Anonym (bonus)

Äldre 8 Jul 00:48

58 svar

Hur mycket ansvar ska jag ta?

Jag är bonusmamma till världens goaste lilla barn! Barnet bor hos mig och sambon varannan helg men nu vill mamman utöka till varannan vecka. Barnet är ca 18 månader och bor i en annan stad, går på dagis där osv.

Jag är den som har körkort (men jag har ingen bil). Jag får alltid fixa så att vi lånar bil när det är hämtning/lämning. Jag vet också att om nu barnet ska vara här varannan vecka så måste vi köpa en bil för jag vet inte hur det ska gå ihop annars eller hur det är tänkt. Då blir det ju jag som kommer få pendla mellan städerna och sen åka till jobbet.

Problemet är bara att både jag och sambon kan bli inringda på jobb och det kan vi inte alltid veta i förväg. De kan ringa vid 6-7 på morgonen och ha in oss en timme senare. Om vi nu inte har bil så måste sambon pendla med buss för att lämna på dagis, sen buss tillbaka och sen buss till sitt jobb. Hur ska han hinna det? Är det bra för barnet? Ska vi skaffa dagisplats nära oss också? Går det? Är det bra för barnet?

Om vi nu inte skaffar oss en bil men då är det ju jag som kommer få köra en massa vändor och vi måste gå upp väldigt tidigt. Jag vet inte ens om vi kan skaffa en bil just nu.

Hur mycket ansvar ska jag ta? Jag känner mig jättehemsk om jag säger nej till detta. Jag vill självklart ha barnet här jämt men jag vet inte hur det ska gå ihop med varannan vecka när vi inte har förutsättningarna för det. Vad ska jag säga utan att det blir fel? Jag vet inte hur vi ska lösa det här nämligen.

Hjälp, tips, råd tack!

Jemp

Äldre 8 Jul 02:49

#1

Har ni möjlighet att skaffa bil är väl det det bästa?

Har du tagit upp funderingarna med sambon?

Jemp

Äldre 8 Jul 02:51

#2

Han kan väl ta körkort?

Oldie

Äldre 8 Jul 07:48

#3

Det är inte helt ovanligt att man i en ny relation ( ni har inte varit tillsammans i flera år antar jag då dottern bara är 18 månader) tar på sig en massa ansvar, vill vara behjälplig och helt plötsligt sitter i en situation där merparten av ansvaret vilar på ens axlar och man kan känna att det blir för mycket.

Mitt råd till dig TS är att om barnet ska bo mer hos er så får mamman och pappan hitta en lösning till detta. Pappan tar körkort och skaffar bil och när dessa bitar är på plats kan han ha sitt barn oftare? Eller något annat.
Hur hade pappan gjort om du inte fanns?

Ett umgänge som enbart funkar för att en ny partner tar det största ansvaret kan komma att bli ohållbart, tänker då speciellt för dig och att du kan komma att vakna en dag och känna att det blir för mkt.
Dessutom har du ett jobb som gör att du ska befinna dig där med kort varsel om de ringer efter dig, det är inte alls säkert din arbetsgivare godkänner annans barn som anledning till att du kanske inte kan vara i tid som du varit tidigare.

Om ni skulle köpa en bil och du skulle ställa upp på att hämta och lämna vv, vem skulle ta denna kostnaden? Känner du att det är ok om denna kostnaden påverkar din ekonomi när du egentligen inte behöver bil?

Hur ser ditt liv ut i veckorna? Vänninor, fickor etc, hade det varit ok med dig att du inte har utrymme att leva som du tidigare gjort vv då du har ett ansvar att hämta barn varje eftermiddag/kväll?

Tycker du har mycket att ta ställning till. Tänk på att ni fortfarande befinner er i ett nytt förhållande där man i kärleksdimnan vill göra allt för sin partner och den " nya familjen".
Mitt råd är att skynda långsamt, låt ditt ansvar för hans barn växa fram med tiden, stanna upp och känn efter emellanåt om du vill så att du inte tar på dig mer än vad som känns ok för dig. Låt pappan lösa umgänget med sitt barn och om han vill utöka detta så får han hitta lösningarna.
Kom ihåg, det finns inget rätt eller fel, som ny partner måste man inget annat än att respektera och vara vänlig.

Jag tog inget ansvar de första åren, var pappas skojiga flickvän och jag och barnen fick utveckla en underbar, alldeles egen relation på våra premisser. Sen som tiden passerat har det blivit lite mer, men för att jag velat, inte för att jag varit tvungen.

sextiotalist

Äldre 8 Jul 08:02

#4

Oldie skrev 2014-07-08 07:48:21 följande:

Det är inte helt ovanligt att man i en ny relation ( ni har inte varit tillsammans i flera år antar jag då dottern bara är 18 månader) tar på sig en massa ansvar, vill vara behjälplig och helt plötsligt sitter i en situation där merparten av ansvaret vilar på ens axlar och man kan känna att det blir för mycket.

Mitt råd till dig TS är att om barnet ska bo mer hos er så får mamman och pappan hitta en lösning till detta. Pappan tar körkort och skaffar bil och när dessa bitar är på plats kan han ha sitt barn oftare? Eller något annat.
Hur hade pappan gjort om du inte fanns?

Ett umgänge som enbart funkar för att en ny partner tar det största ansvaret kan komma att bli ohållbart, tänker då speciellt för dig och att du kan komma att vakna en dag och känna att det blir för mkt.
Dessutom har du ett jobb som gör att du ska befinna dig där med kort varsel om de ringer efter dig, det är inte alls säkert din arbetsgivare godkänner annans barn som anledning till att du kanske inte kan vara i tid som du varit tidigare.

Om ni skulle köpa en bil och du skulle ställa upp på att hämta och lämna vv, vem skulle ta denna kostnaden? Känner du att det är ok om denna kostnaden påverkar din ekonomi när du egentligen inte behöver bil?

Hur ser ditt liv ut i veckorna? Vänninor, fickor etc, hade det varit ok med dig att du inte har utrymme att leva som du tidigare gjort vv då du har ett ansvar att hämta barn varje eftermiddag/kväll?

Tycker du har mycket att ta ställning till. Tänk på att ni fortfarande befinner er i ett nytt förhållande där man i kärleksdimnan vill göra allt för sin partner och den " nya familjen".
Mitt råd är att skynda långsamt, låt ditt ansvar för hans barn växa fram med tiden, stanna upp och känn efter emellanåt om du vill så att du inte tar på dig mer än vad som känns ok för dig. Låt pappan lösa umgänget med sitt barn och om han vill utöka detta så får han hitta lösningarna.
Kom ihåg, det finns inget rätt eller fel, som ny partner måste man inget annat än att respektera och vara vänlig.

Jag tog inget ansvar de första åren, var pappas skojiga flickvän och jag och barnen fick utveckla en underbar, alldeles egen relation på våra premisser. Sen som tiden passerat har det blivit lite mer, men för att jag velat, inte för att jag varit tvungen.

Fråga din sambo hur han hade löst det om du inte fanns med i bilden, för han ska lösa det på samma sätt.
Förutom detta, så tycker jag varannan vecka för en 18-månaders, där föräldrarna inte bott ihop är att rusa för snabbt
Till din sambo skulle jag säga att han ska försöka få det till att de ökar umgänget långsamt för att se hur det fungerar och självklart, han har ansvaret fullt ut för flickan denna tid.
Du finns med som stöttning och eventuell hjälp, men ansvaret har han

Anonym (Jannike)

Äldre 8 Jul 08:07

#5

Oldie skrev 2014-07-08 07:48:21 följande:

Det är inte helt ovanligt att man i en ny relation ( ni har inte varit tillsammans i flera år antar jag då dottern bara är 18 månader) tar på sig en massa ansvar, vill vara behjälplig och helt plötsligt sitter i en situation där merparten av ansvaret vilar på ens axlar och man kan känna att det blir för mycket.

Mitt råd till dig TS är att om barnet ska bo mer hos er så får mamman och pappan hitta en lösning till detta. Pappan tar körkort och skaffar bil och när dessa bitar är på plats kan han ha sitt barn oftare? Eller något annat.
Hur hade pappan gjort om du inte fanns?

Ett umgänge som enbart funkar för att en ny partner tar det största ansvaret kan komma att bli ohållbart, tänker då speciellt för dig och att du kan komma att vakna en dag och känna att det blir för mkt.
Dessutom har du ett jobb som gör att du ska befinna dig där med kort varsel om de ringer efter dig, det är inte alls säkert din arbetsgivare godkänner annans barn som anledning till att du kanske inte kan vara i tid som du varit tidigare.

Om ni skulle köpa en bil och du skulle ställa upp på att hämta och lämna vv, vem skulle ta denna kostnaden? Känner du att det är ok om denna kostnaden påverkar din ekonomi när du egentligen inte behöver bil?

Hur ser ditt liv ut i veckorna? Vänninor, fickor etc, hade det varit ok med dig att du inte har utrymme att leva som du tidigare gjort vv då du har ett ansvar att hämta barn varje eftermiddag/kväll?

Tycker du har mycket att ta ställning till. Tänk på att ni fortfarande befinner er i ett nytt förhållande där man i kärleksdimnan vill göra allt för sin partner och den " nya familjen".
Mitt råd är att skynda långsamt, låt ditt ansvar för hans barn växa fram med tiden, stanna upp och känn efter emellanåt om du vill så att du inte tar på dig mer än vad som känns ok för dig. Låt pappan lösa umgänget med sitt barn och om han vill utöka detta så får han hitta lösningarna.
Kom ihåg, det finns inget rätt eller fel, som ny partner måste man inget annat än att respektera och vara vänlig.

Jag tog inget ansvar de första åren, var pappas skojiga flickvän och jag och barnen fick utveckla en underbar, alldeles egen relation på våra premisser. Sen som tiden passerat har det blivit lite mer, men för att jag velat, inte för att jag varit tvungen.

Finns inte mycket mer att tillägga. Jag tycker du ska låta sambon och hans ex sköta ALLT som gäller detta barn precis som att du "inte fanns", du finns såklart som en rolig tant hos pappan. Men inte mer än så.

Han måste ta detta ansvar själv för vad händer annars om du försvinner? Ert förhållande är nytt och då är det alltid skört. (även om det känns väldigt seriöst just nu, det gör det alltid i början)

Hur länge varade föräldrarnas förhållande och hur fungerar samarbetet?

Tänker pappan ta körkort? Vore nog en väldigt bra idé.

Ess

Äldre 8 Jul 09:22

#6

Du ska inte göra ett enda dugg, mer än sätt dig på ändan och se hur din sambo löser detta. Vill han ha vv eller umgänge överhuvudtaget, så får han agera mer än att säga åt dig att göra si eller så. Han får va beredd att ensam ta ansvaret att hämta o lämna.

Barnet kan ha två dagisplatser. Men när skolan börjar så är man tvungen att välja ETT ställe barnet ska gå på.

Att binda upp sig och va den enda som får den andres umgänge att fungera är ett säkert sätt att få förhållandet att dö relativt snabbt.
Man är helt enkelt inte beredd att göra de stora uppoffringarna som behövs för andras barn, man har inte de känslorna för barnet som gör att en förälder orkar med "det lilla extra" som krävs.

Fånga dagen

Äldre 8 Jul 13:17

#7

Om allt ska vila på dina axlar så är risken att detta lilla barn som du idag tycker är världens underbaraste och helst skulle vilja ha hos er för jämnan, kommer att bli roten till irritation och osämja. Varför riskera det?

Pappan måste som andra sagt här, lösa detta som om inte du fanns. Få det att fungera. Körkort och bil verkar ju vara en förutsättning för det. Inget får stå och falla med dig. Sen kan du engagera dig och ta så mycket ansvar du vill för ditt bonusbarn. Men du måste känna att allt fungerar även utan dig, och det är föräldrarnas uppgift.

Tow2Mater

Äldre 8 Jul 14:56

#8

Anonym (bonus) skrev 2014-07-08 00:48:57 följande:

Barnet bor hos mig och sambon varannan helg men nu vill mamman utöka till varannan vecka. Barnet är ca 18 månader och bor i en annan stad, går på dagis där osv.

Vill mamman utoka till vv, kanske hon kan gå med på att barnet bor heltid hos er och varannan helg hos henne, så kan ni ha barnet på ett dagis nära er. Att ha 2 olika dagis är knappast att rekommendera.

Anonym (bonus) Trådstartaren

Äldre 8 Jul 16:09

#9

Jemp skrev 2014-07-08 02:49:48 följande:

Har ni möjlighet att skaffa bil är väl det det bästa?

Har du tagit upp funderingarna med sambon?

Jag vet inte om vi kan skaffa bil med alla kostnader för tillfället. Jag har pratat med honom men han rycker mest på axlarna och säger att han inte vet hur vi ska lösa det.

Ann Cistrus

Äldre 8 Jul 16:12

#10

Anonym (bonus) skrev 2014-07-08 16:09:41 följande:

Jag vet inte om vi kan skaffa bil med alla kostnader för tillfället. Jag har pratat med honom men han rycker mest på axlarna och säger att han inte vet hur vi ska lösa det.

Visar han inte mer engagemang än så för sitt eget barn så hade inte jag tagit på mig något ansvar alls. Låter som ett säkert sätt för dig att hamna i en ansvarsfälla som är svår att dra sig ur när det blir övermäktigt.

If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.

Hur mycket ansvar ska jag ta?

INNEHÅLL