att det såg bra ut. Jag helammar.

Haha, jag har däremot ingen babywatch, men det är mest för att vi har så liten lägenhet och hör hennes grymtanden även om vi sitter i ett annat rum. Andningslarmet har vi funderat på sedan innan hon föddes, och tänkte väl inte köpa nåt, men nu har hon läskiga dykreflex-host-andningskonstigheter när hon sover, så vi köpte ett till slut ändå. Ska testa det imorrn när vi köpt batterier. Nu nojar jag för att hon ska dö under natten pga att vi inte har några batterier hemma...

Vad läskigt det är att vara förälder!!!

Har börjat planera inför kommande namnkalas. Har aldrig själv varit på ett och vet inte riktigt vad man gör på ett sådant. Mat och tårta, lite roligare än på ett dopkalas. Har ni några tips? Ska man hålla något tal? Har man faddrar? Första barnet i båda våra släkter som inte ska döpas så det är väldigt nytt för oss.

Nej inte riktigt.. Han somnar ofta vid bröstet fastän jag försöker hålla liv i honom. Mycket snuttande. Vi kommer aldrig in i nån rutin, känner mig obekväm med amningen, speciellt när vi är ute bland folk osv.

Han småäter och kan ligga vid bröstet jämt.

Jag har en dotter som oxå behöver sin mamma. Min man jobbar ibland kvällar o helger och då är jag ensam med barnen.

Han skriker innan jag hinner få fram bröstet, måste amma med amningsnapp. Han märker väl att jag blir stressad...

Osv osv.. Jag har dåligt samvete men oxå lovat mig själv att inte köra mig själv i botten pga amning igen..

Flaskmatade barn mår oxå bra!