Depression efter abort

Hej! Jag gjorde abort i mars någon gång, jag var i v.13, ganska sent jag vet. När jag fick reda på att jag var gravid så var jag både glad och rädd, hade min sista termin i gymnasiet kvar men tänkte inte så mycket på det. När jag kom hem och berättade för min kille var hans första reaktion "kan vi åka till sjukhuset NU och ta bort det?" Och då var jag i v.6 under denna perioden grät vi hela tiden och han pratade om hur han verkligen inte ville och det skulle då förstöra hans liv osv. Så 6 veckor av bråk, velande och sorg fick jag gå igenom aborten, det var först då min pojkvän stöttade mig.

Och nu, nästan ett halv år senare mår jag sämre än någonsin. Ingenting är roligt längre. Vårt barn skulle varit här inom en månad nu. Jag vet inte vad vi ska göra eller vända oss, för jag är så djupt nere just nu att det tär på vårt förhållande. Är ett barn lösningen på detta? Jag känner knappt att livet är värt att leva utan ett barn.

Den lyckan, jag kände ju att det var något. Den växte och man kunde läsa massa saker om bebisen, det var så häftigt. Den lilla väckte mig tidigt på morgonen, men åh vad jag tyckte om det. Och nu är allt svart.