Jag slog mitt barn :(

Jag har en fyraåring och en sexåring ( som går på förskola, vad nu det har med saken att göra?) och de har aldrig slagit mig eller någon annan vuxen? Annars är de impulsiva och busiga och med massor av överskottsenergi hela tiden. De skriker och gråter när de är övertrötta och arga, men de slåss inte. Så, jag tycker att ni ska fundera i den änden. Varför slår hon dig? Varför sitter du och pratar med ett barn som sparkar dig? Jag hade direkt markerat att sådant var långt över gränser och barnet hade blivit ledset och sedan hade jag kunnat trösta. Barn mår dåligt av att tillåtas att slå sin egen mamma. Det ger barnet ångest. Stoppa henne med bestämdhet. Varken hon eller du får slåss: det är inte trots, det är att passera normala gränser.

Jag har haft två fyraåringar (samt jobbar i förskolan, om det nu har någon betydelse) och visst kan det vara ett jävla liv ibland, men att spottas, rivas, sparka, slåss i ansiktet o.s.v som din dotter gör, det tycker jag är helt utanför alla gränser. Att ni inte, någon av er, någonsin tappat fattningen tidigare, det tycker jag är otroligt positivt!

Jättebra att du tänker igenom hur du kan göra, men jag undrar om ni inte behöver få hjälp med mer strategier runt tjejens beteende.

Kan det vara så att du hade en sån hård, sträng och destruktiv uppväxt att du med alla medel vill vara mjuk med ditt barn? Jag tänker när du skriver att du "konverserat kring våld" med henne så kanske du måste vara strängare och mer tydlig. Inte diskutera, utan svart på vitt säga; absolut inte!!! Såklart får man inte skada sitt barn, men i eran relation som ni verkar ha så tror jag det passerar ganska fort för henne. Du är en kärleksfull och bra mamma som det verkar.

Men jag har tre små tjejer, och måste säga att jag aldrig blivit utsatt för våld av dem. Jag tror du måste vara tydligare på ett annat sätt, en 4- åring är ändå ganska stor. Förstår hon inte den gränsen ännu måste ni nog hitta ett som sagt tydligare och konkretare sätt för henne vart gränsen går!

[quote=73673750][quote-nick]Anonym (Mår illa) skrev 2014-07-24 22:23:48 följande:[/quote-nick]

Det verkar enkelt i din värld. Vad tycker du att vi ska göra?&

Jag tror inte på straff och straffar aldrig mina barn. Men om de passerar gränser som inte ska passeras på måste man markera på ett sätt som skakar om. Gå ner i ögonhöjd, titta stint i ögonen och låt barnet se att du är arg. Använd mörk röst. Eller flytta hastigt undan barnet och säg ifrån med din bestämdaste röst. Inte massa prat, utan tydliga besked, det ska vara en så tydlig och plötslig markering att barnet förstår att något särskilt har hänt. Barn måste känna att vuxna är starka, det är du som skyddar barnet mot faror och då måste barnet känna att du är en stark vuxen som inte låter sig bli slagen. När man har markerat tydligt så glömmer man händelsen och ger barnet chansen att bli tröstad och man kan fortsätta nattning eller vad det var.

Sedan får du leka, skoja och brottas mycket med henne mycket om dagarna. Rollekar, där ni kan bygga en relation tillsammans. Barn som är i konflikt med sina föräldrar behöver brottas och leka rollekar med föräldrarna: för att lära sig hur hårt man kan ta och för att lära sig samspel. Låt henne bestämma i leken och följ henne men om hon gör dig illa så markera och sluta leken tills hon förstått att det inte var ok. Sen fortsätter ni som att det aldrig hänt. Och om du går till en psykolog så börja i den änden: problemet är att barnet slår dig (vilket inte är barnets fel men du skickar ut fel signaler på något sätt).

Tycker du verkar vara en jättebra mamma! Lyssna inte på de som säger annat. Barn är olika!

Jag tycker att det slag du utdelade självklart var fel men du reagerade starkt över ditt beteende och jag tror inte du kommer göra det igen. Du kommer inte, med din insikt, att börja slå dina barn. Din dotter har heller inte fått några men av detta.

Däremot reagerar jag på att du stöter ifrån dig det väldigt många i tråden undrar över-din dotters beteende. Du försvarar henne genom att säga det är trotsåldern och säger att duktiga barn är otrygga. Detta stämmer såklart lika lite som att alla barn "knuffas ibland".

Eftersom du undrar, ja jag har två barn. Ett på tre och ett på fem år. De har aldrig bitit mig eller slagit någon. Och trotsåldern har vi ändå gått igenom. Min dotter är vad jag tror du menar med "duktig" och en tryggare unge finns inte.

Du skriver att du vill att din dotter ska respektera dig. Men det är ju just det hon inte gör.

Ta till dig av vad folk skriver i denna tråd är mitt råd.

Att slå sitt barn finns givetvis inget försvar emot. Det är fel, och det vet redan TS. 

Problemet ligger i 4-åringens beteende. Av trådstarten tycker jag mig kunna se ett mönster. TS och hennes man har varit oerhört rädda för att göra sina barn illa. Gränsdragningen har därför blivit mycket diffus för barnet. En 4-åring förstår inte snällt prat om vad man får och inte får.
Som den olyckliga kvällen. 4-åringen gjorde det ena med det fjärde, slogs, sparkades, skrek osv osv. Hela tiden talade enbart föräldrarna snällt om att så får man inte göra. Tyvärr behövs  tydlig gränsdragning emellanåt. Det är tillåtet att bli arg, bära ungen åt sidan/time out m.m. m.m.

4-åringen  är inte trotsig. Hon testar enbart gränserna. Tyvärr fann hon nu vart gränsen gick, med ett slag i ansiktet. Hon borde istället finna gränsen långt tidigare, med "att nu blev mamma/pappa arg".

Ok har värkligen inte läst allt orkar inte men kör för det hade du skrivit en två åring betedde sig så så ok trots men en fyra åring ? Känns mer som att något ligger bakom beteendet . Fyra åringar har lärt sig att inte slå sparka o rivas eller ja åtminstånde inte mamma , pappa , små barn . Ta upp problemet med BVC eller mvc för hjälp (barn på fem år , samt visa denna tråd för en Vän som jobbat 25 år på förskolan . ) så ta hjälp för er dotters skull

Det är inte lätt att vara förälder i dagens samhälle där barnen behandlas som trofeer.

När man är mammaledig med en liten är det ännu svårare. Jag vet för jag var där själv för ett år sedan. En liten och en 4 åring. Det var tufft. Men jag tog fighten.

Tycker inte det var så farligt att du slog ditt barn. Men du gjorde riktigt fel när du inte efteråt förklarade för henne varför..... Hon gick över gränsen och det var därför du reagerade som du gjorde. Klart hon ska veta det hur ska hon annars lära sig.

Sen ang att hota sina barn..... Hur kan man inte?... Om du slår ditt syskon får du gå upp på ditt rum, om du slår mamma får du inget lördagsgodig ikväll. Om du spottas åker vi inte till mormor tex, då får du stanna på ditt rum.

Du måste uppfostra ditt barn ts. Sluta behandla henne som en prinsessa. Det är inte rätt mot någon....

Säger din dotter verkligen va faan ts?

Ok, ni kanske behandlar dottern som en sessa men hur är ni föräldrar mot varandra? Bråkar ni mycket? Hon kanske tar efter er på andra plan? För kan tro att hennes aggressiva beteende inte kommer från henne själv...

Gode Gud vad ni curlar henne. Ni går ju som på tå för henne. Ärligt talat tror jag att er dotter skulle må bra av en rejäl tillrättavisning. Bara det att hon sparkas, spottas, behandlar er helt utan respekt- det är INTE trots. Hon måste ju få lära sig att hennes beteende får konsekvenser. Ni är alldeles för daltande och curlar henne. När hon gör fel måste det ske något. Låt henne sitta på rummet och fundera på sitt beteende och be om ursäkt. Om hon springer ut igen, bär vänligt men bestämt tillbaka henne. Det är ju ni som är föräldrar! Inte hon. Ni bestämmer över henne, inte tvärtom. Våga ryta ifrån. Man ska inte slåss men ni sätter ju inte ner foten överhuvudtaget. Allt hon gör verkar ju vara ok.

Verkar som att er lilla dam har tagit över all makt i hemmet.

Ts vi har knappast vad jag kan se missförstått situationen så att gå till angrepp så visar än mer att ni har en del att jobba med även du som inte tar till dig råd utan ger påhopp.

Att säga "När man har barn med mycket intelligens och högt EQ så får man helt enkelt använda huvudet lite mer som förälder med." när du inget vet om mina barn är fel, mina barn har alla medlemskap i mensa och väldigt högt EQ med men de kom aldrig i närheten av ditt barns beteende igår för det för de hade med sig från början att det är inte ett okej och accepterat sätt att kommunicera i sociala sammanhang.

Spännande att du ska försvara henne även om hon mördar för vilka föräldrar går och tänker i de banorna när ungarna är knappt 4? Som sagt ni har en hel del att jobba med om ungen inte skall hamna fel när den börjar skolan

Men era miffon - en unge som slåss måste lära sej hur det känns att bli slagen, så att de inser Varför det är fel. Som förälder har man ansvar för att lära ungarna hur man beter sej. 

För jävla mycket daltande och klemande och tjafs - men så Är det söndercurlade idioter som blir deprimerade så fort livet inte serverar dem allt på ett fat också. 

Ni förstör för era barn när ni låter dem tro att de är universums medelpunkt.