Semester= tråkigt?

Hej. Min pappa åker på semesterresor med ett företag som anordnar "singel resor". Det är INTE för singlar som letar efter nya partners, det är inte alls den sortens resa. Även om det låter så ;) Det är helt enkelt till för människor som inte vill åka ensamma men inte har ngn att åka på en liknande resa med. Han har även åkt på vanlig gruppresa men där åker de flesta med sin partner och man blir lätt tredje hjulet. Det är svårt att lära känna folk som vill ha "egentid" med sin partner.. På singelresorna så är istället alla i samma sits. Man lär känna dem man åker med och umgås i grupp. Man behöver inte vara rädd för att bli tredje hjulet eftersom ALLA åkt dit ensamma. Han brukar komma hem efter varje resa med några nya nära vänner. Jag vet att det kan låta drastiskt o lite skrämmande men faktum är att min pappa varit jättenöjd. Och han har faktiskt åkt på flera resor. Åldrarna varierar stort på deltagarna och vad jag förstått det som så är det typ från 30/35 o uppåt. Hoppas du får en härlig semester hur du än gör. Kram.

mitt tråkigaste svar är oftast det mest uppenbara, att bli sin egen bästa vän. jag skulle mer än gärna trivas två veckor ensam på nån semesterort och bara umgås med mig själv och mig själv.. så underbart.  Helt enkelt för att jag trivs i mitt eget sällskap.  Jag skriver dagbok och kan ägna stor tid i ensamhet åt att utveckla tankar och funderingar och verkligen få tid att tänka färdigt det som snurrar i huvudet så det kan formuleras till ord och tankar och få mig att reflektera över det jag känner och vill göra i mitt liv. Jag kan i ensamhet sitta med en kopp kaffe och plöja bok efter bok och vara nöjd med den fiktiva personen som sällskap i boken och dricka mitt kaffe utan att någon stör mig.  Jag kan plugga mina noter och sjunga mina sånger som körsångare och solist och göra det 8 timmar i streck om jag så vill och veta att det låter jäkligt bra  Jag kan äta min middag och glo på folk eller sitta i min egen värld och läsa medan jag äter och känna hur skönt det är att slippa konversera med någon och faktiskt se fram emot att få vara ifred.  Göra saker på egen hand uitfrån vad JAG vill och vad jag personligen är intresserad av, vill jag plöja igenom sveriges samtliga kyrkor en semester i ensamhet så gör jag det för att det intresserar mig och har inget emot att göra det själv så jag kan få fokus på det som verkligen är intresset.   osv osv..  jag gillar mig själv och har inga problem att hitta på saker för mig själv och uppskattar den tid jag har i ensamhet. 

Varför önskar du att du skulle bestämma dig för att åka dit du och ditt ex åkte varje år? Varför inte i stället åka någon helt annanstans? 

det krassa svaret är väl egentligen att det är inte din omgivning som ska avgöra ellre bestämma hurvida du ska ha en trevlig semester eller inte. Det är ju liksom upp till dig själv. Du har inte roligare än vad du gör det till liksom.  jag förstår att du känner dig lite vilse och borttappad men jag skulle ändå haka på det som Nyfiken gul skriver att skapa dig något som bara är du själv och ta reda på vad du egentligen tycker om att göra som ensam. Vissa saker kommer nog automatiskt och andra saker får man kanske tvinga sig själv till att göra efter så många år i förhållande.  Man får som du säger ta sig i kragen och tvinga sig själv till nya rutiner och nya regler.  Bli bekväm i din egen vardag först och främst, skapa dina egna rutiner och vanor i ditt nya liv , att hålla kvar vid gammalt får dig att må sämre och känna dig ännu mer ensam så bryt gamla mönster och gör det som faller dig in .  börja ät middag vid tv:n  tex, ta fika på balkongen med en god bok, börja bada istället för duscha osv.  Vartefter du hittar ditt eget liv så kommer också lusten att hitta på avkopplande saker som tex hobbys och nyfikenheten på nya utflyktsmål osv.  kanske den här semestern helt enkelt ska ägnas åt dig själv. Bara åk till fina badstränder, läsa böcker, se på dåliga tv-serier hela nätterna igenom, sola på balkongen, sippa billigt vin och lyssna på musik eller vad du nu vill göra, det kanske är vad du behöver för att kunna samla kraft och veta vad du vill göra med all tid du nu har. En tid för reflektion helt enkelt. 

Jag vet inte vad jag ska göra med min tid, det som är med att företa sig saker att göra själv är att göra saker själv inte tar slut. Är du ensamstående gör du ju ALLT själv. När jag levde med min man gjorde jag saker själv med mer njutning. Egentid var oerhört värdefullt då, ta en shoppingtur, gå till gymmet, ta en promenad, gå på krogen med vänner what ever. Då hade jag någonstans, någonting att återvända till, nu är allt själv. Jag behöver inte egentid  nu, det är det enda jag har. Jag har klarat att sova ensam i tre månader, förutom med barnen, jag handlar, lagar mat, tvättar, går upp på morgonen, går till jobbet, betalar allt själv. Jag är ensam, pratar inte med någon efter att jag kommit från jobbet, knappt med någon på helgen. Jag gör allt för att jag måste men jag får inte bättre självförtroende för det, är inte lycklig över att klara allt själv. Tanken på att leva såhär i 7-10 år ger mig stark ångest. Snälla ni som blivit lämnade, inte har så många vänner, vad gjorde ni med er oändliga egentid? När och hur vände det? Hur lång tid tog det?  

Jag har full förståelse för TS önskan att komma till samma ö, visst är det härligt med vanor och komma till ett ställe man känner igen. Det är bra att du företar dig aktiviter...