vad händer när man blir klippt?

Jag blev klippt för att mitt barns hjärtljud gick ner och de ville ta ut barnet snabbare med vacuumextraktion med sugklocka. Dock behövdes det inte eftersom jag hann krysta ut barnet forcerat (utan krystvärk) innan de hann lägga klockan.

Ett annat skäl att klippa kan vara att perineum är mycket stramt och barnmorska bedömer att det kommer bli omfattande bristningar. Ovanligt numera som jag förstår det.

Ingreppet går till så att barnmorskan berättar att det ska utföras ett klipp, lägger bedövning och sedan klipper i slidmynningen åt sidan ner i mellangården. Man ligger i gynstol.

Du kan googla episiotomy om du vill läsa mer.

Jag blev klippt under förlossningen, huvudet ville inte rymmas ut ur hålet utan fastnade.

Bm sa att hon behöver klippa, varnade för att bedövningen stick, bedövade och klippte. Jag kände sådär halft att hon klippte, gjorde inte ont.

Sen efteråt så bedövade hon igen och sydde ihop, jag hade väldigt lite ont efteråt. Kunde sitta på normala stolar och behövde knappt värkmedicin för det.

Idag så har jag inga men, jag har ett litet ärr men det stör mig inte alls.

Det är just det ni beskriver som jag inte fixar, att de talar om vad de ska göra som om det inte är mitt beslut att min kropp ska klippas i 

Men tänk på alternativet; barn med syrebrist, omfattande bristning etc. Det är ju for the better som de klipper. Man kan säkert vägra till en viss gräns, men det riskerar ju att sätta ditt underliv i sämre skick än nödvändigt.

De ville klippa utan bedövning på mig, men då sa jag ifrån och påminde om att jag var obedövad, så hon la lite carbocain. Kändes lite vid klippet, men ingen smärta alls.

Vid en förlossning är man så inåtvänd att det är tur att nån annan fattar besluten. Man kan själv inte ta ansvar för konsekvensen av att välja bort en erbjuden behandling.

Jag har ett svagt minne av att jag godkände klippet. Hon sa typ: "jag skulle behöva klippa nu" och jag godkände det med att nicka eller nåt. Sen först bedövade hon.

Tanken på verktyg i underlivet känns verkligen helt fel jag kan verkligen inte komma ifrån att det är något jag inte vill.

Klart det är läskigt, men försök att tänka på resultatet, en bebis, istället. 

BM är kvalificerade och du får lita på att de vet vad som är bäst i just den situationen. 

Massor av kvinnor föder barn (flera gånger dessutom) så man överlever även om det är det är läskigt.

Det förstår jag men jag skulle få panik i den situationen. Får nästan panik bara att tänka på det.

Jag blev klippt med första barnet för att barnmorskan bedömde att det fanns en risk att jag kunde spricka. Jag fick ingen bedövning eller förvarning utan det bränner till som satan några sekunder. Blev så paff att jag då skriker argt "klippte du?!!". Hade aldrig sett saxen men jag förstod ändå att jag hade blivit klippt.

Jag hade målat upp en bild att jag absolut inte ville bli klippt. Varför vet jag inte. Hade aldrig problem med klippet. Kändes inte att sy igen det och absolut inget att vara orolig över.

Vilket jävla sätt att behandla en patient att inte bedöva och säga till. Hur får det gå till så??