Alla får barn utom jag.

Skapade ny tråd då man inte kunde skriva anonymt i den förra.

Lilla du bara 31 år gammal. Du har minst tio år på dig att träffa drömprinsen och etablera dig i familj om det nu är din önskan. Ta det lugnt och skulle du mot all förmodan inte träffa en man på tio år mot all förmodan så finns ju provrörsbefruktning som en sista väg ut, så misströsta inte det löser sig.

Jag träffade min babydaddy när jag var 31 (väntar första nu 33 år) så jag vet hur du känner dig nu. 
Alla försvann när de skaffa ungar och man blev ensam kvar.
Sist i bekantskapskretsen med barn

Ok, hur kom det sig att de försvann? Bristande intresse från din eller deras sida?

Man blev inte inbjuden/medbjuden på samma sätt längre. De umgås med varann eftersom de har barn, en singelkompis har "annat för sig" verkar det anses. 
Man fick sitta själv på nyår, midsommar ect. 

Å

Usch vad tråkigt. Det var trist att höra. Mina vänner har dock sagt att det inte kommer bli så mellan oss men man vet ju inte.

Så trist TS, men du är trots allt bara 31, det är ju inte SÅ gammalt! Jag är 30 och har inga barn och bara ett fåtal av mina vänner har det. Visst, den första tiden efter de fick barn umgicks vi inte så mkt för de orkade inte, men sedan påpekade jag rakt ut att jag inte hade något emot att vara med på "barnanpassade" aktiviteter och då blev det bättre. Man för själv anpassa sig för mkt kretsar kring barnen för dem nu och många vill inte var ifrån barnet t att umgås med vänner även om pappan mkt väl kan ha barnet under tiden.

Hur gamla är vännernas barn? Känner du redan att du blir utanför eller är det bara något du tror kommer hända?

När du har slickat såren får du ge dig ut i dejtingdjungeln igen och du kan ju då kolla på nätdejtingsajter efter män som uttryckligen skriver att de vill bilda familj, och se om där finns några intressanta. Förstår din tanke om att inte vilja bli ensam mamma men så långt behöver du ju inte tänka ännu. Har du inte hittat någon om 2-3 år kanske du överväger insemination fastän det känns uteslutet nu. Min allra bästa vän vill gärna ha barn men hon gör inga ansträngningar för att träffa någon och vill inte bli ensamförälder så då kapitulerar hon hellre till att det inte blir några barn, vilket jag tycker är så synd men det är inte min sak att läxa upp henne. Hoppas det inte blir så för dig.

I min bekantskapskrets tycker jag inte att singlar har blivit utanför när andra får familj och barn. Det är några som aldrig har hittat någon kille utan har förblivit singlar och barnlösa och nu är över 40, men de är nog i "full gång" vad gäller umgänge och livsglädje. Det umgås med sina gamla vänner som har familj, med nya vänner, med varandra, gör saker på egen hand etc.

Hej..Jag förstår dig till fullo.Är själv 47 år och har en enorm saknad av att bli pappa och skapa en familj.Alla kompisar har vuxna barn och man sitter och tittar på från ovan känns det som.Vill du ventilera dig så får du gärna skriva npgra rader till mig.M.V.H.Johan

Jag tillhör den andra sidan. Fick barn tidigt och då övergav alla mina vänner utan barn mig. Jag hade svårare att komma ifrån pga barnet. Kunde inte vara med på samma saker m.m. jag valde att skaffa nya vänner. Så TS jag tror att om man är tillräckligt bra vänner så håller man ihop oavsett vilken fas man är i :)

Tack för många bra svar det känns bättre nu. Jag är ju inte lastgammal och har förhoppningsvis minst 10 år på mig. Mycket händer på den tiden. Jag ska med tiden vara med på dejtingsajter då det verkar vara svårt att träffa någon på annat sätt i dagens samhälle.

Även jag känner igen mig i det du TS skriver. Jag har alltid haft ont om vänner men snart tror jag att alla mina bekanta, kolleger och annat löst folk omkring mej har bytt blöjor. Familj och barn står högst på min önskelista men som man har man inte ens provrörsalternativet att ta till..

Jo du har säkert chans att få man och barn. Och sen kan det ju också gå att leva ett gott liv som ensamstående. Jag tycker själv att det skulle vara svårt, men jag vet sådana som klarar det bra. Försök skaffa mera umgänge, vänner och aktiviteter som du kan ha glädje av som singel och också om då nån gång bildar familj. Ovannämnda kanske också ökar chansen att du möter den du hoppas på.

Ja förhoppningsvis. Dejtingsajter funkar ju också.

Ett liv som ensamstående önskar jag mig inte! Dör hellre känns det som.

Du har ju god tid på dig ännu :) Men för mig har det stämt att det blir vissa problem med vänner. Så snart de fått barn vill de inte veta av en, en del kan inte ens ha en sambo utan att börja dumpa vänner. Själv började jag plugga i 30-års åldern och skaffade nya barnfria vänner på så sätt. Nu har jag flera killkompisar istället, för de funkar annorlunda på den här fronten. Jag hade ingen lust att skaffa barn pga av de gamla vännernas val. Kanske är det lättare att ge upp, strunta i vad man själv vill och skaffa barn, men jag har valt den svårare vägen. Om jag får barn ska det vara för att jag vill, inte för att bli som alla andra och passa in.

Hur har det gått!

31 är ju ingen ålder ... är nu 48 och är i samma sits. Vet flera som blev hjälpta av ivf vid 38 o så ganska sent

?Trodde inte att livet skulle sluta såhär?

Alltså du är 31 inte 71.

Vet hur det känns. Är själv 33 år och har inga barn än. Och efter 35 så blir det mycket svårare med. Och blir mer risker etc. Känns som nästan alla faktiskt får barn, och man står ensam kvar. Tycker tom det är jobbigt att ens titta på gravida par. Gör så himla ont. Hoppas att du hittar någon snart. Jag håller i alla fall tummarna för dig/mig och kvinnor i samma situation ??

Jag blev singel efter ett långt förhållande när jag var 30år. Jag flyttade till en mini-tvåa från vår stora trea som vi hade gemensamt. Jag bestämde mig för att vara singel och inte dejta på 1 år för att komma underfund med vilket typ av person jag behöver i mitt liv. Efter 1,5 år så bestämde jag mig för att dejta och nu är jag 33 år och gravid med första barnet.

Jag tvivlade nått enormt under tiden jag levde själv. Jag gick emot normen och lämnade en relation som fungerade ok men var inte optimalt. Jag visste hela tiden att jag ville ha familj osv.

Mina vänner har skaffat familj mycket tidigare än mig och jag har ofta hittat nya vänner som jag umgåtts med som är i liknande livssituation samt via mina intressen. Jag var också rädd för att bli 40 och sitta där i min lilla lägenhet men ibland måste man ta ett steg tillbaka för att ladda om och ta sats.