Depression efter abort

Tänkte väl dela med mig av min historia också. Gjorde en abort igår, jag var i vecka 15 + 3. Det var den värsta smärtan jag varit med om i hela mitt liv. Jag är 18 år och gjorde abort för att jag kände att det var för tidigt i livet. Jag tycker jag gjorde rätt val när jag tänker på vad som är smartast för mig just nu. Men känns ändå så konstigt och svårt. Har endast tänkt på min lilla pojke, och hur fin min mage var. Hur lycklig jag var med min kille och hur mycket jag längtar efter att få en liten son. Älskar bebisen så mycket och vet inte hur jag ska kunna leva utan den nu. Vet att jag aldrig egentligen aldrig levde med den, men tänker ändå på honom som att jag längtar efter honom... Fick de när det kom ut med fingrar och tår.. Då grät jag.

Fina historier alla har, all kraft till er starka kvinnor. Tycker så synd om er som inte har stöttande pappa till barnet. Det är svårt att gå igenom något sånt här ensam kan jag tänka mig.