Svårare att få jobb med tatueringar?

Ha långärmat på dig på intervjun så kan ingen säga nåt om det.

Inga problem i dagens samhälle.
Har och har haft flertalet höga chefstjänster. Aldrig någon som sagt något om mina tatueringar. Dock ser jag till att bära långärmad skjorta vid viktiga möten med äldre personer.

Mina tankar är nog snarare att det inte skulle förbättra ens chanser (annat än i undantagsfall). Skulle det göra skillnad skulle det nog bli till det sämre, är jag rädd.

Det är nog inget man ska exponera vid en intervju, särskilt inte om den dominerar.

Om du funderar i de banorna att en tatuering kan vara negativ för dig i din framtida yrkesutövning så fattar jag inte vad du ska med den till!! Det är tjatigt med tatueringar och man ser dem överallt. Ser du ofta snygga tatueringar? Inte jag.

www.expressen.se/kvp/tidlost/hon-far-inte-visa-sina-tatueringar-lojligt/

Även ett jobb inom en vanlig mataffär kan ha sina nackdelar om man är tatuerad tyvärr...

Jag har tatueringar på mina underarmar men det är ingen som har sagt nåt på mitt jobb..

Det beror väl delvis på vad tatueringen föreställer och delvis på vad det är för typ av tjänst och arbetsgivare. Jag har en "ofarlig" men halvstor tatuering på ena överarmen, men tycker ändå att det är och har varit jobbigt att ha den synlig i olika jobbsammanhang som pedagog. Det blir också tjatigt att behöva förklara den eller behöva känna av folks fördomar, så i 9 fall av 10 har jag den dold.

Samtidigt kan jag förstå att man inte anser det vara superkonstruktivt med t.ex jättestora, fula, läskiga eller medvetet provokativa motiv om man ska jobba med människor, kanske i synnerhet inom psykiatrin eller barn- och äldreomsorgen som exempel. I alla sociala yrken blir du i din profession en företrädare för något och/eller en förebild för de människor du jobbar med, oavsett vad man tycker om det.

Har inte hört om det skulle finnas någon speciell kod som socionom men man kan väl med säkerhet säga att de allra flesta arbetsgivare föredrar personal utan en stor synlig tatuering att överhuvudtaget behöva ta ställning till?

Men det är klart, döljer du tatueringen på intervjun och sen visar att du är en väldigt bra arbetare så kan de säkert både välja och vilja att bortse från det. I vissa sammanhang kan det kanske t.o.m vara positivt att visa att man är tatuerad, men dessa är nog undantag som sagt.

Fattar inte varför så många tatuerar sig numer. Det är ju så vanligt så det kan ju absolut inte vara för att man vill sticka ut? och här i tråden verkar man vara rätt överens om att det ALDRIG är en fördel att vara tatuerad i yrkeslivet! På "min tid" så var det bara sjömän och kåkfarare som var tatuerade och de är gamla nu och man kan se de där urblekta tatueringarna på deras håriga rynkiga armar. Riktigt rejält fult.

Oj, det finns såklart en massa olika anledningar till varför man vill tatuera sig och absolut inte bara för att "sticka ut". Här är ett axplock: För att man tycker att det är snyggt, spännande, man vill ge uttryck för något speciellt, markera en viktig händelse i livet eller göra det som en "magisk/rituell" handling, skapa en större känsla av tillhörighet, som en del av ens intresse o.s.v, o.s.v.

Att man tycker att vissa tatueringar är fantastiskt snygga och inte har några problem med tatueringar som fenomen i allmänhet betyder ju inte att man samtidigt inte är medveten om hur samhället kan fungera, i detta fall jobbsammanhang.

Tycker att den personliga historien är något betydligt mer viktigt och intressant än att gå omkring och lägga vikt vid och tycka att folk eller folks tatueringar är "rejält fula".

Problemet är ju inte en tatuering egentligen, utan diverse fördomar som härstammar från "din tid".

Nja jag är skeptisk till att det skulle vara "sjöman/kriminell-stämpeln" som skulle sitta kvar för det är länge sedan. Det är något annat..........! Förresten så fattar jag inte varför man ska köra upp sin fula tatuering i ansiktet på folk! det borde väl räcka med att man kan se den själv och veta att den finns där?