Speakers Corner skrev 2014-07-09 18:20:05 följande:
Det är mig du pratar om, bl a.
Och jag måste fråga dig om du har ett handikapp eller en sjukdom som gör dig funktionshindrad mer eller mindre?
Jag kan förstå att det är svårt att förstå, att det där som man som frisk och stark tar för givet att ens kropp bara ska fixa, inte är självklart för oss som får kämpa för att orka med det som är vardag i en frisk människas liv och ändå orkar vi inte en bråkdel en del av oss.
Jag har en kronisk muskelsjukdom som gör mig trött och ger mig smärta när jag blir trött.
En lungsjukdom som gör att jag får svårt att andas om jag blir stressad och försöker skynda mig.
Hjärtproblem.
Nersatt syn.
Allt jag gör går långsamt, det måste vara så, för annars tar syret slut.
Att gå och veckohandla är veckans mount everest många gånger.
När jag väl kommer till kassan är jag trött och kroppen värker, varje rörelse sänder en stötvåg av smärta genom kroppen.
Jag står inte och fipplar med en iphone, jag står och försöker hitta koden.
Samtidigt som kön växer och jag börjar bli stressad.
Då blir det lätt att jag slarvar för jag orkar inte och jag vill inte få andnöd och yrsel i kassan och ska betala till råga på allt.
Det räcker så bra ändå.
När jag väl kommer hem är jag så slut att jag måste vila.
Nu kan man tycka att jag borde åka när det inte är så mycket folk, det gör jag, men det kan ändå bildas köer.
Fredageftermiddagar skulle jag inte sätta min fot i en butik.
Man kan tycka att nån annan skulle handla åt mig, visst, tro mig det är frestande ibland.
Det är bara det att om jag lägger av och ger mig för att det är svårt och gör ont, så blir jag sämre, då kommer jag förlora dom förmågor jag har kvar, snabbt.
Det kan jag inte göra mot mig själv, så jag kämpar på med det jag kan klara.
Jag vill inte orsaka smärta hos nån annan, så därför försöker jag så gott jag kan, men ibland går det inte.
Att då få höra här att jag är lat och korkad, eftersom jag inte lägger varorna rätt (inte av dig) är ett slag i ansiktet.
Att få mina problem nergraderade till att det bara är att vända rätt för att du kunde det med en skadad axel, är att grovt förenkla mina problem.
Jag vet att vare sig du eller den andra pratade specifikt om mig, men lik förbaskat är jag (och andra handikappade) inkluderade i dom som ni nämner.
Så dra inte människor över en kam, tro inte att ni vet, utgå inte ifrån att den där långsamma människan som inte gör rätt, gör det av elakhet, lathet eller dumhet.
Vi kanske bara har det lite svårare än vad gemene man har med dom saker som för friska är självklarheter man gör utan att ens tänka på det.
Och för oss går det kanske lite långsammare, kan ni leva med det?
Nu har jag sagt mitt i den här tråden.
Och ts, trots allt jag vill absolut inte bidra till din smärta, jag gör det jag kan för att undvika det.
Självklart är det inte mot funktionshindrade som absolut inte kan som jag vänder mig mot utan mot
, jag var tex kapabel trots skadad axel du med din sjukdom är det inte, det är en stor skillnad mot dom som av princip, lathet/brist på uppfostran osv väljer medvetet att inte underlätta för andra trots att de kan.
underlätta för andra oavsett om det är att hålla upp dörrar eller vända varor rätt, räcka skruvmejslar osv men väljer att inte göra det är i mina ögon osympatiska och får faktiskt min måttfulla förrakt medan de som försöker men inte alltid lyckas men som trots allt ger ett leende, de får mig att spricka av stolthet av att vara deras medmänniska. de som vill men inte kan pga av sjukdom och liknande räknas också in i samma grupp, de får min beundran (sen sitter ju själviskhet inte i hälsan utan i karaktären, det är skillnad på nödvändighet och själviskhet)
Jag håller med din uppmaning om att folk ska tänka efter lite när det gäller människor som är lite långsamma oavsett om der sjuka eller inte, gammla eller unga - har man så bråttom får man planera sin tid bättre för ibland hamnar man i köer och suckanden/stönanden/kommentarer gör inte att det går fortare utan ni får bara förrakt från människor runt omkring för ert ofina sätt.
