neverpreggo skrev 2014-07-28 13:37:42 följande:
Kan man aldrig acceptera barn som inte är gjorda av hans spermier och hennes ägg får man vara ärlig med det i början. Ja... jag tycker som sagt att det är löjligt att ens tycka donationer är ett hinder då mamman ändå får bära barnet.
Det ska inte finnas någon skam att vara infertil. Jag känner en större mängd infertila (egna ägg dock men det hjälper inte i Sverige) och klart de kan må dåligt över att inte kunna ge sin partner barn på det traditionella viset. MEN. Deras partnet stöttar och finner än väg till barn eller väljer att leva utan barn av eget val för att de älskar sin partner. Kärlek är för mig viktigare än att ha principer om hur man får barnet. Vill man inte adoptera/ta emot donationer. Sure. Men då ska man vara ärlig mot sin partner i början av förhållandet.
Fast "i början av förhållandet"? Det är ju helt omöjligt att göra en lista på alla tänkbara och otänkbara situationer som kan uppstå, och lämna över på en av de första dejterna. Eller..?
1. Om du är infertil kommer jag att lämna dig
2. Om du är otrogen kommer jag att lämna dig
3. Om du hamnar i klammeri med rättvisan kommer jag att lämna dig
4. Om du blir impotent kommer jag att lämna dig
5. Om du sätter oss i skuld kommer jag att lämna dig
6. Om du blir långvarigt sjuk eller handikappad kommer jag att lämna dig
7. Om du blir långtidsarbetslös kommer jag att lämna dig
8. Om du tittar på fotboll mer än fem timmar i veckan...
Jag menar, känslor kan ju även ändras över tid.