• rallyarne

    pengar eller umgås

    Hej!


    Jag har en fundering här som jag väldigt gärna skulle vilja ha era åsikter om. Ni har kanske upplevt en liknande situation som ni vill dela med er av.


    Det är såhär att jag jobbar i Norge med att köra lastbil. Min sambo och vår dotter på 2 år bor hemma i Skåne. Vi väntar vårt andra barn som är beräknat till den 18 november. Jag jobbar mycket och tjänar bra med pengar men jag tänker mycket på min familj som är ensamma nere Skåne, som jag bara träffar varannan eller var tredje helg. Självklart går familjen först i en fråga som, familj eller jobb?, men samtidigt måste man tjäna pengar för att vi ska klara oss och ha det bra. Var drar man gränsen på hur mycket man får vara borta?


    Jag känner själv att jag har en bra relation till min dotter. Jag tror inte relationen skulle bli dålig om jag skulle vara borta. Däremot känns det som att fast jag arbetar många timmar känns detta som rena semestern i jämförelse med hur min sambo har det med att ta hand om ett barn helt själv, och snart två barn. Har visserligen lovat att vara pappaledig i två månader och hjälpa till när vårt barn kommer. Men sen är det upp igen.


    För man har hört en massa historier (iaf i min familj) att min morfar var borta MYCKET för att försörja för min mormor. Han var inte hemma och hjälpte till så mycket, jo det han kunde gjorde han, och morfar hade ingen dålig relation med min mamma för det. Vad är då bäst? Tjäna pengar och vara borta mycket eller vara hemma med familjen och ta ett lokalt jobb med dålig lön? Det är inte så lätt val. Eftersom vi bor i hus och min sambo har inget jobb kräver det en del. För att inte tala om alla kläder, leksaker och barnvagnar. Vad är det rätta att göra i denna situationen. Är rädd för att vi kommer gå skilda vägar.


    Har ni varit med om något liknande eller har något att säga om detta?

  • Svar på tråden pengar eller umgås
  • modsey

    Personligen skulle jag aldrig vilja ha det som ni eller att mina barn träffade sin pappa så lite som du faktiskt gör.
    Inte för att jag inte skulle klara att ro allt i land själv, men för att jag valt att skaffa barn och ha en familj i hop med maken som jag älskar. Tillsammans.
    Tror absolut inte man kan ha en lika nära föräldrarrelation med sitt barn om man ses så lite...*sorry*
    Skulle se över vad ni kan ändra på ekonomiskt, se till att frun skaffar en inkomst och börja lev tillsammans med era barn!

  • mammalovis

    Vad tycker din sambo om arbetsbördan? Det är ju hon som får dra lasset med hem och barn när du är iväg.

    Jag hade hellre haft sambon på hemmaplan och med en sämre lön, men det måste ju ändå gå runt med vissa marginaler, då det är tufft att vara själv, speciellt när man har sjuka barn och lite sömn. Sedan lär ni ju snart märka vad ni får för krabat. Vissa sover ju hela nätter tidigt andra äter varje till varannan timma och då blir det tufft att ha tid med det äldre syskonet. Sedan återstår det att se om syskonavundsjukan dyker upp. Min erfarenhet är att den kommer mer och mer ju rörligare den yngsta blir. Vi har 2,5 år emellan.

  • rallyarne

    pga att huset vi bor i är inte direkt attraktivt för köpare. Planlösningen är katastrofal, fukt i källaren, ingen isolering alls på ovanvåningen så vi bor på ett plan bara. Allt detta var tänkt att det skulle vara fixat innan barn nummer två men pengarna räcker inte till..

  • Alexi

    Oj, för mig vore ett sådant liv helt otänkbart, oavsett vem av personerna i paret jag vore. Att vara en familj är att vara tillsammans och dela vardagen, inte att ses som någon avlägsen släkting någon gång ibland. Det är ju helt omöjligt att ha en riktig papparelation med någon man träffar så sällan. 

    Hur svårt kan det vara att få ett vettigt jobb i Skåneregionen, det är ju inte direkt glesbygd...

  • fluu

    Aldrig att jag hade velat ha det så. Du kan inte tänka dig att byta jobb? Även annat än lastbilschaufför? Utbilda dig vidare, ta taxikort eller något? Och söker sambon jobb?


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • rallyarne
    modsey skrev 2014-07-17 21:10:25 följande:

    Personligen skulle jag aldrig vilja ha det som ni eller att mina barn träffade sin pappa så lite som du faktiskt gör.
    Inte för att jag inte skulle klara att ro allt i land själv, men för att jag valt att skaffa barn och ha en familj i hop med maken som jag älskar. Tillsammans.
    Tror absolut inte man kan ha en lika nära föräldrarrelation med sitt barn om man ses så lite...*sorry*
    Skulle se över vad ni kan ändra på ekonomiskt, se till att frun skaffar en inkomst och börja lev tillsammans med era barn!


    Jag förstår vad du menar. Känner också att det är väldigt sällan vi ses, även om vi skypar varje dag innan hon lägger sig. Problemet ligger lite i att vi båda var arbetslösa ett tag det det satte sina spår. Vi har glidit ifrån varann lite och har inte den gnistan som vi en gång haft. Det har visserligen inte bara med jobb och göra för det var så även när jag hade fast jobb. Men nu känner jag att jag måste göra nått för att rädda familjen. Vet inte vad jag ska göra. Det är ju inte precis så att det är lätt att få ett jobb som passar in i familjen på ett bra sett, utan man får nöja sig med det man får och försöka leva efter det. Och eftersom min sambo ska vara mammaledig i ett år efter vårt barn fötts innebär det att det är JAG som måste jobba. lägsta mammapengen på 5000 kr/mån netto är inte precis mycket när man har två barn.


    Får inte ihop nånting alls ekonomiskt. Förstår inte hur andra familjer kan klara det.

  • Anonym (byt jobb!)

    Ni har glidit ifrån varandra. 
    Dina barn träffar dig varannan eller var tredje helg. 
    Din sambo kommer snart att ha allt ansvar (bortsett från det ekonomiska) för två barn och hem.

    För mig är det ett solklart val. Ta ett jobb nära hemmaplan, även om det är sämre betalt, och dela på ansvaret för familjen. Då får barnen värdefull tid med dig och du slipper missa deras barndom. Du och din sambo får även en chans att hitta tillbaka till varandra. 

    Men framförallt, prata med din sambo!

  • rallyarne

    Det verkar som ni är eniga om vad ni tycker jag ska göra. Egentligen är jag med det. Får prata med min sambo om detta. För hennes 1050 kr eller vad barnbidraget är på har varit vad hon tjänat varje månad i snart ett år nu och det sätter mig i en svår situation. För på något sett måste det komma in pengar så vi klarar oss och så vi förhoppningsvis ska kunna göra något tillsammans någon gång, även om jag varje dag undrar om det någonsin skulle kunna gå.

Svar på tråden pengar eller umgås