Gravid - ska jag göra abort, igen?
(Jag är 21 och han är 26)
För ett år sedan gjorde jag en abort som var logiskt självklar men känslomässigt gjorde det jätteont. Jag hade just blivit tillsammans med pappan och vi bodde i vars ett litet studentrum. Det var ju inte rätt för barnet. Jag har gråtit och förargat mig över aborten i efterhand eftersom jag inte lyssnade på vad JAG egentligen ville. Men jag försöker övertyga mig själv om att det var det bästa.
Jag har sen dess (och tidigare) provat alla möjliga preventivmedel men inget tycks passa. Jag blir knäpp/deprimerad av hormoner och tyckte att kopparspiral var det bästa alternativet, men nu har jag fått så in i helvetes ont av den så jag kan inte gå upprätt dagarna innan mens. Jag tog därför ut spiralen för lite mer än en månad sen vilket han var med på.
Det har gått 11 månader sen jag blev gravid förra gången och jag är fortfarande tillsammans med min pojkvän. Vi älskar varandra, vi ska båda börja plugga tredje året på en femårig utbildning som garanterat kommer ge välbetalda yrken. Han vet om att jag inte har något emot att skaffa barn nu, men han har sagt att han vill vänta något år så han känner sig säker på/med mig. Jag har respekterat detta. Jag vill inte göra något mot hans vilja. Om vi ska ha barn vill jag så klart att han ska älska barnet och se fram emot det lika mycket som jag gör. Han vet dock hur ofantligt jävla ledsen jag var över aborten och jag sa att jag aldrig skulle göra det igen.
Vi åkte på semester för ett par veckor sen och jag hade ägglossningsperioden då. Han hade med sig kondomer men använde inte dem utan drog ut den när han kom - förutom EN ynka gång vilket var två dagar efter beräknad ägglossning. Han sa: "Juste, fan också, nu kom jag ju i dig", sen diskuterade vi fram att "men det bör ju vara lugnt", ägget överlever ju bara i nåt dygn och så jävla lätt kan det ju inte vara.
Jag är i princip säker på att jag är gravid nu. Min mens skulle kommit för några dagar sen (den är ALDRIG sen), det känns inte som att den är påväg, jag känner mig illamående/spyfärdig till och från och jag har en temperatur mellan 37,4 och 38,2 grader utan att känna mig febrig.
När jag sa detta blev han iskall och sa "FÖR FAN, vi skulle köpt det där jävla dagen efter" och "Vi får ju hoppas att mensen kommer nu". När han lugnat ner sig sa han "Jag överreagerade, vi tar oss igenom detta tillsammans, hur det än blir".
Vad tycker ni? Ska jag göra en till abort trots att jag faktiskt vill och tycker att jag är redo för att ha barn? När jag faktiskt sagt allt detta till honom och när han visste att jag hade ägglossning just då, men ändå kom han i mig? Jag älskar det som växer i mig, jag vet att jag hade gjort ALLT för barnet, men jag vill inte göra något som är själviskt mot varken pappan eller barnet, så jag behöver någon annans perspektiv känner jag.