• Anonym (fjanten)

    EXTREM getingfobi

    Getingfobi är något jag levt med större delen utav mitt liv.
    När jag var fyra år krossade jag ett bålgetingbo med handen och blev jagad av alla getingar och blev stucken i axeln (dock bara ett stick, men det ärrade mig psykiskt för resten av livet).
    När jag var 16 år var min rädsla nästan borta. Det tog mig alltså tolv år, men den försvann.
    Samma sommar som jag fyllt 16 kom en geting emot mig. Jag viftade bort den lite lätt efter som den var närgången och irriterade mig.
    Plötsligt kände jag hur det stack till i armen, två gånger och ja - getingen hade flugit in i ärmen på min långärmade tröja.
    Jag slet av mig tröjan och sprang för livet. Stannade sedan och trodde att den var borta. Icke, den hade kommit ut, argare än någonsin och fastnat i mitt hår bak i nacken. Det hela slutade med två stick på armen och nio i huvudet som bildade en fin böld i nacken.

    Behöver jag ens säga att jag är LIVRÄDD nu?! Det blir verkligen inte bättre utan snarare tvärtom.
    HUR ska jag hantera detta? Kbt sägs vara effektivt men det innebär en stor summa pengar, samt en natt på hotell (kostar också) och en resa på 15-20 mil då det inte finns i staden där jag bor.
    Jag väljer att ta bilen överallt för att jag ska slippa vifta bort eventuella getingar. Jag vevar inte ned rutor i bilen utan svettas hellre kopiösa mängder. Ger helst inte mina barn söta saker utomhus ifall någon geting skulle flyga in i deras munnar.. Lämnar de inte heller till barnvakt då jag inte har koll ifall de är utomhus där det finns getingar..
    Dricker inte burkläsk eller annan läsk utomhus om jag inte har STENKOLL på att inget flugit ner där i.
    Öppnar inga fönster om jag är ensam hemma då jag inte vågar döda getingar som kommer in.. Ja jag kan skriva en bok om alla saker jag undviker på grund av de där förbannade getingarna.

    Är det någon som har några tips till mig?
    Det här med att "sitt bara stilla så sticker de dig inte" är inget som fungerar. Det har blivit en reflex för mig att springa för livet, vifta och skrika (med stängd mun), på samma sätt som du av ren reflex tar bort handen om du placerar den på en varm platta... :(

  • Svar på tråden EXTREM getingfobi
  • lykantrophona

    Jag har inget bra tips till dig... Jag är själv rädd för getingar (fastän inte lika illa). Men min reaktion är verkligen inte att vifta omkring, utan oftast så fryser jag blickstill och försöker hålla igen mun och näsa. Ja, det är nog irrationellt, men jag får i stundens hetta lätt för mig att de skulle flyga in där... Eller ja, en gång när en geting faktiskt ilsknade till (min pojkvän slog till den, trodde det var en broms) och jagade mig, så sprang jag så fort jag kunde, gråtandes samtidigt. :|

    Jag har heller aldrig blivit stucken, varken av getingar eller bin. Kanske föreställer jag mig att sticket är värre än vad det faktiskt är.

    Det viktiga tycker jag är att du inte överför din rädsla på dina barn. Hur är det med den andra föräldern? Bor ni tillsammans? Tänker om det finns någon annan som kan hjälpa dig. Just det här med att skydda dina barn, genom att inte lämna över till barnvakt, är nog viktigt att släppa. Många barn får ett getingstick under uppväxten, men utan att bli traumatiserade av det.

    Ibland hjälper det att ta reda på mer om det man är rädd för. Kanske om någon har en geting inuti en glasburk eller något, så skulle du kunna titta på den utan någon rädsla för att den ska sticka dig?

    Som sagt, jag är nog inte mycket hjälp, getingrädd som jag själv är!

  • Anonym (Geting Fobi)

    Jag är också livrädd för getingar! Jag försöker undvika de så gott det går, inga starka parfymer eller färgglada kläder. Jag har insektsnät till nästan alla mina fönster, annars skulle jag aldrig våga ha öppet. 

    Har även gått KBT för att bli av med detta störande moment, men det hjälpte inte. Mina barn är inte rädda för getingar som tur är. Och mannen bryr sig inte direkt. 

Svar på tråden EXTREM getingfobi