2 eller 3 år mellan barnen? Fördelar och nackdelar

Nu har jag 2,5 år mellan mina två barn, men min erfarenhet är att jag är tacksam över att hon ändå var så självgående när bebisen kom. Hon kunde äta helt själv (med svår  mat delad), hon kunde klä av och på sig själv, hon kunde fixa trapporna själv, hon förstod ganska mycket när man pratar med henne, hon kan leka på sitt rum själv långa stunder. Men visst samtidigt kanske man ställer för stora krav på henne. Sedan vet man ju aldrig när och hur 3-årstrotsen blir. Jag har en väldigt bestämd tjej, så vi har en hel del kamper än och hon bryter ihop för minsta lilla på kvällen om hon inte sovit middag.

Just att den äldsta fortfarande sover middag kan vara guld värt när man har bebis och själv behöver en paus, så där är väl det yngre barnet ett plus.

Med yngre syskon kan det ju vara bra om båda kan vara hemma ett tag i början och se till att ge extra mycket tid till syskonet, så förändringen inte blir för stor.

För vår del var åldersskillnaden inte planerad, utan vi lyckades innan vi tänk försöka på allvar och målet var att tajma in ett sommar- eller jullovsbarn.

Två år är toppen, de är så tighta och leker så mycket med varandra, den äldsta hinner inte bli så stor att de kan leka på rätt mycket samma nivå när den yngsta blivit några år.

Men ja, det är tufft med två små samtidigt, men vi tyckte det klart var värt det.

Vi ville ha ca 2-3 år mellan våra barn och vi hade lyckats om det inte blev ett mf. Jag har en syster som är 4 år tynger och vi har aldrig haft särskilt mycket gemensamt därför ville vi har våra tätt. Nu börjar sonen närma sig 4 år åldern och vi har fortfarande inte lyckats bli gravida igen. Börjar känna lite av paniken komma. Dock börjar jag se det så här att han är nu blöjfri, kan äta själv, leka själv, sover oftast i egen säng hela natten, vaknar inte på nätterna längre, börjar fråga efter ett syskon så han vill ju själv ha ett. De kanske inte kommer leka tillsammans på samma vis men jag har kanske en son som tycker det är skoj att hjälpa till och har lättare för att förstå att jag inte kan komma exakt nu för jag ammar lilebror tex. Maken har en bror som är 3 år äldre och en syster som är 9 år yngre. Där är det visserligen extremt lång tid emellan men o andra sidan tyckte maken att det var väldigt skoj med ett syskon.

Jag har själv långt till mina syskon och har alltid velat ha tätt men då första var så vild var det omöjligt. Vi har 3,5 år (4 skolår) mellan och nu med facit i hand så känns det helt perfekt. Storasyster har varit världens gulligaste och stor nog att förstå att lillebror behöver ammas, nattas och allt annat som man måste göra med småbarn. Hon passade honom när jag gick på toaletten och lekte med honom sådär som jag själv tycker är väldigt tråkigt att göra med småbarn. Redan från några månaders ålder så lekte de tillsammans med att hon kröp runt på golvet med honom och nu när han är 2 och hon 5 så spelar de fotboll, hoppar studsmatta och gör en massa kul tillsammans.

Tack alla för era erfarenheter! Jag har tyvärr inte blivit nåt klokare haha, verkar finnas mycket bra fördelar med både liten som stor åldersskillnad...
Funderar ändå på att börja verkstaden när sonen är 15-16 månader, ifall det tar några månader innan det tar sig.

Har 3 år 9 mån mellan mina barn. Rekommenderar absolut 3-4 år mellan barnen minst. Speciellt om man upplever föräldraskapet med första barnet som rätt krävande (det gjorde jag också). Skulle inte skaffa med 2 år emellan, det känns väldigt tätt och ettan är väldigt liten då tvåan kommer. Enda gången jag skulle överväga att göra så vore om min ålder begränsade mig i att vänta.

Vi har 23 månader mellan de två första och lillasyster kommer att vara drygt 14 månader när lillebror kommer. Knappt två år var perfekt för oss. Att jag sedan blev gravid lite snabbare än vi trodde efter andra barnet kan man ju inte ändra på...

Som sagt, två år var inga som helst problem (förutom att jag inte kunde helamma med än 3 månader, då dottern inte hade ro att äta med storebror omkring sig och därför gick upp väldigt dåligt i vikt). Däremot tror jag att det blir gansak tufft med bara 14 månader mellan nr. 2 och 3. Ffa fasar jag lite inför vintern när man inte bara kan öppna altandörren och släppa ut vildingarna.

Jag har lite drygt två år mellan mina, och tio år mellan dessa syskonpar, så att säga.

Det som har varit jobbigt är att mina söner som båda alltså är två år äldre än sina systrar har blivit omsprungna i utvecklingen så att säga av sina snabbare småsystrar någon gång i sju-åtta års åldern och sedan har det hållit i sig genom uppväxten. Nu är ju det inget överdramatiskt eller har gett några men, vad jag vet, men ibland har de tyckt det var tufft att vara äldre, och så kan lillasyrran läsa bättre, räkna bättre, springa snabbare, går på fler kalas, gör fler mål i innebandy, googlar snabbare osv. Jag antar att man lättare undviker sån syskonpåverkan om det är fler år emellan barnen. Det blir inte så uppenbart att barn utvecklas i olika takt då. Med det sagt så är de mycket tajta, ungarna, och trots den här konkurrensen som funnits mellan dem så har de alltid varit varandras bästa vänner och är det förmodligen även idag när de äldsta har fyllt 25.

För egen del tyckte jag att två år var alldeles lagom. Den äldre var visserligen fortfarande liten, men inte så liten att det på något vis blev övermänskligt att ta hand om både bebis och tvååring.

Det där är en sak som jag också tänkt på hos mina kusiner. Det är 2 tjejer med 2 års mellanrum där den äldsta är snygg, ok i skolan och ok på idrott. Den yngsta är helt sjukt dundersnygg, duktig i skolan och en stjärna på idrott. Det var jättejobbigt för storasystern under hela uppväxten med all den uppmärksamhet som hennes lillasyster fick och att hon var bättre på allt fast hon var yngre. Slutade med en total revolt med mycket droger, söka bekräftelse hos killar och gick aldrig färdigt gymnasiet. Jag stod den äldre av systrarna nära (vi är lika gamla) och jag vet att det var just konkurrensen till systern solon aldrig kunde vinna som låg bakom problemen. Sedan så hade de kul ihop och är fortfarande vänner men storasystern har verkligen lidit av att ha en lillasyster som överglänste henne i allt.

Anonym ABC, usch tufft det där.., men i det fallet så tror jag situationen hade varit densamma även om det var låt säga 3 år mellan systrarna.

Ja, jag gillar tanken på att ha syskonen tätt så att de får mycket glädje av varandra. Vi är en liten släkt och med min mans släkt i annat land så det finns inte mycket kusiner och så i närheten. Själv har jag en tre år yngre syster och upplever att det var främst i senare tonåren som åldersskillnaden började suddas ut.
Jag är 31 i år och tänker också att vill vi ha 3 barn så kanske det är bäst att inte dröjs för länge heller...

Vi har två år mellan ettan och tvåan och även mellan tvåan och trean. Visst är det tufft och våra barn har varit krävande och har alla sovit helt bedrövligt, men vi tycker verkligen att det varit det bästa beslutet för oss. Barnen har så roligt och vi kan lätt hitta aktiviteter som alla gillar. Men om du frågar runt så brukar alla familjer tycka att "deras" åldersskillnad på syskonen är bäst och det visar ju att det är individuellt vad som passar bäst och att det brukar bli bra hur som

Tror faktiskt inte det, kanske 3 år men inte om det varit 4-5 år. Med så nära i ålder så har killarna som "borde" hänga efter storasystern istället hängt efter lillasystern och lillasystern har varit bättre på allt i en direkt jämförelse. Jag är själv 5 år yngre än min syster och har lite lika där i att jag varit bättre än min syster på mycket men med den stora åldersskillnaden så har vi aldrig konkurrerat med varandra. Och det har aldrig varit uppenbart heller. Hon har fått vara en stjärna i sin åldersgrupp och jag har varit det i min utan att inkräkta på hennes vänner, killar och talanger.