Abort i v. 16

Men Gud stackare :( Men vågar du lita på EN läkare, dom har ju gjort fel förut, kan du inte ta kontakt med din gamla?

Min läkare tog upp mitt fall på en konferens med många hjärtspecialister och de är dessvärre eniga i sin bedömning :(

Har tyvärr inga erfarenheter, men är det så att den nya läkaren inte rekommenderar att du fullföljer graviditeten för att tillståndet har förvärrats sedan den senaste graviditeten eller rekommenderar hen inte att någon med ditt hjärtfel fullföljer en graviditet punkt slut? I vilket fall som helst borde du söka en second opinion hos en annan hjärtläkare och med tanke på abortgränsen borde det väl gå att få någon slags akuttid? Hoppas att det löser sig för er!

:( tur att du har en familj redan iallafall som kan stötta dig, kram på dig!

Ja ta kontakt med fler läkare för att få fler utlåtanden. Och läkaren på spec-mvc borde ju veta vilka kontroller av dig som behövs om det nu skulle gå att ändå genomföra en graviditet. Har ditt hjärtfel ändrats sedan de andra barnen? Att det är därför det inte går nu?

Lycka till hur det än blir.

Han rekommenderar inte någon med mitt hjärtfel att fullfölja en graviditet. Hade jag kommit dit för rådgivning och inte varit gravid ännu, hade de avrått mig från att bli gravid. Nu när jag är gravid, kan de bara komma med råd och med fakta om riskerna. Det har inte förändrats från 2010 då förra sonen föddes, men det är ingen garanti att det går vägen den här gången också.

Det är ju positivt på så sätt att du vet att du har kunnat fullfölja tidigare graviditeter, men samtidigt gör det ju valet jobbigare, speciellt när du redan har barn att tänka på. 

Men, som en annan skrev: ta reda på vilka kontroller som behövs. När i graviditeten är det vanligt att komplikationer uppstår? Om du kan bära barnet i två månader till har ju bebisen en chans att klara sig utanför magen och om täta kontroller visar att ditt tillstånd försämras kan beslut om att plocka ut bebisen fattas då. Kan tillståndet förvärras av fysisk ansträngning? Finns möjligheten att fortsätta graviditeten i sängläge? 

Riskerna kanske påverkars av hur mycket man går upp och hur mycket vätska man samlar på sig under graviditeten. Hur har dina tidigare graviditeter varit? Om du inte varit så stor då och inte haft mycket vätska i kroppen borde det inte bli annorlunda nu

Det som är grejen med mig är att min kroppspulsåder är måttligt förstorad. Vid en förlossning frisätts ett ämne som mjukar upp bäckenbotten. Det ämnet försvagar också aortaväggen. Därför är en förlossning så farlig, för mig kan väggen brista och gör den det dör jag på sekunder. Jag frågade om möjligheten till kejsarsnitt, men det spelar ingen roll, ämnet utsöndras under hela graviditeten. Frågade om att ta ur barnet tidigare, och det är en väg, men ingen garanti.

Jag vet inte hur jag ska orka döda ett (vad jag vet) friskt barn.

Du får tänka att det är för dina andra barns skull :/

Tack för alla er inputs. På måndag träffar jag & min man en förlossningsläkare för en bedömning och diskussion.

Det lutar ju åt abort men det gör så ont i mig. Kommer det någonsin sluta göra ont? 

Här kommer en superstor bamsekram! Vilket otroligt jobbigt beslut. Skickar massor med styrka till er! ❤️

Det blir lättare med tiden, det blir det med all sorg. Låter banalt men det är så. Sen är det klart att tankarna och saknad finns kvar men blir lättare att hantera, låt er vara ledsna och få ut allt. Lycka till!

Plus försök att tänka och glädjas åt att du får se dina andra barn växa upp, sen att dom får ha kvar dig så klart :)

Ledsen att höra att du ställs inför ett så svårt val. Jag gick igenom en sen abort för en dryg månad sen, i vecka 22, eftersom vårt barn var svårt missbildat, och jag har inga barn sen tidigare. Min situation var ju helt annorlunda, så jag har inga råd att ge om hur du ska göra, men kan berätta lite om själva avbrytandet.

Om man avbryter efter vecka 13 så måste man föda ut barnet. Man får först tabletter, mifegyne, som avstannar graviditeten. Två dagar senare kommer man in på sjukhuset och får tabletter som ska starta en förlossning. Sedan får man nya tabletter var tredje timme tills det är klart. Ofta blir man klar under dagen, men det kan ta längre tid. Man får mycket smärtlindring, eftersom man inte behöver tänka på barnet, men det gjorde ju ändå ordentligt ont.

Efteråt satt jag och höll mitt barn i flera timmar. För mig var det väldigt viktigt att få säga hejdå, ven om det också var det sorgligaste jag gjort i mitt liv.. Och det är ju ett riktigt barn, med små händer och fötter och allt, fast väldigt litet. Exakt hur man vill göra får man ju välja själv, man måste inte se om man vill. 

Har varit sjukskriven sedan dess, och ett par veckor till, totalt runt 8 veckor. Har varit väldigt ledsen. Det var inga problem att få så mycket sjukskrivning för mig, när jag behövde det. Har också haft samtal med kurator, vilket varit bra Men nu när det är sommar är ju allt sånt svårare,min kurator är på semester, och jag pallar inte att träffa någon ny. Men man ska få sådan hjälp både efteråt och under avbrytandet. Även innan tyckte vår kurator, även om vi inte hade det, förutom för att skriva på ansökan till socialstyrelsen, som behövs efter vecka 18.

Om du vill vet mer om sena avbrytanden, så finns det många trådar om det i änglarum: avbruten graviditet.

Stor kram till dig!!

En tanke som slog mig... om du är i v 16 och måste föda ut barnet frigörs inte då det ämnet i kroppen på dig och bäckenet mjuknas upp ändå?