Depression efter abort

Först och främst en kram till dig.

Jag vet hur det känns. Har själv gått igenom en medicinsk abort i vecka 8. Kände mig tvingad till det, trots att jag kunde bestämma själv (hade jobb och ganska bra i övrigt). Men min kille ville inte och ingen i min närhet tyckte att jag skulle bli ensam mamma.

Min första känsla efteråt var lättnad men efter någon månad när allt sjönk in så blev jag deprimerad. Ibland tycket jag att jag gjort rätt, men innerst inne var jag mycket ledsen eftersom jag någonstans ville behålla barnet och bli mamma.

Jag tror att det är ytterst vanligt att man blir ledsen efter en abort, men det kommer att kännas bättre - jag lovar.

Mlan skrev 2014-08-07 18:21:01 följande:

Hej! Jag gjorde abort i mars någon gång, jag var i v.13, ganska sent jag vet. När jag fick reda på att jag var gravid så var jag både glad och rädd, hade min sista termin i gymnasiet kvar men tänkte inte så mycket på det. När jag kom hem och berättade för min kille var hans första reaktion "kan vi åka till sjukhuset NU och ta bort det?" Och då var jag i v.6 under denna perioden grät vi hela tiden och han pratade om hur han verkligen inte ville och det skulle då förstöra hans liv osv. Så 6 veckor av bråk, velande och sorg fick jag gå igenom aborten, det var först då min pojkvän stöttade mig.

Och nu, nästan ett halv år senare mår jag sämre än någonsin. Ingenting är roligt längre. Vårt barn skulle varit här inom en månad nu. Jag vet inte vad vi ska göra eller vända oss, för jag är så djupt nere just nu att det tär på vårt förhållande. Är ett barn lösningen på detta? Jag känner knappt att livet är värt att leva utan ett barn.

Den lyckan, jag kände ju att det var något. Den växte och man kunde läsa massa saker om bebisen, det var så häftigt. Den lilla väckte mig tidigt på morgonen, men åh vad jag tyckte om det. Och nu är allt svart.

Styrkekramar till dig. Har du någon som står dig nära som du kan prata med?

Depression efter abort

INNEHÅLL