Extremt morgontrött sambo?

Usch vad osexigt att behöva vara som en morsa åt sin partner. Om han inte kan visa ens den respekten att inte ställa en massa larm tidigt för att du ska få sova så skulle jag ärligt börja fundera om det är en vettig relation och partner. Sluta mamma honom, dvs väck honom inte. Han är ju vuxen och SKA ta eget ansvar för att kliva upp. Får han lägga sig tidigare. Du vet att du bara behöver ha det så här så länge som du tillåter det va?

Hej!!
Fi fan, jag känner igen det där.....
Efter många snack och två barn senare har det löst sig för vår del.
Separata sovrum kanske är en idé (för ett tag åtminstone?).
Jag tror nämligen att han är kapabel att kliva upp utan din hjälp o således även klara av att behålla jobbet.Olika sovrum löser den mest akuta situationen med att han alltid ska till att jävlas och väcka dig (respektlöst!).
Hos oss är det så att sambon fixar allt när han vet att han måste förlita sig på sig själv när det handlar om att kliva upp eller vakna på natten för att hjälpa något av barnen.
Jag tror att en kliver in i en safezone och förlitar sig på att den andre ska lösa situationer som en vet att hen vanligtvis ordnar. Exempelvis är jag kvällstrött och om jag somnar först så hör jag aldrig när barnen gnäller om sambon fortfarande är uppe. Mitt undermedvetna vet att han löser det på nåt sätt. Är han däremot inte hemma hör jag allt.
Är du med på hur jag menar?

Ja, verkligen..ibland känns det som att vara tillsammans med en tonåring... jättehett..

Han ställer larm, men han hör dom inte.. Det hjälper tyvärr inte att han går och lägger sig tidigare, det blir löjligt tidigt i så fall..Ja, det borde ju fungera så, men jag vet inte...Perioden mellan hans ex och mig så försov han sig så mkt att han faktiskt nästan blev av med jobbet.. 
Jag vet inte heller om jag kan "kräva" att han går och lägger sig 7 men det känns ju lite overkill. 

Det är inte ditt ansvar att se till att han sköter sitt jobb, han kanske helt enkelt inte skall ha ett dagtidsjobb, utan faktiskt söka ett jobb där man arbetar kvällstid alt. natt. Om han förlorar sitt jobb på sikt pga försovningar, så är detta ngt han har skapat själv. = Låt han ta ansvar för sitt egna liv gällande detta! Det är ju dock bedrövligt att detta i så fall påverkar dig...
Om hans rutiner, eller rättare sagt, avsaknad av rutiner, påverkar dig så pass negativt att du inte mår bra av detta, så hade jag haft ett separat sovrum. Detta behöver ju förhopningsvis inte vara permanent?

Har ni barn? Tänk på vad detta sänder för signaler? Bara för att man är trött så är det ok att bete sig illa o gorma o skrika? Att det oxå är ok att inte ta ansvar för sig själv o passa tider, utan att någon annan skall se till att man kommer upp?

I övrigt, kan det vara ngt medicinskt? Han kanske inte sover så bra? Kan ju vara värt att ta upp med en vårdcentral eller ngt annat?

Det är upp till din sambo att lösa problemet. Punkt!!

Troligen är din man ingen "morgonmänniska". Det är nu bevisat att vi har olika biologiska klockor och det spelar ingen roll hur ofta man lägger sig tidigt, man vaknar ändå inte tidigare. Det har med hormoner att göra.
En idé är faktiskt att inse sina begränsningar/förutsättningar. Kanske ett annat jobb med andra tider?

Hur som helst så är det hans ansvar att lösa problemet.

Min sambo är likadan..
Och nej det handlar inte om att man är morsa åt sin sambo.. Man vaknar av kl för att man blir väckt och då säger till sin sambo att stänga av den och jo sen är man mer eller mindre lättväckt.

Tycker du ska be din sambo kolla så de inte är medicinskt..
Snarkar han mycket?

Låt bli att väcka honom. Sov så länge du vill och låt honom ta tag i sina problem själv.

I morgon häller du en hink med vatten över honom och säger att hädanefter får han klara sig själv. Nej sluta curla din sambo! Vill han så vaknar han!!

Otroligt respektlöst och omoget av honom att dels störa din morgonsömn så extremt varje dag, anse att du ska ta skit för att han inte kan uppföra sig och dessutom lägga ansvaret på dig att han ska sköta sitt jobb. Det är ett oskick att ställa klockan så mycket tidigare än man behöver, och det är garanterat en av anledningarna till att han inte vaknar av larmet. Det är nån ide om att det är så skönt att bli väckt tidigt och veta att man får sova en stund till. Min sambo hade liknande vanor när vi började umgås. Vilket ledde till att jag vägrade sova tillsammans med honom. Jag sover mycket dåligt och kan omöjligt somna om om jag väcks av ett larm. Dessutom kändes det som att det blev mitt ansvar att han inte skulle försova sig, eftersom jag ju var vaken. Hur som helst så ställer min sambo numera ett larm, på inte allt för hög volym, en kvart innan han måste gå upp så vi hinner gosa lite, och har insett att hans tidigare vanor var fullkomligt absurda.

hahaha får hålla på i 2 timmar kanske innan han iaf sätter sig upp, men då brukar han somna med..sittandes..

sen tar de väl ytligare 2 timmar innan han vaknar till, kan sitta i soffan och nicka av till och från 

Jag sa till min sambo att han får sköta sitt egna larm. Han försov sig en eller två gånger och nu klarar han hela morgonrutinen själv. Klart han var tjurig till en början men det gick över.

Det var verkligen som att jag var hans mamma och det har jag ingen luft med att vara.

Ja, skaffa separata sovrum och sluta curla honom. Han är vuxen och själv ansvarig för att inte försova sig till jobbet.

Det kan ju vara så att det ligger något medicinskt problem bakom hans oförmåga att vakna men det är i så fall hans ansvar att söka hjälp för det.

Rent spontant så undrar jag över sömnapne eller förskjuten dygnsrytm. Båda kan åtgärdas.

Vad jag kan läsa handlar det inte om lathet eller bekvämlighet, utan att han helt enkelt inte vaknar..
Samtidigt blir det ju jobbigt för dig att känna sig ansvarig för att han ska behålla sitt jobb i princip..

Kanske finns det andra varianter av väckarklocka?
Eller hjälp medicinskt?

Såklart man vill hjälpa sin sambo om de ha problem.
Men du ska också må bra.

Lycka till!

Hans attityd måste du prata om med honom.

Men hans trötthet kan ha flera olika orsaker, anta inte bara att han är lat. Jag var själv exakt likadan, kunde sova igenom två högljudda alarm över en timme, sova 12+ timmar på helgerna, men missade aldrig ett flyg 7 på morgonen. Detta i över 20 år! Jag hade fått medicin för sköldkörteln, gått till olika läkare etc. Detta ändrades i fjol efter flera olika ändringar i livet de senaste åren. Några grejer att prova:

* Ät/fika innan läggdags, har man hög ämnesomsättning är kroppen helt tom och slut när man ska vakna och man vaknar inte. T ex mörkt bröd, skina, "långsam" mat.
* Motionera mer
* Låt bli skärmar (TV/dator/mobil) timmarna innan sömn
* Fråga läkare!

Jag hade absolut inte ställt upp på att vare sig bli väckt 1,5 timmar innan jag skulle gå upp eller ha som ansvar att se till att min man kommer upp ur sängen varje morgon -- och dessutom bli utskälld för det.

Det hade känts som att vara tonårsmorsa till min man.

Låt vuxna människan ta sitt eget ansvar och konsekvenserna av det. Det är hans problem och hans ansvar att lösa det. Inte ditt, men så länge du tar på dig det så kommer det garanterat att fortsätta.

Tack för alla svar! 
Vi får väl helt enkelt kolla hur det går om jag inte väcker honom. Jag vet ju att han försovit sig väldigt ofta när han inte haft någon som väckt honom men då inser han kanske problemet. "Tyvärr" är man ju två i ett förhållande så om han missköter sitt jobb så drabbar det ju även mig.
Jag kan ju egentligen inte heller ligga där vaken och inte väcka honom av ren tjurighet. Att få honom att inse att det är vansinne att ställa ett larm var 5-10e minut i en timme kan ju vara en bra början, annars får jag väl som ni säger pusha honom till att gå och kolla upp om något är fel. I perioder så rör han sig och sparkar rätt mycket i sömnen, men det är ju inte jämt så jag tror inte det beror på det..

Han är ju väldigt frustrerad över att han inte kan vakna själv.. alla larmen är ju inte för att jag ska vakna och väcka honom, utan för att han vill vakna själv så det är inte så att han blivit bekväm med att jag väcker honom.. Då hade han nog bara ställt ett larm den tid han ville upp. Han blir ju sur när jag försöker väcka honom (antagligen mest på sig själv, för att han ändå inte lyckas ta sig upp), men jag kan ju inte ligga och lyssna på ett konstant ringande i en timme..

Sov i soffan med öronproppar och sov ut. Skit i honom. Vill han så kan han.
Och när han är otrevlig - säg ifrån på skarpen! Ta ingen skit!

Jag har en make som är likadan. han har varit det hela sitt liv. För honom spelar det inte heller någon roll vilken tid han går att lägger sig.

Jag vaknar av det lilla klicket när väckarklockans pigg åker ner och han kan sova med två väckarklockor ringande.   När han bodde själv höll han på att förlora jobbet och fick flytta hem igen.. Han har dessutom dåligt humör när han vaknar och kunde tidigare bli sur över allt möjligt.

Nej jag är inte mamma åt min man. Men om han försover sig så påverkar det hela vår familj eftersom han blir superstressad och skäller på alla.  Jag accepterar inte att han skäller och gormar. Han får helt enkelt hålla tyst på morgonen om han inte kan låta bli att vara sur.  Vi har skaffat en sån där väckerklocka som är en lampa också som tänds gradvis och den har gjort underverk.  Den samt en annan klocka har nu börjat lösa problemen.  Samt att han har ansvar för ungarnas påklädning.  Sen har jag varait väldigt tydlig med att han får ställa klockan när han ska gå upp och att jag inte tänker ligga och lyssna på den i evigheter - då stänger jag av den och så får han ta konsekvenserna.  ( ömsesidigt hänsyn - jag kör inte honom i säng när jag börjar bli trött och han väcker inte  mig i förväg)

Då och då säger jag inte till honom och då får han sova bäst han vill och ta ansvar för att inte komma försent.  Men han har bättra sig.   Jag tror dessutom att eftersom vi går upp hyggligt tidigt alla dagar ( ink helger) så ställer kroppen in sig bättre. Det var mycket värre när vi sov länge på helgerna. 

Och så håller jag med föregående talare - kolla inte på telefonen/paddan i sängen. Då sover han mycket sämre och antagligen jag med.

Har du varit väldigt tydlig med hur du upplever det? Jag har varit det - jag har tillochmed sprutat honom med blomsprutan på morgonen...

Jag lider faktiskt med din sambo gällande detta. Är en kvinna som har samma problem, det spelar ingen roll vad jag gör för jag försover mig ändå. Har nu ingen sambo som väcker mig, så då kan ni ju förstå vilka problem det ställer till med för mig.

Iaf kan jag rekommendera något som heter melatonin/Circadin, vilket är naturligt sömnhormon på recept. Detta är det ENDA som har hjälpt mig. Jag somnar lättare, sover tyngre och vaknar lättare om morgnarna numera tack vare det.

Detta har alltså inget med "dåliga vanor" eller barnsligt beteende att göra, utan det är ett fysiskt problem som man inte kan rå för. Det vore lika dumt att skälla ut nån med narkolepsi för att den inte kan kontrollera sina sömnattacker...